TORSDAG MED JOBBIG MORGON

Vet inte om det syns att jag sitter och gapar och i munnen ligger en sked perfekt kokat ägg. Roade mig med att rita en teckning idag. Jodå, jag förvånas över att jag har lust med det. Men som jag sagt förr, kanske inte till er men till barnen.... att jag väldigt sällan känt mig ensam. Jag har på något sätt alltid haft sällskap av någon/något som gett mig styrka, positivitet och hopp. Det gillar jag.

Det låter som min lilla unge här utanför. Hade tänkt hinna med ett inlägg innan den personen kom. Skulle komma efter jobbet. Fast kanske är någon annan.

Satt med datorn till typ 04.00 i arla morgontid. Tänkte sedan sova några timmar på "riktigt". Inte bara försvinna bort fem minuter och småslumra. Hade då skitont i höger bröst och höger skuldra och under armhålan. Trodde det var för att jag suttit upp i flera timmar och knäppt på tangentbordet. Vilket det kunde varit och kanske var ( om man är optimist ).

Låg en stund men tog sedan en halv snabbverkande morfin. Somnade och vaknade halv åtta med mer värk och jättesvårt att andas. Och så denna hosta där slemmet är som jag vet inte vad. Näst intill omöjligt att få upp och ännu ondare gjorde förstås bröst och skuldra.  Det var nästan så man ville upp och höja syrgasen ett snäpp, fast det gjorde jag förstås inte.

Däremot ringde jag på personalen och jag tog en halv tablett som sedan fick göra verkan till frukosten vid nio och jag inhalerade för att vidga luftstrupen. Framåt nio i morse kändes andningen bättre men värken var kvar så ihop med den långtidsverkade tog jag även en halv snabbvärkane. Mycket morfin blev det idag, men undan för undan blev det bättre och nu känner jag bara av lite värk, helt hanterbar. Jag klarade av att klä mig själv och att bädda till sängen.

Två läkare har varit inne och pratat och diskuterat, men så länge det fixar sig och blir bättre får de vänta med morfin injenktion och annat de har på lut. Kanske komplittera med Panodin, men inte stora tabletter för det går ju inte. Det blev inget mer sagt om det.
Det kan inte ha varit min unge jag hörde utanför. De frågade läkaren eller sjuksköterskan om behovet hos ungarna för samtalsstöd. Omöjligt för mig att veta. 08- ungen skulle jag kunna tänka mig men de får avgöra själva. Fast jag kan nog tycka att det vore okej att prata av sig med någon neutral person. Man påverkas när man snackar med syskon och far och vill kanske inte visa sig feg. Vad vet jag???

Tycker  speciellt hemtjänstmaten varit helt okej, riktigt god ibland. Maten på sjukan sist var sisådär och maten här rätt okej hittills. Här får jag välja om det finns möjligt ris istället för potatis exempelvis. Ärtsoppa var det till lunch och det funkar inte för mig. Skjöt fram lunchen till 13 ung och bad dem värma två pannkakor utan sylt och grädde. Det var ingen höjdare måste jag säga. Men nu i kväll fick jag fiskgryta, ris och riven morot. Det var gott och jag fick i mig det hon lagt upp  åt mig. Mat smakar ju så gott i munnen men det är inte alltid den kommer längre än dit. Dricker inte medan jag äter nu, för att undvika få klumpen. Fast den kommer ändå och försvinner oftast efter några smårap.

Blev så sugen på skalade räkor ni vet, när jag var hemma, så någon avkomma köpte det åt mig och det funkar än. 08-ungen köpte plocksallad åt sig själv i går och tog en burk med räkor åt mig. Det räcker till tv tilltugget i kväll också. Plus små bitar av clementin som inte är clementin, fast det är läskande i munnen.

Nu kom avkomman så slutar nu. Att jag hade ett ägg i min gapande mun var för att jag slumrade till mitt i maten *ler*. Nu får vi se hur kommande natt blir.