DOPPAREDAN....DOPPA VADDÅ?

Hur har ni det så här på julaftonskvällen? Har det kommit någon tomte? Har ni fått paket? Har ni sett Kalle Anka för femtielfte gången? Är ni proppmätta efter att ha stoppat magen full med skinka, köttbullar, janssons och kanske en liten virre till det? Är ni nöjda och glada, eller önskar ni släkten all världens väg? Önskar ni kanske att ni var någon annanstans?

Jag hoppas iallafall att ni njuter och har det bra i julfirandet och att alkoholintaget håller en rimlig nivå, så ni inte skrämmer omgivningen. Har ni ingen omgivning runt er just idag, så dränk ändå inte situationen med alkohol. Allt förvärras med alkohol vet ni väl. Är man arg, blir man argare. Är man ledsen blir man ännu mer ledsen. Är man bitter blir man mer bitter. Är man glad blir man gladare (en stund). Är man kåt blir man kåtare (men bara i ena huvudet, det andra orkar inte resa sig). För mycket av något är aldrig bra. Det ska vara balans.

Själv kör jag ju vanlig torsdag idag och fattar inte att klockan redan är halv sju snart. Hade tänkt att svamla lite tidigare här på bloggen faktiskt. Men lunkar man på i sin egen takt, så blir det som det blir. Sov länge.. förstås. Somnade som jag trodde i soffan igår kväll. Vaknade 21.15. Skit, vad trött jag måste varit och skit, vad gör man nu ungefär. Inget att se på tv, ingen lust att ta tag i skriverier. Jag åt upp hela min Janson. För varje gång jag kom ut i köket så åt jag några tuggor och plötsligt var det inget kvar. Visserligen var det bara en liten janson jag gjorde, men jag skulle ju haft den idag. Kattägaren ringde när alla där hon var, gått och lagt sig. Hon har ärvt sin mammas nattvanor *ler*. En timme cirka tog det samtalet och då var klockan närmare 00.00.

Då kröp jag isäng (näää...jag kröp inte) Katten la sig tillrätta vid mina fötter och jag lade Kallentofts deckare tillrätta i min hand och glasögonen tillrätta på näsan. Ingen aning om vad klockan var när jag släckte. Men boken var utläst då iallafall och jag somnade gott och drömde massor. Men inget kommer jag ihåg av drömmarna. Boken tog sig i de sista kapitlen, men han kan bättre Kallentoft. Kanske skrev han den här boken för att han måste, eftersom han bestämt att det skulle vara en triologi. Jag vet inte, men jämfört med den andra boken var den här rent ut sagt kass. Enligt min smak då förstås.

Idag då, på den stora dopparedagen, där jag helst skulle velat göra som tjejerna på bilden, doppat mig i havet, så var det frukost och dator och samtal med en annan avkomma. Kanske ville han bara försäkra sig om att jag hade det bra *ler*. Snart ringer nog alla igen och berättar vad de fått i julklapp av sin far och sina kärestan.

När jag satt här vid min dator så ville förstås min tillfälliga inneboende vara med på ett hörn. Med tanke på min minsta avkommas allergi, så får den här gästen inte vara överallt, vilket gästen redan är fullt medveten om. Men herregud. Jag kan ju inte bara stänga ute en social katt och jag tror ta mig sjutton att katten förstår det. Sååå försiktigt smög han bakom datorn och när jag inget gjorde eller sa, så la han sig tillrätta. Ja, hela dagen har jag haft kameran i beredskap. Jag har knäppt 53 bilder på den här knäppgöken och tre på mig. Jag är alltså inte så ego som man kan tro ibland ha,ha.

När jag sedan lämnade datorn fick han spelet och attackerade granen. Nu ville han busa, vilket resulterade i att min högerhand nu är full med rivsår. Men vilken min, så nöjd, när han sedan fick loss det röda plasthjärtat från granen. Helst skulle jag vilja dela med mig av alla bilder jag tagit på den här krabaten. Men det går ju inte och inte vet jag heller vad avkomman tycker om att han figurerar på den här bloggen. Men jag tror och känner att det är helt okej.

När Kalle Anka härjade som mest uti stugorna, då gick vi ut och lekte i snön. Blev bara lite kallt om fötterna, att stå och vänta ut en katt som smög på allt och ingenting och som blev halvt galen om jag tog upp honom och flyttade till ett annat ställe. Snacka om små tassar som for på mitt huvud då. Tassar med klorna ute. Det är det som är så fint med katter. De vet vad de vill och en sketen Greta har noll att säga till om. Kändes tyvärr inte helt rätt i mitt hjärta, att vara tvungen att ha band på honom. Men det är ett långt, långt, långt band, så var ganska okej ändå och han är ju van, 08-katt som han är.

Väl inne igen efter ca 40 minuter, så fjantade jag mig med leverpastej och skulle göra mig till. Så stor höjdare var det inte, som jag trodde det skulle vara. Torrfodret var godare tydligen. Själv slog jag mig ned i soffan med ett glas vin en stund, innan jag tänkte mig att lägga in dagens bilder på datorn. Vem tror ni kommer då och vill vara med? Det här är inte bra. Jag kommer att sakna ihjäl mig efter den här kattungen. Jag har haft katter runt mig sedan jag såg dagens ljus och andra djur också som hundar, höns, gris, kor och häst och kaniner. Men jag kommer nästan bättre överens med katter, än vad jag gör med människor. Ja, jag skrev nästan. Katter stillar ju inte alla mina behov *ler*.

Efter en lång stund, så var jag ändå tvungen att resa mig, tyckte jag. Jag fyllde på nytt vin i glaset och satte mig här och fixade bilderna och nu skriver jag blogg och klockan får vara så mycket eller lite som den vill. Det är ju bara torsdag och julafton därtill. När jag skrivit klart här ska jag ta en juldusch, eller torsdagsdusch, eller helt enkelt bara en dusch och ta på rena myskläder. Tända massor av ljus och kanhända fylla på glaset en tredje och sista gång. Kollade tv-programmen, men är ju bara repriser. Men det kan bli ettan kl.22.00, kommissarie Lewis eller 4+ Invincible. Vet inget om något. Kanske skit båda två och då börjar jag nog på en ny bok ihop med min mysgäst.

Fredag i morgon. Obligatorisk utgång för många. Inte för mig *ler*. Men jag tycker det är himla bra att det blivit så. Jul är ju släkthelg för väldigt många, så denna fredag med öppet på pubar och barer är kanon för kompisar som är hemma samtidigt, att träffas. Jag själv tar det lugnt igen och räknar med invasion under natten, så bäddar åt mig i soffan. Men eftersom jag har en hel dag till för mig själv, så återkommer jag imorgon igen med mer svammel. Ni som vill kan ju kika in hos Blogge och kolla knappnytt om julen. Sug Kuk.

DAN FÖRE DAN

Nu är jag ensam och allena igen. Men det lär nog inte gå någon nöd på mig. Janson står i ugnen och duktiga ungar hade med både hemgjort godis och hembakade skorpor. Förstår inte vart de fått sitt pysselintresse ifrån ha,ha. Jo det förstår jag nog, men mitt pysselintresse har ändrat karaktär på äldre dagar. Stor risk eller chans finns att det återkommer om och när man någongång får barnbarn.

Bilden från igår morse. Letade fram min gamla mössa, som jag hade på mig när jag gick till ettan på morgon. När jag gick hem fick den ligga i väskan istället.

En himla massa ungdomar var det här och ännu en tillkom strax före midnatt. Pizza, spel, prat och så ville plötsligt någon ha vin när de egentligen borde ha gått och lagt sig. Jag öppnade bag in boxen som jag inhandlat just till dessa helger. Själv var jag inte alls sugen, men de fick några glas och sedan sov de gott allihop. Själv sov jag i soffan ihop med katten. Nu däremot när det är lugnt, så tog jag med ett glas rött till datorn och njuter av medan jag skriver.

En fartfylld start på dagen idag, då alla hade olika tider att passa. Någon skulle jobba, en annan skulle möta upp släkten och mina skulle handla, innan de for vidare till pappan som väntade. Jag fixade frukost till den som skulle iväg tidigast. Sedan åt vi gemensam grötfrukost, vi andra. Planerande hit, planerande dit, trängsel vid spegeln och mitt ialltihop en katt som for runt och säkert tyckte att människan är en komplicerad varelse. Men nu har både katten och jag kommit till ro. Han i soffan och jag här vid datorn.

Det var inte lätt att få bort resterna av lampan i julgransbelysningen. Flacktången var ju alldeles för stor, så tog en mejsel och bände och hade mig. Till slut så hade jag lampbotten i handen. Men granen är ändå mörk, för gick inte att få dit någon ny lampa efter min behandling *ler*. Mörk är även adventstaken i rummet jag sitter i nu. Den jag bytte lampa i tidigare. En fumlig katt råkade ha ner hela staken i golvet. Men i morgon är det ju julafton och då är väl advent över ändå. Åtminstone enligt mitt huvud och nästa jul kanske jag är någon annanstans, där jag inte bryr mig om vare sig stakar eller gran. Men så har jag ju tänkt vartenda år nu de sista sex åren.

Du är nog född i fel tid, sa en manlig avkomma till mig igår. Det tror jag också, sa jag. Men det var gulligt sagt, tycker jag och det visar att det finns mycket i de ungas huvuden och tankar. När jag sa upp mig från min anställning och började plugga, så var det i en klass med helt skilda åldrar. Från 20 till 55 och jag var 47. De jag fick mest respons ifrån och kände mest gemenskap med, var faktiskt de yngre. De kunde saker som inte jag kunde och jag kunde förstås sådant som de inte kunde. Men det var ett ömsesidigt utbud och delande av erfarenhet. Med de äldre var det mest ett repeterande, om man kan kalla det så och då utav sådant som inte var i mitt intresse alls.

Varför jag förvillade mig in i det här spåret, har jag ingen aning om. Onödigt vetande. Nu ska jag lägga mig i soffan och kela med katten. Märker att jag är rätt trött, så somnar nog säkert en stund. Blir några rader imorgon också, eftersom jag inte har någon julafton förrän på lördag. I morgon kör jag vanlig torsdag, fast en ledig sådan. Kanske blir det en promenad, kanske med kameran, kanske med katten. Fast katten ska få skivad leverpastej för att fira, ifall det nu föddes någon mirakelbaby just 24 december för några tusen år sedan. Men alla barn som föds är ju mirakel, så det är egentligen anledning att fira alla dagar. Det sker ju faktiskt mirakel varje dag, varje vecka, varje år.

TORR LÄPP och EN ANKA SOM ÄR KNÄPP

Jaha, då har man klampat in i julveckan då. Måndag och ledig. Idag går jag mest runt och nyper mig i bröstvårtorna. Nej vars. Bilden tog jag samtigt med de, där jag hänger i dörrposten. Ett sådant där flamskort, då jag håller kameran i ena handen och knäpper av några stycken. Det duger till bloggen.

Däremot roar jag mig idag med att titt som tätt smörja läpparna med mitt braiga bodylotion. Normalt smörjer jag läpparna med armens hudsalva efter tandborstningen på morgon/förm och likaledes på kvällen/natten. Det fungerar perfekt för mig. Kanske ska tillägga,(varför vet jag inte) att jag är en sån som aldrig någonsin har använt läppstift.

I fredags tyckte jag att jag började bli torr om läpparna och i lördags kändes överläppen helknas. Jag överdrev då med extra duttar av armens hudsalva. Igår hade jag en bulle strax under ena sidan av överläppen, typ blåsa men hårdare. Ungefär som om man gått och bitit sig länge i läppen. Himla irriterande. Munsår och Herpesblåsor har jag tack och lov varit förskonad ifrån. Kanske haft munsår två gånger i hela mitt liv i samband med förkylning.

- Jag hade likadant för någon vecka sedan, sa ungen som var här igårkväll. Den kommer att spricka och sedan gör det skitont några dagar, innan den torkar. Det är bara att gilla läget.

Med tanke på vart jag tänkt ha mina läppar imorgon, var det ju ingen vidare rolig framtidsutsikt. Speciellt som det med den typ av hobbytjänst som gäller då, är svårt att utesluta läpparnas medverkan. Allt går ju och det är inte direkt någon okänd som kommer, tvärtom. Fast jag ville ju förbereda personen på läget. Men beslutade mig för att vänta tills idag.

Idag är bulan helt borta, läpparna helt normala, förutom att de är lite extra torra kanske. Det är därför jag smörjer titt som tätt. Kom på att den här bodylotion jag använder (som inte finns i vanliga handeln) kanske är bättre än armens hudsalva. Den verkar vara det också, märker jag. Jag vet inte vad det var för konstigt jag hade. Men det är inte alls omöjligt att jag har någon skit i kroppen, för förförra veckan var jag tung i huvudet flera dagar, som jag då trodde berodde på sena nätter och vätskebrist. Förra veckan vaknade jag dag efter dag med snuva, som försvann under dagen. Jag skulle inte bli förvånad om det hela bryter ut ordentligt första eller andra veckan i januari, när alla spektakelhelger är över och det är lugnt med både det ena och det andra. Det brukar ofta vara så.


Japp, nu vet ni allt om min läpp. Det är viktiga saker. Annat viktigt är Anna Anka med vänner. Ungen trodde först att jag skojade, när jag sa att jag tänkte titta på ankprogrammet. Men jag var faktiskt lite nyfiken, för jag har inte sett den här damen i aktion tidigare. Bara läst om henne och hört henne via telefonlänk i sista Debatt och så såg jag på nätet när hon var med hos Achberg. Var någon blogg som länkade.

Men nu har jag sett och det räckte och blev över. Även avkomman ifrågasatte hennes språkbruk. Så pratar någon som inte får det den vill ha och önskar. Ungefär. Men jag vet inte alls. Varannan mening innehöll någon sexuell anspelning. Även om det är som vissa tror, en smart stategi, så vet jag inte hur smart det är att medvetet framstå som en idiot?

- Vad går programmet ut på? frågade avkomman. Ingen aning, sa jag.

Blev förvånad att hon hade minderåriga barn. Vi gissade ålder igår och vi trodde båda att hon måste vara mellan 45 och 55. Googlade idag. 38 år är hon tydligen. Anna Skipper som var med igår, är inte någon favorit heller hos mig, men igår framstod hon som en drottning.

Nu lämnar jag det viktiga och övergår till det mer oviktiga. Bloggtoppen verkar ha problem och har haft några dagar nu. Det går inte att logga in och se sin statistik. Hotmailen beter sig lustigt och har gjort så några veckor. Helt ärligt så for mina tankar till FRA i början. Men är kanske lite långsökt. Fast säker kan man aldrig vara. Det går inte att logga in på första försöket. Första, andra, tredje gångerna trodde jag att jag slarvade med tangenterna. Andra försöket funkar alltid. Men då jag gick in för att skriva in lösenordet ordentligt och rätt och det inte funkade ändå, började jag bli misstänksam.

Bytte lösenord. Men det är likadant fortfarande. Första inloggningen misslyckas, men andra funkar. Det är skumt. Skum kommer kanske även min lilla gran att vara framöver. Skulle släcka ljusen i den igårkväll. Brukar göra det med att skruva loss en lampa. Den här lampan satt hårt, så jag tog i. Resulterade i att lampan förstås gick sönder och en del sitter kvar. Ska testa sedan och se om jag kan, med hjälp av en flacktång, få loss skiten. Går det inte, så kommer jag inte att bry mig. Granen kommer att få förbli mörk, tills det är dags att plocka ner den i källaren igen efter nyår.

Men nu ska jag plocka bort mig själv från stolen jag sitter på. Hårtvätt, inpackning och lite annan skönhetsvård står på schemat. Kanske stoppa något i magen. Ringa ett samtal. Börjar med mina mått ganska tidigt imorgon. Ledig kväll. Inget bloggande imorgon, då jag kommer att ha folk här hela kvällen och natten. Ingen dator överhuvudtaget, mer än till frukosten, nästan innan solen gått upp. Onsdagkväll räknar jag med att vara solo igen och då återkommer jag med lite svammel.

GRAN och FRYS

Stjärnor och stakar har tydligen redan tappat sin fascination för mig. Jag glömmer ständigt att tända dem. En del har dem väl tända dygnet runt i fyra-fem veckor. Men inte jag. Slog en blick upp mot mitt fönster nu, när jag var på väg in från tvättstugan och där hängde en otänd stjärna. Men nu är den tänd liksom staken i rummet där jag nu sitter och slår på tangenterna.

Visst var solen framme en snabbis igår. Hoppas det är kallt, tänkte jag när jag drog upp persiennerna framåt förmiddagen. Som en förevändning för att inte behöva gå ut och gå. Kollade termometern i köket. - 13 grader. Tack och lov sjönk den under dagen och nu är det 9- här hos mig. Det är för mycket det, tycker jag. -4-5 och sol är väl bra?

Så någon promenad blev det naturligtvis inte. Jag tog med mig mitt kaffe och min frukost och kröp ihop i soffan och totade ihop ett inlägg till Expressenbloggen. Det sista för i år. Handlar mest om mig själv och min förändring nästa år. Så är ni nyfikna på det så gå in och läs. Jag tyckte jag ville skriva det där och då behöver jag ju inte dra samma sak på den här bloggen.

Sedan hämtade jag min lilla plastgran och fixade till den, utan någon speciell inlevelse. Knäppte några snabba kort, livrädd att någon skulle komma. Tydligen gick det så snabbt så vartenda ett blev suddigt. Satte på Tv-n strax innan Robins skulle börja och såg att Playtones vann. Det var ju kul, tycker jag.

Idag fick jag för mig att göra något vettigt av kylan. Så jag plockade ur frysen och ställde ut allt på balkongen. Ställde in några grytor med hett vatten. Sedan lät det som jordbävning från köket. Efter nästa sväng nu snart till tvättstugan, är det nog klart att torka ur och sätta på den igen. Funderade på fläkten också. Men man ska inte förta sig. Under tiden jag skrivit nu kom en rödblommig avkomma in genom dörren. Så vi fördriver nog kvällen i soffan. Kanske ser vi Anna Anka. Bara för att ha något att reta sig på. Om man nu vill göra det. Man kan ju se det i studiesyfte *ler*. I brist på annat.

MIN EGNA FIKTIVA MIDDAG

Med hänvisning till det förra inlägget och tanken som dök upp efter tv programmet GoKväll, blev resultatet så här:

Vid en fiktiv middag skulle jag bjuda på varma vitlöksbröd, tomat och löksallad och stora, svarta oliver att äta för sig med fingrarna. Till huvudrätt kan jag tänka mig ugnsrostade rotfrukter av alla de sorter, gärna även svamp och vitlökssås gjord på creme fresh. Vatten och rött vin till det.Stor skål med färska jordgubbar att småäta av sedan, medan samtalet fortsätter och fortsätter. Cappushino eller irish coffe för den som vill ha.

Platsen får gärna vara en berså en ljum sommarkväll, eller i ett lusthus vid vattnet, eller varför inte vid vattenbrynet så man kan känna vågorna skölja över fötterna då och då.

Gäster skulle vara Moder Theresa närmast mig till höger. Jag har mycket jag ville fråga henne tex varför man utan tanke på sig själv offrar allt för att hjälpa andra. Blir man lyckligare av det? Är det något man vill sona? Jag tycker att det är viktigt att även tänka på sig själv. Får inte jag näring, har jag svårt att ge andra sådär villkorslöst. Så ett samtal med henne skulle vara jätteintressant.

Vem jag sedan skulle placera vid hennes sida, funderade jag länge på. En man ville jag ha och många namn dök upp. Jesus bla, men det känns ju lite patetiskt. Vet ju inte ens om han existerat *ler*. Andra personer jag valde mellan var Peter Stormare, Nobel, Sokrates, Sven Wollter, Martin Luther King. Eftersom jag inte vet hur Theresa var som sällskapsmänniska måste det vara någon med både humor och djup och som är intressant för mig. Valde slutligen James Dean. Dels för blickfånget och dels för han troligtvis hade både en ljus och en mörk sida.

Mitt emot honom sitter Astrid Lindgren. Finns hur mycket som helst att prata med henne om och dessutom var hon rolig och smart och jag tror hon platsar bra med de övriga.

Bredvid henne och på min vänstra sida placerar jag Ulf Lundell. Han har både skrattet och vemodet i sig och platsar även han med resten av gänget och så är jag förstås nyfiken på hans person, om vi egentligen är så lika i vårt tänk som jag tror.

Kanske skulle det, när jordgubbskålen var tom, bara vara Lundell, James Dean och jag kvar vid bordet. Fast Astrid bangar nog inte i första taget och Theresa kanske har en sida som hon aldrig visat. Det är sådant man aldrig får veta, för det här är ju bara en lek i fantasin. Om ni har fått en bättre bild av mig som person vet jag lika lite om. En annan dag valde jag kanhända fyra andra gäster. Kanske.