Bild från 2009
Denna måndag då sommaren tagit ett par steg tillbaka sitter jag mest och degar här vid datorn. Fast degar kanske inte stämmer helt. Jag söker information, jag pysslar med bilder och skickar vissa tagna från helgen till några andra av gästerna och till en del som inte var med, jag kollar igenom nyhetsflödet från de sista dagarna, jag letar nytt om Fas3, jag försöker få till denna vecka och planera mina göranden, jag har funderat över ett erbjudande jag fått om att medverka i ett kommande tv-program och mailade slutligen tillbaka att jag inte har någon plats i det egentligen, jag har skummat igenom några forum ifall det skrivits något nytt intressant, vilket det inte gjorts och jag betar av mail.
Jag ska inte säga att jag blir irriterad, men jag störs lite av att vissa människor inte kan klara av de mest enkla saker. Speciellt då det är de själva som påbörjat det, men sedan inte ägnar det någon mer tanke alls. De verkar inte förstå att den nonchalansen i hög grad påverkar i detta fall och i första hand mig och min planering av veckan. I andra hand påverkar det andra eventuella intressenter.
Jag vill naturligtvis passa på nu att, när jag vet att jag har möjlighet, ägna två dagar i veckan till hobbyn. Om ett par veckor kan jag vara fast i skitsystemet igen och då lär det ( med fog ) komma gnälliga mail med frågan varför jag aldrig har några tider. Den här veckan har tisdagen, alltså i morgon, av någon lustig anledning varit helt omöjlig att få till. Inte endast på grund av dåligt intresse, utan mest på grund av nonchalans att löpa linan ut. Jag pratar nu inte om några nya okända kunder.
En av tisdagstiderna reserverade jag till en person jag träffat många gånger under några års tid. De sista åren har träffarna blivit mer sporadiska, det har lämnats återbud och jag ville därför ha en bekräftelse så att jag kunde vara säker. Men jag tog bort tiden på hemsidan för att slippa ta tid till att förklara för andra intresserade att den är osäker och inte spikad osv. Dagarna gick och inte ett ljud från berörd person. Nähä, tänkte jag, då skiter jag i honom och lägger ut tiden igen. För att vara juste så mailar jag honom och informerar om det. Svar direkt att det är okej och att han har haft datorstrul. Något jag kunnat köpa för ett par år sedan, men inte nu och inte från en sådan som han som ( vad jag tror ) behöver tillgång till dator för att sköta sitt jobb. Nu har väl dessutom de flesta mailen i sina mobiler.
Det närmar sig fredag och jag vill alltid ha nästkommande vecka klar senast fredagen innan. Lägger ut tiden igen på hemsidan för av någon anledning som jag inte vet så är det tunnsått med förfrågningar överhuvudtaget. Men sådant går alltid i vågor. Ibland dräller det in mail och ibland inte. I går söndag hade det dimpit ner ett mail från en person jag träffat ett par gånger, men som jag inte riktigt har någon pejl på. Han har fått tider, lämnat återbud och sedan bönat och bett om ny tid. Jag vet inte hur många gånger han det sista året försökt få till en tid utan att lyckas. Samma sak nu.... säg att jag har turen med mig nu...typ. Jag svarar att nu har du tur, men jag vill veta säkert att du verkligen kan komma, så bekräfta under dagen/kvällen.
Det lustiga är att nu har den första intressenten vaknat till liv igen och mailar återigen om sitt intresse för tiden. Här börjar jag nästan ifrågasätta folks förstånd *ler*, fast jag vet ju att det inte är något fel på den här personens förstånd... egentligen. Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera på hur synen från vissa sexköpare är gentemot säljaren. Tror en del att man blir så glad över intresset att man tar emot hur som helst med öppna armar? Jag har mina principer ( fast jag är också flexibel vid behov ) men passar inte dessa så är det ju bara att kontakta någon annan. Jag behöver liksom inte träffa män mot betalning för att klara livhanken. För mig är det en win win situation där bådas behov ( sex, närhet, pengar) och respekten för varandra är det centrala.
Jag svarar iallafall tillbaka att det är ju den tiden du fick och att den nu är bokad. Fast helt bokad var den ju inte. Jag väntade ju på bekräftelse och den väntar jag alltså på fortfarande idag måndag...en dag innan aktuell dag och tid. Och nu skiter jag i morgondagen och i individer som inte kan fullfölja den mest enkla sak. Tack och lov är de inte i majoritet. Men jag förstår inte deras tänk. Om jag vore intresserad av något, vad än det vara må, så skulle jag ideligen kolla om intresset givit resultat. Hade det varit en helt ny okänd, skulle jag inte brytt mig eftersom jag inte då hade haft en aning om vem personen var och inte heller det egentliga syftet. Men nu är det personer jag träffat och bildat mig en uppfattning om. En uppfattning som inte längre stämmer. Hårda ord kanhända, för åtminstone en av dem läser säkert det här. Men så är det.
Som motsats finns då alla de där en bokning kan se ut som följer:
-Jag är intresserad av tiden då och då.
-Okej, jag noterar dig där, men bekräfta så jag vet säkert.
- Jag ser fram emot att träffa dig där och då.
- Du är välkommen där och då, jag finns på xxxx osv. För kända kunder räcker det med ...du är välkommen, portkoden är densamma.
Hur jäkla svårt ska det va? Sa jag att jag inte var irriterad *ler* ? Under tiden jag skrivit det här så har jag blivit smått irriterad. Men det är kanske bara bra. Sedan släpper jag det och bryr mig inte längre. Tills nästa gång fenomenet uppkommer.
Det här kruxet delar jag säkert med många andra säljare av sexuella tjänster. Och det viktiga, enligt mig, är att aldrig frångå sina principer ( om det inte är logiskt att göra det) eller när hjärtat tydligt säger att det är viktigt. I 98 fall av 100 är det bara en velig ( ibland osäker), kåt karls sätt att försöka manipulera ett i hans tro "offer". Offer för den personen är då någon som är i stort behov av hans pengar. Om någon som är i startgroparna till att börja sälja sexuella tjänster läser här, så är mitt största råd att ALDRIG göra det bara för att man är i stort behov av pengar.
Fixa det elimintära ekonomiska först och är man sedan sexuellt nyfiken, intresserad av andra människor, tänder på nya möten osv så kan det här med att ta betalt för sitt sexuella behov ge även en ekonomisk guldkant och vara ett sätt att kunna leva utan oro och ångest över sin ekonomiska situation. Men intresset för sex och människor är nästan en förutsättning. Annars tvingar man sig själv till något man aldrig annars skulle göra. Varken kund eller säljare blir lycklig av det. Kanhända blir säljaren glad i det första skedet över pengarna och bekräftelsen från kunderna. Men sedan kommer verkligheten ikapp och många gånger krävs sedan terapi ( om man har tur ) för att återfå sin naturliga, spontana sexualitet.
Man läser ibland, kanske främst på diverse forum, att om en sexsäljare blev ekonomisk tryggad, så skulle hon/han aldrig mer sälja sex. Säger man istället att om en undersköterska, en busschaufför, en expedit, en lärare mm skulle bli ekonomiskt tryggad så skulle han/hon aldrig mer jobba ,hoppas jag att det vore mer överensstämmande med verkligheten. De sista sysselsättningarna är något man valt för sin försörjning och kanske inte alls efter sitt intresse.
Skulle jag vinna fem miljoner på Lotto, så skulle min ekonomi vara tryggad, men mitt sexuella behov finns ju fortfarande kvar. Skulle då denna vinst göra att jag istället för betalda dejter där jag inte riskerar krav och efterhängsenhet, göra att jag återgick till gratisknullande? Svaret är för mig självklart. Naturligtvis inte. Med en vinst på fickan vore det dessutom än mer viktigt att behålla sin frihet. Sexet vill jag än så länge aldrig avstå från och för mig är betalsex det bästa alternativet för tillfället. Oavsett ersättningen. Det är alltså skillnad på att tvinga sig själv av olika orsaker, mot att frivilligt och av inre känsla och lust göra något.
Japp. Nu blev det lite föreläsning *ler*. Men jag tror att det behövs poängteras då och då, att det här med att ta betalt för sexuella tjänster inte bara är en dans på rosor. Det är inte så enkelt som att bara lägga sig på rygg och skreva med benen och sedan få en summa pengar för det. Eller att ha utseendet för sig och tro att det räcker för att bli ekonomisk oberoende och att sedan världen ligger för ens fötter. Livet är faktiskt mer komplext än så och det kan bli ett traumatiskt uppvaknande om det vill sig illa.
Nog om det. Jäklar vad svårt det är att hålla en lagom nivå och längd på mina inlägg. Och jäklar vad svårt det är att hålla tankarna i schack när jag skriver. Idag var tanken också att ringa den sista platsen på Fas 3 anordnarlistan . Men jag skjuter på det ett par dagar. Jag måste vara upplagd för det samtalet. Allt annat jag också hade i tankarna låter jag få flyga iväg. Inget regn ännu och kanhända blir det en längre tur med stavarna. Annars ställer jag mig äntligen framför staffliet. Ska kolla mailen först. Blir det inget i ettan i morgon, vilket jag inte tror så kan jag göra båda sakerna, för då kan jag måla hela natten om jag vill.
Ja, vem kunde tro det? Inte jag iallafall. Förra året var det 3 juni och jag letade fram inlägget jag skrev för 13 dagar sedan där jag gnällde över vädret och att årets första dopp syntes väldigt avlägset. Så hampade det sig så att det blev tidigare än förra året. Samma bikini såg jag, som förra premiärdoppet. En som jag ytterst sällan har när jag badar för den torkar så långsamt. Den ligger långt ner i bikinilådan, så lite lustigt att jag grävde fram den även till detta års första dopp.
Liiiite kallt i början. Men inte så att man ens funderade på att inte bada. I dag hade jag hjälp med kameran av minsta skitungen, som också vågade sig i efter viss tvekan. Man vill väl inte vara sämre än morsan *ler*. Vattenkvaliten på just det här badet som vi valde, var kanhända inte den bästa, men man kan ju inte fara runt och leta bra bad om man inte ens vet om det överhuvudtaget är läge för mer än att doppa tårna. Mycket folk var det iallafall.
När man väl kommit i var det faktiskt jätteskönt, så det var fler än en gång som vi var i. Nu har jag suttit en bra stund och sorterat, raderat vissa och beskurit alla hundratal kort jag tagit igår och idag. Dagen igår blev helt fantastisk och vädret visade sig från sin bästa sida även då. Det var nästan en förutsättning eftersom festligheterna tilldrog sig utomhus. Hälften av folket var helt nya ansikten och hälften var kända. Ungefär så. Mycket nöjd och trött var jag iallafall när jag kom hem sent igår.
Trött är jag även nu. Man blir det efter en dag med sol och bad. Om det vore lite tåga i mig, skulle jag ta stavarna och gå en timma. Jag gnäller över min mage, men som avkomman sa idag....du ska ju inte tro att den försvinner om du inte gör något för att den ska det. Det vet väl jag också ha,ha. Få se i morgon. Nu blir det soffan och tv-n en stund.
Sista bilden från sista fotandet i ettan i April. Jag har sparat på den ett tag *ler*, och nu är det slut i bloggmappen med nya bilder. Gamla finns däremot att ha som reserv. Det laddade jag ju över från den externa nyligen.
Ibland förvånar jag mig själv. Som igår kväll till exempel. Jag kom hem vid kvart över sex och klockan sju gav jag mig ut och intervallade. Då var det rätt skönt, fläktade lite lätt och mycket träd som gav skugga. Det blev längre och flera springetapper också, vilket även det överraskade mig. Kände mig rätt nöjd när jag sedan sjönk ner i soffan med en skål blåbär och en skvätt matlagningsgrädde. Sådana där stora blåbär ni kanske sett finns i frysförpackning. Blandade dem med några isiga hallon som skramlat länge, länge i ett halvtomt paket i frysen.
För som är nyfikna kommer en bild på vad jag tog på mig igår.
Jag tittade på dokumentären "En plats i solen" i gårkväll. Ett program man blir glad av att se, men det fick mig även att fundera. "Solkraft i Skellefteå startade för att möta patienterna när mentalsjukhusen lades ner. Där finns 700 människor som arbetar och är behövda, även fd kriminella och missbrukare är välkomna.
Psykiatri, kommun, försäkringskassa, arbetsförmedling och många andra samarbetar runt de enskilda,"
Det fanns potential hos många av de som medverkade i programmet. En potential som på grund av olika dåliga omständigheter under bla barndomen, aldrig fick komma fram och blomstra.
Det jag funderade över när jag såg och lyssnade på programmet var om alliansen ser på de arbetssökande på det här sättet. Det är mycket troligt utifrån vad man många gånger kan höra dem säga. De här personerna i programmet har svårt, nästintill omöjligt att konkurrera på den öppna arbetsmarknaden. Det här Solkraft ger dem en trygghet både socialt och att de känner att de utför något. Att de är behövda. Precis så resonerar de politiker som tycker Fas 3 är så bra. Även om det är ett jobb utan ersättning så behöver de arbetslösa komma ut, lära sig rutiner, lära sig att fungera socialt, lära sig duscha ( faktiskt uttalade sig en politiker så).
Det känns ju liksom sådär, måste jag säga att jämföras med människor som på något sätt har problem. Speciellt som väldigt många Fas 3:are har mångårig arbetsliverfarenhet, utbildning och social kompetens. Att vi får gå utan arbete några år beror på den stora konkurrensen. Alla jobb jag söker vet jag att det är hundratals till som söker. Det är lite som att leta efter en nål i en höstack. Nu finns säkert de som är arbetslösa och som varit det av olika orsaker i många, många år som behöver bryta sitt liv och komma ut på en arbetsplats och bli sociala. Men de ska ju inte utföra några sysslor utan ersättning för det och det ska som sagt vara en arbetsplats, inte en förvaringsplats. Det är lite här som i mycket annat, man stoppar alla i samma säck, utan att se till individen.
Idag var jag ute halv åtta och körde en runda, följt av lite situps och plankan innan jag sedan bänkade mig vid datorn och intog denna delikata frukost. ( det är äggröra ifall ni inte ser det ) Läste i lokaltidningen att Loreen kom med till finalen i schlagerspektaklet. Det var väl tur för henne och alla som hejar på henne. Själv är jag ju lite käringen mot strömmen. Men även om jag inte gillar låten så gillar jag det hon gör. Alltså engagerar sig för de mänskliga rättigheterna och står för det trots kritik. "Jag har sagt vad jag står för och gjort det jag kan, så jag är nöjd. Och det finns alltid människor som kommer tycka annorlunda och det är helt okej det också. Men det viktiga är att jag har gjort ett statement för var jag står."
Efter frukos och datorsession tog jag min filt, kudde och sprayflaska och låg med gott samvete lite över två timmar i solen. Visst var det varmt, men herregud så ljuvligt. Lade över ansiktet mot slutet för jag har ingen lust att komma som ett stopptecken till morgondagens kalas. Fast just nu hettar det ordentligt just i kinderna.
Annars tycker jag ju inte att det märks så mycket som jag skulle önska. Speciellt inte bak. Jag har inte heller samma ro som förr. Fram till 40-45 års åldern kunde jag utan problem ligga en hel dag i solen. Det är inte lika självklart ( solklart) längre. Trött blir jag också, i benämningen slö. Tanken var, eller min planering som jag fick för mig i tisdags, var att framåt sena eftermiddagen ta en stavpromenad på minst 50 minuter. Till skogen denna gång. Jag satt i ettan då i tisdags och gjorde upp ett schema att fram till i morgon lördag ge järnet med den fysiska aktiviteten och äta mer minimalt än vanligt i fyra dagar. Jag tycker att jag klarat det rätt bra, fast det märks inte alls på vare sig våg eller midjemått *ler*.
Tiden for som vanligt iväg och jag bestämde mig för att strunta i stavgången. Jag började istället framåt tidiga kvällen att ta tag i bakandet som jag lovat. Inga komplicerade saker som tur var, men då det var fler än en jag skulle göra så tog det ändå lite tid. Under tiden de i omgångar stod i ugnen sökte jag bla tre jobb. Inget av dem är jag utbildad för, men vad sjutton, jag måste ju söka. Det är jobb jag skulle klara av utan problem och jobb som intresserar mig. Jobb med människor. Jag fixade också dagens bilder, rensade mailboxarna vilket inte var så svårt. 16 spam på min privata mail som jag naturligtvis bara raderade. Var längesedan jag hade så många på en och samma gång. På hobbymailen fanns inte många mail alls. Är det månne vädret som gör att folk har annat för sig? En av de sega jag skrev om hörde av sig efter mitt mail och bokade tiden nästa vecka. Den andra lyser med sin frånvaro och får så fortsätta att göra.
Nu är jag avsköljd och insmord och känner mig kletig överallt. Och trött. Snart blir det kokta grönsaker till Lets Dance. Min prognos sist blev ju lite fel *ler*. Jag trodde att Schenkenberg skulle åka förra veckan och Camilla idag. Så blev det ju inte ( troligtvis för att han buggade så bra ) så därför är det Schenkenbergs tur ikväll att lämna. Om inte Molly gör bort sig totalt, men det tror jag inte.
Blir väckt av klockan redan vid sex i morgonbitti. Tar sedan första bussen in till stan med pick och pack för att där sammanstråla med det övriga ressällskapet och en tre timmars bilfärd. Hur dagen sedan förflyter vet man inte, men troligen på ett väldigt trevligt sätt. Jag hoppas även ni som läser får en trevlig lördag.
Ingen stärkande eller uppfriskande intervall i morse. Latheten börjar återkomma och diciplinen är på tillbakagång. Precis som vanligt alltså. Men jag sover som vanligt nu igen och då känner jag mig bara stressad om jag ska tvinga mig ut och "slösa" bort en halvtimma. Halv tio lämnade jag sängen idag, men vaknade väl vid nio. Innan jag var helt vaken hörde jag ett pip,pip. Halvt vaken, halvt i sömnen tänkte jag att det nog är mobilen i köket och att jag fick ett sms. Så hördes det pip,pip igen. Jag vaknade till lite mer och tänkte att vem sjutton håller på att smsa gång på gång så här dags. Ännu en gång ett pip,pip och nu var jag helt vaken, så när nästa pip,pip kom insåg jag att det var en fågel utanför fönstret.
Nu sitter jag här med urdrucken kaffemugg, färdigmålade ögonfransar, färdigskriven inköpslista, färdigbesvarade mail, färdigkollade jobbannonser, färdigläst lokaltidning, snart färdigskrivet blogginlägg och har bara att hitta något att ta på mig så är jag färdig att traska ut i solen och bege mig till bussen. Åker så att jag har några timmar att handla och förbereda mig på innan dagens första och enda besök. Tror att jag är mogen för bara ben nu, så det blir nog en kort kjol och linne eller t-shirt idag.
Slängde igår kväll iväg mail till de två intressenterna som inte behagat höra av sig efter mitt sista svar. Har de inte bekräftat eller ångrat sina tider tills i morgon så lägger jag ut dem på hemsidan igen då och hoppas förstås på att några andra är villiga att överta dem.
Satte på tv-n igår för att se Babel. Nu styrde jag med annat ändå så lyssnade mer än såg. Men efter det programmet kom ett annat som väckte min nyfikenhet. Handlade om äldre personer som tränade och tävlade. Den äldsta var 100 år och han var ensam i sin klass *ler*. Den yngsta var 84 och vann inte sin klass som var 80 år, men han såg fram emot nästa år då han skulle tävla i 85års klassen ( eller om det var 90 år) . Klart ansåg han att en 80 åring var spänstigare och snabbare än en 84 åring. Jag skulle aldrig tittat på det här om jag inte som igår liksom hamnade i det. En dam ville inte prata om ålder. Hon kastade diskus. Hennes medtävlande som var 90 berättade att den här damen snart var 95år. Hon såg ut som 70 kanske. Nästan ännu yngre. Intressant och lite kul program att se. Man kan ju hoppas att man är lika hurtig själv i den åldern *ler*.
Var inne igår på bloggen Yrkesfolk för arbete igen. Tittar in där då och då. De hade tydligen haft någon undersökning på sin blogg med frågor om hur Fas 3:are upplever sin situation. Jag missade det så jag är inte bland de svarande. Men de hade fått in över 2.500 svar och det är väl himla bra.
75% ansåg att Fas 3 inte leder till anställning och 100 % hade svarat nej på frågan om AF ordnat med något möte mellan dem och någon arbetsgivare. 75 % trodde att det de gör i Fas 3 skulle ha gjorts av någon annan om de inte gjorde det.
Nu måste jag nog avsluta och sätta lite fart ser jag.
Spelar väl ingen roll vilken gumma eller gummor som pryder bloggen. Eller hur? Tanken var att lägga in en videosnutt från you tub med dessa gummor. Men efter fem försök gav jag upp. Det blev bara min egen blogg som visade sig i inlägget. Hur mysko som helst. Jag har ju lagt in videoklipp tidigare utan några konstigheter.
Anledningen till det här videoklippet är att jag läste i lokalblaskan att de här gått vidare till schlagerfinalen. Ni som hängt med vet väl det här. Men jag har inte hört en enda låt förutom Loreens. Jag har sett någon bild någongång, någonstans men inte kopplat det till melodifestivalen. Ryssland är ju annars kända för sin ryska gumma så jag tänkte nog i de banorna. Jag hade en sådan gumma en gång. Ni vet som ligger i varandra och blir mindre och mindre allt efter man plockar upp dem. Hur som helst blev jag nyfiken idag när jag läste om det och sökte på youtub. Fanns flera snuttar. De har tydligen varit med både 2010, 2011 och så nu. Fast inte kommit till final förrän nu. Jag vet inte, jag bara drog den slutsatsen utifån videoklippen. Party for everybody heter låten och det passar väl bra ha,ha. Partyspektakel för alla sorters musiktokigheter. Är det någon förutom Björkman som tar det här på allvar? De här gummorna är ju snäppet värre än Ranelid och jag tycker faktiskt det är lite skoj med udda fåglar. Det är nästan så jag tycker det är synd att jag inte är hemma på lördag och kan följa röstningen. Fast bara nästan.
Det var det om det. En riktigt skön dag har det varit idag. På alla sätt och vis. Sol och molnfri himmel klippt hela dagen. Jag var förstås lite orolig i morse om solen skulle orka vara framme hela dagen, så tog tag i samtalen till Fas 3 anordnarna direkt efter frukost med tanken att komma ut med min filt runt tolv.
Var ju bara fyra som var relevanta att ringa till. På en av dem var inte den ansvariga där, så tar det på måndag. Det var lite skoj. Jag spelade ju in samtalen på min diktafon och skrev sedan ner noteringar på dokumentet. Fast sparar naturligtvis ett tag på det inspelade. Man vet aldrig om det kan komma till användning. Jag vet inte om de blev lite misstänksamma när jag kom med mina frågor, men det var bara en som lät förstå att han var tveksam till att jag var någon Fas 3:are. Alla var trevliga och faktiskt ärliga. Något så när iallafall.
Tyvärr tog bandet slut vid det sista samtalet och det precis när karln säger något viktigt som jag gärna ville haft med. Vi kom in på företagande eftersom han plötsligt ville veta vad jag gjort innan och jag avslutar min harang med...- det kostar att ha eget. Där sa det klick i diktafonen och han säger..- Då förstår du vilken fantastisk möjlighet detta är, att starta upp ett företag med hjälp av Fas 3:are och bidraget man får.
Slutsats av det kan ni dra själva. Det bekräftar en hel del av det jag och många med mig misstänkt. Kvart över tolv låg jag och jäste på filten. Idag kom jag ihåg att ta med en duschflaska med vatten. För det blev rätt varmt. 14.40 gick jag in. Jag hade tänkt ligga till tre, men det började klippas gräs runt omkring och jag skulle kanhända till slut legat i vägen. Tyckte fortfarande inte att det hade tagit så mycket.
Den här bilden blev lite tokig *ler*. Jag tog den inne och lade sedan på en bakgrund från bild på nätet. Jag pratade om det här att lägga på bakgrund med en kund nyligen. Jag har nu en bild på hemsidan där jag står vid en busshållplats och jag har inte tänkt på att vissa kanske försöker lista ut var en del kort är tagna. Försöker man lista ut vart jag är på den bilden vid busshållplatsen, då får man nog fundera länge ha,ha. Den bilden/ bakgrunden är också från nätet och jag har själv ingen aning om var den här platsen finns.
Så här såg jag iallafall ut när jag tog stavarna på en 6 km tur. Gick mellan fyra och fem och när jag kom hem hade jag färg. På underarmarna och kinderna. Men jag blev så glad under promenaden. Det är många ungar nu som badar i vattnet där jag går. Själv vet jag inte om jag skulle vilja bada i det vattnet. Men så ser jag en hel hög med ungar som skriker i kör hej och så mitt namn. Det är ungar från skolan och snacka om att bli varm om hjärtat när en av dem kommer emot mig med öppna armar för att få en kram. Det här är en kramig kille, men så närmar sig ytterligare en som absolut inte är kramig. Vill du också ha en kram? frågar jag. Det kan jag väl ta säger han lite försiktigt och det klart han fick. Jag står kvar och pratar lite med dem. Det går bra i klassen påstår de, men de saknar mig. Jättekul att höra. Den kramiga är snäppet värre. Jag kommer alltid att sakna dig, sa han.
Funderade när jag gick vidare, att om jag hade pengar så jag klarade mig, så skulle jag med glädje både vara i skolan och hälsa på gamla på äldreboenden. Men på mina villkor. Jag skulle också kunna tänka mig att jobba ideellt med intervjuer mm som en anordnare ville ha Fas 3:are till. Om jag hade min försörjning tryggad alltså.
Nu ska jag kolla in på hobbymailen. Nästa vecka är inte klar ännu. Det är två stycken som jag väntar svar ifrån som var intresserade av ett par av tiderna på hemsidan. Men jag väntar inte längre nu, utan lägger ut dem på hemsidan igen tror jag. Eller så mailar jag dem och frågar varför de är så jäkla sega. Båda är gamla kända kunder. Det är väl bara nästa vecka och troligtvis även veckan efter den som jag vet att jag kan boka in. Jag förstår ju att jag inte kommer att få gå utan Fas 3 plats hur länge som helst. Men om ingen plats passar mig. Vad gör man då? Tvingar ut mig antagligen till något.
Morgondagens förmiddagsbesök blev det återbud på, men jag orkar inte hålla på att engagera mig i att få in någon annan. Jag ska åka in skapligt ändå och handla innan eftermiddagens kända filur kommer. På fredag ska jag sola ( hoppas jag) och baka och på lördag åker jag på kalas hela dagen. Det tar några timmar med bil så vi åker rätt tidigt och så åker vi hem igen samma kväll. Sköj tycker jag, att det ska bli.
