tisdag, augusti 25, 2015

ETT HÅL och FRISKT REGN

Här sitter jag hos tandläkaren och väntar på min tur. Ingen peruk som ni ser. Ska försöka vänja mig av med den tänkte jag. Ett hål hade jag långt bak i överkäken. Bokade in en tid men ska höra med onkologen på fredag. En lagning ska väl funka, men tandsten tyckte tandläkaren också var onödigt att manipulera med.

Hade inga speciella ärenden idag så promenerade ner till resecentrum efteråt och åkte hem, efter 20 minuters väntan på bussen. Tröttheten håller i sig. Inte alls kul. Men kan ju vara gifttabletterna som kroppen börjar ta stryk av. Eller också händer något i kroppen som jag inte vill. Få se vad proverna jag ska ta i morgon visar. Kan ju hända att Hb har sjunkit.

Slog mig ner i min sköna fåtölj när jag kom hem för att vila lite. Somnade naturligtvis och sov en och en halv timma. Fast det är okej. Är det vad kroppen vill så ska den få det. Det är bara det att jag är nästan lika trött efteråt. Något som är typiskt för den där cancertröttheten som kan komma långt efter att man slutat en cellgiftsbehandling. Men inte vet jag om det beror på det.

Mörkt är det både inne och ute och regnar gör det. Men det är lite uppfriskande, jag har öppnat balkongdörren för att få in lite friskhet. Annars var det behagligt varmt när jag var i stan.

Fas 3 ska avvecklas kan man läsa lite här och var... orkar inte länka. Men inte i morgon *ler*, utan om några år. Fast det ska tydligen inte tas in fler från och med nästa år och det är vackert så. De här så kallade extratjänsterna kritiseras från vissa håll, men jag har faktiskt inte satt mig in i det ännu. Men om det hade funnits när jag var mitt i det hela så hade jag tyckt det varit bra. Jag låg ju på både hos landsting och kommun att tex.  få bli en vuxen resurs i skolan, med lön. Men icke.

Jag har fortfarande den där bilden framför mig att jag har ett jobb. Men nu är den kanhända inte så realistisk med tanke på min sjukdom. Men undrens tid är inte förbi.
En del av det jobbiga med att gå så här som jag gör nu, är att inte vara till nytta. Lite värdelös kan man känna sig stundom. Inget specifikt för just mig, jag tror alla vill känna sig behövda på något sätt.
Vid de bra perioderna har jag ju funderat på att skaffa ny massagebänk och massera lite då och då. Men det blir en så stor grej för jag vill ju inte dra hem folk hit, utan då måste jag ha lokal och det funkar ju inte i den situation jag är i nu med obefintlig ekonomi. Dessutom vet jag ju inte hur länge en bra period varar. Nu skulle jag inte kunna ge en bra massage till exempel. Men för två veckor sedan hade det nog funkat.

Nej, jag får nog fortsätta ta en dag i taget och göra det bästa av den. Nu ska jag gå in på SL:s hemsida och kolla hur betalningssystemet är nu för tiden och sedan kolla på Eniro vart rehabiliteringen ligger och printa ut en karta. Troligtvis får jag skjuts dit på söndag, men jag vill gardera mig.
Jag oroar mig lite för tunnelbanan och min vimsighet och andfåddhet. Jag kanske inte ens fixar att dra på en resväska. Jo det klart jag gör. Men jag har inte åkt själv sedan mellandagarna 2013. Fast allt går. På något sätt.

3 kommentarer:

Unknown sa...

Greta, Tröttheten är väl en konsekvens av din behandling. Men varierar tydligen upp och ner. Det är väl ett bra tecken att ibland är du pigg. Rehabvistelse piggar väl upp!
Blir trevligt då du börjar med massage igen. Du har ju väntande kunder!

Unknown sa...

Greta Du ser brun och vacker ut i soffan. Fast kanske lite nervös inför mötet med tandläkaren?

Gretas Svammel sa...

Jag försökte se lite skraj ut... Hans-E... haha.
Tröttheten kan bero på vad som.