torsdag, juli 09, 2015

TRE CM ÖKNING

Fem år gammal bild, när jag badade i regn. Tyckte den kunde passa idag då jag också har badat i regn. Nej vars, inte riktigt som på bilden. Men jag gick ner till apoteket i duggregn och hem. Jag hade paraply med mig, men tyckte det var lite skönt och mysigt. Var ju bara att byta kläder när jag kom hem.

Varför tvunget gå till apoteket, kanske ni undrar? Jag hostar och harklar slem nu efter sista buktömningen. Ja hostan har jag ju haft hela året med olika intensitet så jag borde vara van. Men det rosslar och piper i luftrören, vilket är jätte irriterande och då måste jag ta i och harkla upp skiten så det blir tyst ett tag. I natt vaknade jag flera gånger av just den orsaken. Annars är ju sömnen nu riktigt bra mot tidigare. Så ärendet var att köpa slemlösande Bisolvon och hoppas på att det blir bättre.

Det är lätt att tro att jag mår fina fisken nu och jämfört med för några veckor sedan så gör jag väl det. Med tanke på illamående, trötthet och rörlighet.  Men jämfört med för några år sedan så är det inte något fina fisken mående direkt. Jag har glömt hur det är att må helt bra. Troligtvis kommer jag aldrig att komma tillbaka till det, men jag är tacksam för varje dag jag utan problem kommer ur sängen, för varje dag jag kan cykla, promenera och vandra i ett regn, som jag kan laga min mat, äta den och behålla den osv. 

Det är bara att hoppas att den här bra tiden blir långvarig. Men jag vet inte hur många gånger jag har hoppats och önskat *ler*. Hoppats att giftet ska ta, hoppats att vätskan ska försvinna, hoppats att jag ska må bättre nästa dag, hoppats kunna göra det ena och det andra. Men allt kan man inte bestämma och påverka själv tyvärr. Man kan bara hoppas och jag tror att man lever på hoppet in i det sista. Och tur är väl det.

Mätte diafragman i dag och mitt hopp var förstås att den skulle ha minskat lite mer. Men det var tvärtom. Den hade ökat till 92. Var 89 cm sist. Tre cm på tre dagar. Sist jag mätte 92 var 28 maj. Två veckor senare mätte jag 100.  Vi får se hur det utvecklar sig den här gången. Jag hoppas förstås att jag ska må bra på kärleksfesten i augusti och att jag ska kunna åka på rehab i början av september. 

Drog på en stödstrumpa idag. Hur kul är det? Upptäckte sent i går kväll att vänster fot och vad var lite svullet och var så även i morse. Då kan man tycka att vädret är rätt passande ändå. Stödstrumpeväder. Och återigen.... hoppas jag.... att svullnaden är borta åtminstone till helgen. 

Det kan tyckas att det här inlägget andas lite pessimism, men jag är rätt positiv i sinnet i dag ändå. Det kanske beror på regnet som föll över mig. Jag skojar. Nu ska jag gå och värma grytan som blev över från i går och sedan kanske jag fortsätter att rensa på dator och usb.       

2 kommentarer:

Hans-Eriks funderingar sa...

Greta Trist väder gör humöret sämre. Tråkigt att diafragma måttet gick upp.

Gretas Svammel sa...

Ja...Hans-E.. det ska ju minska och inte öka. Skit är det.