SOLSVAMMEL

Gjorde slag i saken i går kväll och ägnade mina plantor lite omtanke och gav dem större krukor. Petade ner citron och melonkärnor i små krukor också, så nu ska det bli spännande att se om även det  kommer upp.

Jag mår fortfarande relativt bra. På en skala 1-10 är det typ 5. Men inget är ju konstant, det kan ändras snabbt. Fast ska det ändras hoppas jag förstås att det är till det bättre.

Tycker det verkar vara lite mer moln på himlen idag, så bäst att ta vara på solglimtarna innan det dåliga vädret slår till igen. Vaggar nog upp till vattnet när jag är klar med datorn. Jag tycker inte sommaren har kommit igång på riktigt än. På fredag är det midsommar och normalt brukar jag ha tagit första doppet innan dess. Nu kan jag ju i och för sig skylla på sjukdomen, men även om jag varit fullt frisk så hade det nog blivit ett sent premiärdopp i år.

På ett sätt kan jag glädjas lite åt den sega våren och sommaren. Eftersom jag inte har varit kapabel att till fullo njuta av den... om det varit sol och varmt.... så har jag sluppit den frustrationen och solångesten. Solångest ( mitt egna påhitt ) har jag från april till midsommar ungefär. När ena barnet som är född tidigt på året var baby hade jag ett sjå att försöka få till mattiderna så att jag kunde vara ute i solen de tider jag hade bestämt.
Jobba gick däremot bra eftersom där hade man inget alternativ. Men om det hade varit fint i veckan då man jobbat och det sedan blev dåligt i helgen, blev jag jättebesviken.

Jag vet inte hur normalt det här är haha, att få hjärtklappning och krypningar i kroppen om något kommer i vägen då jag bestämt att sola eller åka och bada. Tiderna är viktiga också, ja tyck att jag är knäpp ni, det är det flera som tycker *ler*. Före midsommar är det mellan 13.30 - 17.00 ungefär och efter mellan 12.00 - 15.00. Soltid alltså, inte sommartid. Så ett telefonsamtal till exempel som sabbar det här kan göra mig irriterad. I slutet av juli har jag lugnat mig, då kvittar det, då är det över, då kan jag njuta på ett mer balanserat sätt. 
Fast nu på äldre dar är jag inte lika fanatisk som förr, måste jag säga. Bara lite och speciellt då under vår och försommar. Stekheta julidagar kan jag nu tycka att det är skönare i skuggan, eller i vattnet.

Egentligen hade det varit mer förståeligt om jag hade fått hudcancer istället för elakartad äggstockscancer. Nu vill man ju inte ha något av det, men då hade man förstått orsaken.

Solsvammel blev det idag. Men det är säkert roligare än sjukdomssvammel. I morgon ska jag mäta diafragman igen. Har bestämt att göra det varannandag. Kanske lite ofta, men kan den minska 4 cm på tre dagar så kan den kanske minska åtminstone 1 cm på två. Och varje positivt framsteg gör att jag känner mig gladare och hoppfullare.

Nu ska jag styra med lite mer här vid datorn innan jag går ut i solen. Om inte molnen tagit över helt då.