tisdag, mars 10, 2015

NU ÄR INJEKTIONSPORTEN PÅ PLATS

Ja, som ni ser så överlevde jag det här också *ler*. Inget jag tvivlade på.  På bilden är klockan typ tio i nio i morse och jag har precis slagit mig ner i den välbekanta soffan i det välbekanta väntrummet på onkologen. Dit som jag aldrig mer skulle. Det var tanken när jag stegade ut för sista gången 10:e december. Men nu satt jag alltså där igen. Inte speciellt nervös, men lite orolig hur det skulle komma att vara.

Peruken åkte på och ingen sa något om det och halsduk virade jag också runt halsen. Varken peruk eller halsduk var rentvättade. Är ju viktigt efter desinfektionstvagningen att ta på rena kläder. Men det gick ju bra ändå.

På rummet fick jag ta på rock och långa, fina strumpor. Vid tio kördes jag ner till operation och fick ligga där och vänta rätt länge. De satte en nål i armen och så fick jag penicillin intravenöst. Kollade klockan när de skjutsade in mig på operationssalen och den var då strax före elva.

Bra personal som verkligen tog hand om mig. Fick lugnande ( inte morfin ) så försvann bort lite då och då.   Fick ligga med huvudet sträckt åt vänster hela tiden, ca en timma och inbäddad som vanligt vid operation. Värst var syrgastussen i näsan och då var det således inte så farligt. Ingreppet kändes inte alls.

Jag gick själv från operationsbordet till sängen och kände hur jäkla ont det gjorde i nacke och hals. Går det inte över till torsdag så skulle jag säga till, sa läkaren. Tänkte först att det var en nerv som kommit i kläm. Men efterhand när jag kommit upp på rummet så släppte det värsta undan för undan, så är troligtvis en muskelsträckning. Det känns fortfarande men jag behöver inte stöna och oja mig så fort jag rör mig.

En ung, söt undersköterska hämtade mina mackor som jag lagt i kylen och fyllde på flaskan jag hade med, med vatten och fixade även en kopp kaffe.

Det var gott med både kaffe och mackor, men minsta rörelse av huvudet kändes ju i nacken och halsen. Fällde sedan ner huvudänden och försökte sova bort det. Sköterskan kom sedan in vid två ungefär och gav lite info om torsdagen. Jag fick de senaste provsvaren.
Cancermarkören ska som ni minns inte gå över 35. Jag var beredd på att den nu kanske var 60 eller något. Men provet som togs när buken tömdes visade 39 och det igår 34. Jättebra naturligtvis, men jag fattar det inte riktigt eftersom det är canceraktivitet i kroppen. Men troligtvis har jag ingen ny tumör utan det är cancercellerna som styr till det.

Jag har ju förtjockad bukhinna som enligt läkaren sist, nog var cancerväxt. Och enligt sköterskan idag var det dessa som producerade vätskan. Jag ska inte orda så mycket om det. Är en anings trött i kväll.

Jag klädde sedan på mig och traskade därifrån till bussen. De tyckte jag kunde ta sjuktransport, men det tyckte inte jag. Det gjorde jag efter lungbiopsin och det tog halva dan.  På bussen hem kände jag av lite, lite när bedövningen släppte. Men inte så mycket så det krävs värktabletter. Nu känner jag inget, förutom i nacken och halsen då. Det hoppas jag är bättre i morgon efter en natts sömn.

Tog ett kort förut för att dokumentera själva ingreppet. Så här mycket plåster och grejer ska jag inte ha sedan. Ingenting behövs då. Men nu tar det ca 2 veckor innan det är läkt. Dosan sitter på bröstet  innanför huden och har en kateter i venen upp till halsen, som därifrån går ner till hjärtat. Tar jag försiktigt vid halsplåstret så känns det. Inte så jag hoppar högt *ler* och jag behöver ju inte peta där.

Nu ska jag lägga mig tillrätta i soffan om det går och titta på gamla och unga generationerna, följt av Veckans brott.

2 kommentarer:

Hans-Eriks funderingar sa...

Greta
Bra att operationen gick bra. Bra också att cancermarkören visade lägre än förväntat

Gretas Svammel sa...

Ja... Hans-E...cancermarkören
överraskade positivt.