LJUSÅR FRÅN TANKE TILL HANDLING

12 sept. 2008 tog jag bilden, i ettan. Det var då det. Då hade man företag och utförde meningsfullt arbete med nöjda klienter och man hade en lustfylld hobby med nöjda kunder och man hade en någorlunda skaplig ekonomi. Man var frisk och man var nöjd med sig själv. Tiderna förändras kan man säga.

Dagens planerade aktivitet har jag mentalt ställt in mig på i några veckor. Jodå jag planerar in saker att göra vecka för vecka för att inte bli helt tokig. Men sedan är det ju inte säkert att det blir något alls med det och det klarar jag av numera utan att bli arg och skuldbelägga mig själv. I dag blev det alltså inte av.
Jag har funderat på vad jag kan göra för att börja stärka upp kroppen innan det blir barmark och sol och lite varmare. Förr simmade jag regelbundet och simning är bra för hela kroppen. Så tanken var att varje onsdag i fyra veckor gå och simma. Klarar jag 25 meter första gången är jag glad. Visserligen dyra meter *ler*, tror det kostade något på 50 kr gången. Men 200 kunde det vara värt. Tyckte jag alltså då innan de här nya symptomen hade dykt upp.

Nu blev det således inte så idag. Kände ett motstånd redan i sängen innan jag gick upp i morse.. Kanske skulle jag ha tvingat mig ändå, men med växande diafragma och tyngden i nedre magen så kändes det inte alls lockande. Kanske tar jag en sväng i omgivningen istället som kompensation, men det är inte heller lockande för snöar även idag.

Andra planeringar jag har är att rensa i garderober och även i förrådet och bland saker här inne. Det är ett tvång att flytta till billigare boende någon gång. Hur det ska gå till vet jag inte, men oavsett när det sker så måste en hel del rensas bort. Det kan ju även bli en annan slags flytt, upp till universum. Det vet man inget om och då vill jag inte lämpa över en massa skit till ungarna att ta hand om. Så hur framtiden än blir så måste jag göra mig av med en massa saker. Jag har tex. en garderob samt kökssoffan full med mattor. Hälften använder jag knappt. Två garderober med gardiner. Tre stora överkast som jag tog med från ettan. Här hemma använder jag aldrig överkast. Dukar till förbannelse som jag visserligen använder eftersom jag byter höst och vår och kanske ytterligare ett par gånger. Böckerna har jag också funderat på att göra mig av med. Inte alla förstås, men så att det räcker med en bokhylla.

Annat jag vill få bort ur huvudet är skrivprojektet. Det får jag nog helt sonika försöka tvinga mig att ta tag i. Just nu har jag ju gott om tid, men inte så mycket ork och lust. Eftersom jag är övertygad om att jag inom en snar framtid är tillbaka i cellgifts skiten med allt vad det innebär av muskelvärk, magvärk, illamående, yrsel, sömnproblem, smakförändringar, trötthet och psykiska dippar, så vore det ju bra om jag kunde fixa både rensning och skrivprojekt innan. Vilket troligtvis inte kommer att ske. Men jag tänker så.

Sedan har jag mindre saker som jag också vill få ur huvudet och som jag vill få gjorda. Hemsidan tex. och att köpa kamerastativ och pärmar och spisen borde få en ordentlig rengöring och jag borde ringa FK om återbetalningen som jag överklagade till Förvaltningsrätten och inte hört ett ljud om. Nästa månad betalar jag det sista.

Jag fick läkartiden idag i alla fall. Det känns skönt. 24 feb. Inte så långt dit. Efter det är allt ovisst. Jag kan tänka mig ( fast jag vet inte alls ) att det blir tömning på vätska och sedan inplanering av cellgifter. Eller remiss till röntgen först kanske. Ja, det är inte mycket att spekulera i. Det blir som det blir. Förhoppningsvis blir det bra.

Sammankomsten med likasinnade i huvudstaden låter jag få vara för min del. Känns inte relevant att åka upp i det tillstånd jag befinner mig i nu. Jag mailade mitt beslut i går.

Halva den här dagen har redan gått och jag har hittills bara ätit frukost, kollat nyheter och lite annat och snart bloggat. När jag är klar ska jag koka två ägg till salladen som blir dagens mat. När de kokar har jag i ricinolja på skulten, sedan dusch, mat och efter det vet jag inte. Jo, kolla efter en annan bok att läsa. Den här "röda vargen" med Lisa Marklund kände jag ju igen. Tror den också filmatiserats och att det är filmen jag sett. Någon promenad lär det nog inte bli.
Ja det är så det är. Det kan cirkulera massor av tankar i huvudet, men sedan är det ljusår från tanke till handling.