tisdag, januari 13, 2015

UTE PÅ HAL IS

En bild från ett hotell i Stockholm -08. Slutade ju sedan med resor 2008 när jag hittat oasen. Tyckte det var dags för något annat än de trista, fula vardagsbilderna. Men de behövs också för de visar ju verkligheten just nu.

Två dagar har redan gått på den här veckan och jag har bara gjort en enda sak på min lista. ... handlat. Men kom inte iväg förrän efter två. Började googla "sjukskrivning efter cellgiftsbehandling". Jag har väl blivit lite knäpp *ler*, fast känner mig  så jäkla onyttig och ynklig. Jag trodde ju att jag skulle ha börjat få tillbaka mina krafter vid det här laget och det stör mig massor att det inte har blivit så.
Nu vet jag att det naturligtvis är individuellt hur orken är efter en sådan här behandling, beroende på cancertyp och behandling och resultat. Men ville få ett litet hum i alla fall hur det varit för andra och vad läkare anser.

Nu blev jag inte alls klokare. Hamnade som vanligt på en blogg som jag fastnade på fastän det är så idiotiskt att läsa andras cancerbloggar. Den här tjejen hade äggstockscancer som jag, men fick ganska snart in på sin behandling vätska i lungorna, som sedan tömdes med jämna mellanrum. Hennes mål liksom de flestas var förstås att klara av skiten och bli bra, vilket sedan inte blev fallet. När hon var klar med sina cellgifter hade hon 100 i cancermarkör. Jag hade 21 och har aldrig varit uppe i 100 överhuvudtaget. Men det är inget att slå sig för bröstet för, saker ändras snabbt. Men jag SKA ju bli bra, så är det bara. Hur som helst så var hon liksom jag förbannad på denna trötthet och svaghet och allt vad det är. Och det är väl naturligt att man är.

När jag satt och hängde vid datorn och skummade den här bloggen så ringde mobilen. Det är bara ett fåtal som ringer på mobilen och det här var ett 010- nummer. Var från onkologen och direkt tänkte jag att läkarbesöket skulle ändras. Det skulle det också, men det var bara tiden som flyttades fram. Samma dag men klockan 13 istället för 9. Blev nästan bättre för mig.  Jag är lite nervös faktiskt vad sista röntgensvaret ska visa. Ställer inte in mig på något men hoppas förstås att all vätska ska vara borta nu, att bukhinnan är okej och att förändringarna i lungorna också är borta. Så bra lär det ju förstås inte vara, men vem vet. Det är den bild jag försöker visualisera. Men hostan oroar mig lite.

Idag blev jag inte alls trött när jag gick. Det berodde inte på att jag plötsligt har bättre kondis *ler*. Nej, det var glansis på sina ställen så jag gick med små försiktiga steg. Idiotiskt egentligen att ge sig ut när det är så, men jag klarade mig helskinnad både dit och hem. Glad förstås när jag steg in i hallen utan några brutna ben eller armar.  Läste att sjukan i Örebro tagit hand om 84 frakturer,

Kostade på mig en radda med torskrygg idag, det räcker till fyra måltider. Köpte även färska lasagneplattor, men inte till lasagne, har en burk i frysen kvar sedan sist. Nej, tänkte göra pastarullar med champinjon och fetaostfyllning någon dag.

Det här blev dagens mat när jag kommit hem. Har aldrig köpt sådant här förut. 24 kronor är kanske onödigt, men det var rätt gott och lagom starkt och så slapp jag både disk och att laga. I morgon kan det bli torsk och potatismos och råriven morot. Det beror på vilken dagsform jag har. Få se om jag då också kan stryka ännu en sak från min lista.

2 kommentarer:

Hans-Eriks funderingar sa...

Greta,

Jag håller tummarna för bra provsvar för dig hos läkaren. Det är du värd!

Torskrygg är mums!

Bäste att ha broddar för oss åldringar nu.

Sexig bild! Bara synd att Loka flaskan har placerats så att den skymmer. Blev sugen på en vacker mus.

Gretas Svammel sa...

Man kanske skulle skaffa broddar...Hans-E.. *ler*. Men känns sådär och hur ofta är det halt?