fredag, november 14, 2014

MÖRKT och DEPRIMERANDE

Hur jäkla frusen kan man bli? Jag sitter med två tröjor och en stickad poncho och småfryser likväl. Och då har jag inte, till skillnad mot igår, suttit stilla hela dagen. För då kan man ju känna sig ruggig. Sedan detta mörker. Jag vet att jag gnäller, men det är så himla deprimerande. Jag har aldrig gillat vinter och mörker, men så här nedstämd vet jag inte att jag känt mig tidigare. Innan klockan ens är tre på eftermiddagen börjar det skymma ute.

Exet sa, efter operationen i april och när det planerades för cellgifter, att det är ju en bra årstid för det. Som en slags tröst. Jag höll inte riktigt med, för det innebar ännu en " bortkastad" sommar, som jag inte skulle kunna ta vara på fullt ut. Men nu är jag helt enig. Jag tvivlar på att jag hade hållit humöret uppe så som jag nog tycker att jag gjort, om återhämtningen efter operationen och cellgifterna och blodprovstagningarna varit under den mörka och kalla årstiden. Nu kan man ju inte välja och allt går ju. Men jag kommer länge att minnas de stapliga promenaderna i vårvärmen och stunderna på balkongen i eftermiddagssolen, efter operationen, som något positivt.

För övrigt är väl dagens mående ungefär som gårdagens. Magen är hanterbar, men jag börjar känna av tröttheten igen, vilket kan vara en av anledningarna till frusenheten. Det är bara 2½ vecka sedan jag fick blod, men börjar HB-värdet sjunka så går det snabbt. Få se på tisdag vad det ligger på. Nattsömnen börjar ordna till sig i alla fall, vaknar till kanske två gånger per natt nu bara.

Fredag och blodprovstagning idag och inköp av diverse matvaror. Pustade och stönade och var klippt slut i kroppen när jag väl var hemma igen. Det är ganska frustrerande faktiskt. Orkar knappt gå uppför en trappa utan att bli andfådd. Det kommer att ta tid att få igång kroppen när den här resan är över. Men jag funderar och planerar. Nästa sommar ska jag kunna ta mina intervaller och cykla några mil utan problem.
Nu är det bara tre blodprovstagningar kvar. Nästa fredag tas cancermarkörsprov igen. Spännande *ler*. Ska man våga tro att den är nere på 20 då?

Lite spännande var det att handla idag också. Hade bara 350 på ICA krediten, men hade några trisslottsvinster i reserv. Men det gick ihop sig utan dem. Ska föra över de sista hundringarna från extrakontot så jag har nästa vecka och så har jag lite kvar på ICA kortet så kan köpa lite i ICA butiken också om det kniper. Sedan får jag väl fasta en vecka innan soc. pengarna kommer in på kontot. Om någon har så mycket så ni inte vet vart ni ska göra av dem, så vet ni en som skulle bli väldigt tacksam för en liten allmosa. 
Det är också något jag funderar på. För jag måste ju försöka få in lite inkomster sedan när sjukskrivningen är slut. Det är ganska mycket sedan nu. Sedan ska jag göra det och det.

Det är inga små granatäpplen direkt de hade i affären. Köpte en förra veckan också och den var kanon god. Pressar ju numera en halva åt gången och så äter jag upp kärnorna och sist var det så där söta goda kärnor. Få se hur den här är. Men det kan ju vara så att ju större desto sötare.
Persimon på diskbänken är inte så liten den heller. Om ni inte ser vad jag håller i andra handen, så är det en pistagebulle och den är uppäten för länge sedan. Jag blir småsugen på det ena och det andra, men sedan är det inte säkert att det är så gott som jag föreställt mig. Risgrynsgröt och melon ska jag äta till Idol i kväll är tanken. Tog en cancerskrämselsmoothie förut med de vanliga ingredienserna... spenat, grönkål, persilja, gurkmeja etc., plus riven rotselleri. Det var inte alls dumt. 

Garnet ni ser var ett infall. Gick och funderade på vägen till vårdcentralen hur jag ska göra i vinter. Peruken är ju som en mössa, men öronen blir  kalla och jag tror det blir tokigt med en mössa på en mössa så att säga. Så tanken är att sticka ett pannband. Det borde jag kunna utan att tröttna och använder jag det inte så är det ingen större förlust för det var billigt garn. 

Ser ni finnen i pannan? Eller vad det är. Kände i affären att det kliade lite och när jag kom hem såg jag värsta finnen. Det är ju kul *ler. Förutom hudfläckarna i ansiktet så ska jag nu också dras med finnliknande utslag. Snart törs jag väl inte visa mig för folk.
Ögonbrynen är ditmålade med penna. Visst är jag lite konstnärlig ha,ha? 

Telefonförsäljare börjar trakassera igen. Trots att jag har Nix, men det hjälper ju inte. Det har varit lugnt väldigt, väldigt länge... tills nu. Idag började de redan vid nio. Trodde det var dottern, men var ett okänt mobilnummer. Eller okänt och okänt. Jag har kollat upp det tidigare och de ringer minst en gång per dag. Enligt sidan Vem ringde.se är det Comhem och där är jag ju kund. Så idag skickade jag iväg ett meddelande till dem att vill de något viktigt får de skicka ett brev och att de ska sluta upp med att ringa.  Återstår att se om det hjälper.

Senare under dagen ringde ett 08 nummer, som jag också kollade upp. Även det ett callcenterföretag som ringer för DN:s räkning. Fattar inte varför de inte förbjuder sånt här.

Så här mysigt hade jag det i morse. Tände ett av ljusen jag fick i present av en onkologpatient. Jag vågar inte ha annat än värmeljus när jag häckar i soffan, ifall jag skulle slumra till. Men kom på att den risken är liten när jag äter frukost och kör morgonsurfen på datorn. Så jag satt och njöt av mitt kaffe och mina mackor och skänkte en tanke till givaren.

Ännu en helg i antågande. Det är mycket jag tänker att jag ska göra (  inte precis i helgen kanske ), men det är som med småsuget efter viss mat. Man vill men så finns inte lusten där. Skrivandet tex. Tänkte ju att det blir bra att ägna den här sjukskrivningen till att sätta fart med det. Men det funkar visst inte så. Hjärnkapaciteten och tankeförmågan och kreativiteten saknas oftast. Pärmarna jag höll på med igår ska jag rensa ur en massa ifrån och korten till det färdiga skrivprojektet ska scannas och föras in i dokumentet och kylskåpet behöver fortfarande torkas ur och kanske även köksskåp och kökslådor. I hallen står förpackningen till mixern och kartong från Ad Libris och en kasse med burkar, flaskor och glödlampor som ska ut till återvinningen. I rummet ligger halsduksstickningen och flinar åt mig. Sedan vill jag måla också, men det är bara en del av mig som vill.

Herregud, jag blir trött bara av att rabbla upp det här *ler*. Det kanske blir en soffliggardag, det vet man inte en dag innan. Något besök av bekantingen blir det inte i alla fall som det eventuellt var sagt. Den jag hade tänkt träffa i tisdags efter giftomgången, men som jag inte gjorde eftersom jag hade en eftermiddagstid då. Det gör mig inget, för det är rätt skönt att slippa vara sällskaplig just nu. 

På söndag är det tvättstugedags igen och nästa gång efter det, är det söndagen innan min allra, allra sista giftomgång. Sug på den. Nu hoppas jag ni som läser får en skön fredagskväll och efterföljande helg.   

2 kommentarer:

Hans-Eriks funderingar sa...

Greta

Det är en mörk och tråkig tid nu fram till. Sen blir det ljusare och trevligare. Håller tummarna för att markören kommer ned till 20.

Gretas Svammel sa...

Ja vi får se...Hans-E...vad den visar, inte nu på tisdag men nästa.