VÅR SJUKA social VÄRLD ( om JASMINE )

Jag tror inte Jasmine skulle misstycka där hon nu finns, att jag skriver det här inlägget. Tvärtom tror jag. Anledningen till att jag blev sittandes här vid skärmen i natt, istället för att stänga av och gå och lägga mig och läsa som tanken var, är att jag fick ett infall att kolla om Dick Wase fortfarande bloggade. Jag har länkat tidigare till hans blogg.
Jag blev inte fast just vid Dicks blogg utan den blogg han i sin tur länkade till. Nämligen Jasmines mammas blogg och det är därifrån jag lånat den här jättefina bilden på Jasmine, vilket jag hoppas är okej.

Nya läsare vet kanske inte vem Jasmine var, vad vet jag? Jag tänker inte förklara det nu, utan ni förstår om ni läser ovanstående bloggar, speciellt mammans. Sedan finns tack och lov Jasmines egen blogg kvar som jag länkar till här till höger. Sista inlägget skrev hon en månad innan hon mördades av sina barns far. Jag skrev också ett inlägg här några dagar efter dådet.

Varför skriver jag då plötsligt ett helt eget inlägg nu om Jasmine? Jo för att jag blev så oerhört rörd i natt när jag satt och läste mammans blogg. Rörd och sorgsen och förbannad.  Jag hade alltså ingen aning om att hon bloggade, men hon hade lovat sin dotter att fortsätta kampen. Nu är den ju partisk och endast upplevelser från ett håll, men en hel del finns arkiverat och noterat i beslut från socialen och polisen och domstolen etc. Så att det som skrivs är sanning tvivlar jag inte alls på. Dessutom vet jag hur Jasmine själv kämpade. Mamman funderar nu på att skriva en bok om hur myndigheterna agerat. Jag undrar hur man kan orka med den här behandlingen det handlar om. Men jag vet ju att man orkar och klarar mer än vad man tror när man är mitt i det.

En annan orsak till att jag nu skriver ett inlägg är att precis som Dick och mamman nämner så är inte media ett dugg intresserade av historien och att gräva i det som missköts. Varför? För att det handlar om en sexarbetare. Den enda som gjorde ett tappert försök att få det hela uppmärksammat är Lisa Magnusson, men då inte i en tidskrift eller blaska som läses av många, utan i tidningen Neo. Har ni inte läst den rekommenderar jag er att göra det.  Men det gav vad jag vet inga ringar på vattnet. Även om det är för sent nu så hoppas jag faktiskt att de på Västerås socialkontor som behandlat ärendet får stå upp för sitt agerande och att det kommer fram i ljuset. Jasmine har det bra nu och hon visade sig också för sin mamma i en dröm med budskapet att släppa hatet, men det är viktigt att det kommer fram hur attityden bland vissa myndighetspersoner är och vilka konsekvenser det kan få. Därför ska man inte bara stoppa undan det tills nästa gång det händer. Det mest sorgliga och hemska är att attityden fortsätter än idag, nu riktad mot mamman.

En del står i det här inlägget.  Hur barnen placeras hos mördarens flickvän som tydligen flera gånger misshandlat barnen för att de inte kallat henne mamma. Hur Jasmines mamma vägras träffa sina barnbarn. En gång blir hon lovad men sedan tas det tillbaka. Barnen får inte heller vara med vid urnsättningen.  Varför vågar ingen granska kommunen är ett annat inlägg? 

Beror denna feghet på just det faktum att Joel är från Uganda och Eva-Marree var engagerad i sexarbetes frågor – att hon var sexarbetare? En kombination som är laddad? 
Så avslutar hon inlägget.

Lova berätta min historia när han mördat mig är också ett inlägg ni som vill kan läsa.

Ja, de orden sa min dotter till mig.
” Lova berätta min historia när han mördat mig” Inte OM utan NÄR.
Ingen myndighet lyssnade på hennes rop på hjälp, ingen myndighet tog henne på allvar – de avfärdade hennes skräck och rädsla.
” Det finns ingen anledning till oro” sa de, ” Joel är inte våldsam av sig, vi har aldrig sett några tecken…”
Ändå hade han  mer än en gång hotat, slagit, skrikit, spottat personal i soc. Västerås mer än en gång och blivit dömd för våld mot tjänsteman – där han fick villkorligt såklart “för han hade ju barnen hos sig”.
Men nej, det fanns ingen hotbild…..

Jasmine skrev själv om sin rädsla på sin blogg.
Det här är ju inte varken första eller sista missödet som skett på grund av inkompetenta, fördömande och/eller underbemannade socialkontor. En del tas upp i media. Andra inte. Jag anser att det bör komma till folks kännedom hur illa bemött man faktiskt kan bli om man har otur och vilka konsekvenser det kan föra med sig. I det här fallet handlar det om inskränkta fördomar där en drogknaprande, haschrökande, aggressiv man är mer lämpad som vårdnadshavare än mamman, därför att hon är/var sexarbetare utom hemmet. Inte ens i den stad hon bodde. Den debatten ska inte tystna.