lördag, september 13, 2014

RUBBADE PÅ MINA PRINCIPER

Det är lördag, men det blev inte datorfritt idag. Ibland måste man rubba på sina principer *ler*. Och tur var väl det, för hittade en massa kort på minimänniskorna i mailboxen. Då hade jag även pratat med den äldre av dem i telefon innan. Jag längtar otroligt efter att träffa dem. Men det är inte riktigt läge att sätta sig på en buss och åka upp till huvudstaden just nu och de själva har ju fullt upp. Men, men, den som väntar på något gott osv.

Har till största delen häckat i soffan idag. Tog ett kort på kala skallen också, fast egentligen vill jag varken se mig själv i spegeln eller på kort utan hår eller mössa. En vacker dag kan jag förhoppningsvis dra kammen genom mitt egna hår igen.
Det är dumt att påstå att jag har gråtit i soffhörnet, men tårarna har trillat. Jag är ju så blödig *ler*. Värre och värre för varje år.  Först blev jag så glad när de hittat den försvunna tvååringen välbehållen så då rann tårarna och jag tackade alla högre makter för att det slutade lyckligt. Sedan tittade jag på reprisen av Idol och då rann tårarna igen. Inte för de som blev utröstade, utan för de som fick vara kvar. 

Jag skulle ju skriva listor och strukturera upp min närmaste framtid som igår. Men då slumrade jag till och sedan hade jag ingen lust. Idag är magen inte helt okej, men bra mycket bättre och även vaden. Och då blir man automatsikt lite lättare till sinnet, så i pauserna funderade jag lite och skrev ner lite och fotograferade lite. Jag fick lite idéer men ska inte dra dem nu. Vad gäller matsedeln så blev det än så länge bara uppspaltning av dagarna, två veckor fram i tiden. 

Jag är så trött på det här tänket att jag måste försöka få i mig något näringsmässigt varje dag. Jag vet ju att jag för min egen skull bör få det och jag tänker också fortsätta äta lagad mat en gång om dagen. Men inte idag. Idag vill jag vara som vanligt och leva som jag gjorde förr, alltså gå på vad jag känner för just den dagen. Vill jag äta så äter jag, vill jag inte så äter jag inte. Så vinet jag inte tog i går, tog jag idag med oliver som tilltugg och pepparkakor och keso. Det får bli dagens mat. Skulle ju ha varit gott med en bit ost, men keso är billigare. Hällde sedan upp ett glas till som jag har bredvid mig nu ihop med en ostriskaka och några mandlar. Sedan får det räcka om jag inte ska somna framför debatten mellan Reinfeldt och Löfven i kväll och då fyller jag magen med fil och flingor.

Apropå gårdagens partiledardebatt så blev jag glatt överraskad när Löfven kontrade med fas 3 när Reinfeldt för femtioelfte gången körde sitt mantra om 300 000 nya jobb, som nu plötsligt var 340 000 jobb. Tyvärr rann det ut i sanden. Jag skulle önska att han idag fortsätter på temat och frågar mannen vad det är för jobb. Åkesson var också inne på det, om det var igår eller en annan dag minns jag inte. Likaså skulle jag önska att Löfven tar upp sjukkassereglerna. Jag fattar inte varför det inte nämns alls, trots att så många lider av dem.

Läste en debattartikel i Aftonblaskan om hur snett det är. Ja, det här är ju bara en av många berättelser. 38-årig tjej, civilingenjör, jobbar som projektledare, fick cancer 2011, helt sjukskriven under strålbehandlingen ca 6 månader. Började sedan trots skruttighet jobba 25 %.  Ökade undan för undan upp till 50 och sedan 75 %. Oktober 2013 blev hon utförsäkrad efter de regler som Alliansen hittat på, hon fick alltså inte fortsätta vara sjukskriven 25 %.  Hon får ett brev från AF att hon ska infinna sig till arbetslivsintroduktion. Först trodde hon det var fel eftersom hon hade jobb och jobbade 75 %. Men det var inte fel.
Citat:  Hela situationen kändes så himla förnedrande. Som att det inte räckte med att jag varit svårt sjuk – dessutom skulle det system som egentligen ska skydda mig jävlas. Vi satt några stycken på AF med likadana kallelser i handen i väntan på att bli uppropade. De flesta hade liksom jag fått gå från jobbet och hade bråttom tillbaka.

Utgångspunkten är att den som är långtidssjukskriven inte har något arbete. Att den som är eller varit sjuk nog bidragsfuskar eller bara behöver ta sig i kragen. För i Sverige är ingen sjuk längre än 2,5 år.

Jag reflekterade även över en annan sak hon skrev och som jag också läst hos någon bloggare som varit/är cancersjuk och som jag verkligen kan hålla med om.  Jag var svag och skruttig men ville bara att allt skulle bli som vanligt. Som innan jag blev sjuk. Det är nog en inställning jag delar med de flesta som är eller varit svårt sjuka.
Jag är ju fortfarande inne i behandling men jag hatar verkligen att inte vara mitt vanliga jag.
Alliansfritt skriver också om sjukförsäkringen.

Inlägg från facebooksidan att skrota Fas 3.  Alltså med tanke på att Löfven borde ifrågasätta Reinfeldts uttalande. Men kanske är det inte bra att göra det så här i slutspurten. Jag vet inte. Men jag tycker Reinfeldts hycklande borde komma fram.

På någon av våra blaskor Afton eller Expressen läste jag nyss hur några av våra kändisar röstar. Många ville inte säga och jag förstår inte detta hemlighetsmakeri. Skäms de över vart de står politiskt? Okej att journalister och liknande inte vill ståta offentligt typ Malou, men de andra. Men av de som stod upp för sin åsikt var förvånansvärt få moderater. Ganska många vänster och ganska många miljöpartister och så några F! anhängare.   Lundell skulle rösta på MP. Onödigt vetande, jag vet, men lite kul ändå.

Ni får klicka på bilden så blir den lite större. Inte mycket , men lite. Källan vet jag faktiskt inte, tror det var facebooksidan jag hittade även detta på, men ursprungskällan stod inte. Jag är ju lite statistiknörd *ler* så tyckte det var lite lattjo.
Första rutan visar hur arbetare röstar, andra tjänstemän. Tredje egenföretagare och sista rutan arbetslösa. Jag är lite förvånad att så många arbetslösa röstar på moderaterna.

Ja, nu fick ni ett litet inlägg även idag. Jag ska fylla på vattenglaset, diska vinglaset och återgå till soffan och skriva klart matsedeln.

2 kommentarer:

Hans-Eriks funderingar sa...

Greta
Gott med ett glas rött. Det skall njuta av!

Gretas Svammel sa...

Ja det var gott...Hans-E..