MER TIGGANDE, MER POLITIK

Ett Linköpingsband har skrivit den här låten till Välfärdsmanifestationen på Sergels torg i Stockholm den 30/8 kl.12-15.00. Den handlar om mig och om er som också är utan jobb och försörjning eller som är sjuka men ändå måste slåss för en rimlig levnadsstandard och för sina rättigheter.

Jag har säkert moderater och alliansvänner som läser min blogg och som kanske tycker det är löjligt att hålla på att gnälla och istället borde jag och mina systrar och bröder finna oss i situationen och göra det bästa av den. Hur man nu gör det?? Jag önskar inte att ni ska hamna i vår situation, men i dag finns den risken för alla och över en natt kan en trygg och ekonomisk bra levnadssituation förändras till det sämre. Jag önskar istället att ingen ska behöva hamna där.

"Vi är dom som inte finns.
Vi är dom som inte räknas in.
Vi ska döljas hit och dit.
I Fas 3 och annat skit.
Vi är dom som inte syns. "

Ja, de ber om en liten gåva också, precis om jag gör här på bloggen. Det är inget ovanligt att organisationer och frivilliga förbund tigger pengar i välgörande syfte, till forskning eller annat. Det ovanliga är att det ökar även bland vanliga privata. Jag skriver tigger för i mina ögon är det faktiskt lite så. Man kan ju även kalla det be om. Något är fel när det har blivit så. Som jag skrev i går... i vårt land ska ingen behöva bli så utsatt att den behöver tigga för att klara sig. Då är det något fel i samhället.  Jag trodde aldrig att jag skulle sänka mig så lågt att jag tiggde pengar av de som har mer än mig. Jag har alltid varit mån om att leverera något för att få pengar. Men när situationen blir nästan ohållbar då blir man desperat och gör saker man aldrig trodde att man skulle.

För min del var det en handfull personer som hörsammade mitt tiggande och det är jag väldigt tacksam för. Sedan blev det inte mer och ingen ska ju känna sig tvingad. Jag är själv inte den som ger pengar hit och dit om jag inte verkligen känner i mitt hjärta att jag ska det. Jag har två organisationer som jag skänker lite till när jag har möjlighet, alltså inte nu. Jag kan tänka mig att många tror att det är så många som ger ändå så jag struntar i det. Samt förstås att jag borde klara mig ändå, för vi lever ju i Sverige inte i Rumänien tex. Tyvärr gör jag inte det och tyvärr blev det inte fler kronor på kontot.  Men det blir fler och fler hål som det måste stoppas pengar i. Pengar som inte finns för mig just nu och troligtvis kommer det väl att dröja ytterligare några månader innan jag får den orken och kraften och lusten att jag kan komma på något att tjäna pengar på. Just i skrivande stund är jag i den sitsen att jag får prioritera bort frukt och grönsaker en vecka för att kunna fylla på busskortet, så jag tar mig till röntgen nästa vecka. Det funkar ju och det är liksom inte mer synd om mig än om någon annan. Jag har fortfarande mat i frysen och några billiga vinflaskor i skåpet om jag skulle känna för ett glas. Det finns de som har det betydligt värre. Men det är en situation som jag önskar att ingen behövde befinna sig i.

Så jag fortsätter mitt tiggande. De som redan gett ska naturligtvis inte ge mer, men med tanke på att det genomsnittligt är ca 300 unika besökare här på bloggen så kanske en handfull till kunde föra över någon hundring. Jag kan inte se vem det är om inte personen skriver ut det och jag kan inte se vilket konto det är överfört ifrån.  Idag är några hundra mycket pengar för mig. Ja, det var det faktiskt förut också och jag har aldrig levt i något överflöd, men det har i alla fall gått ihop sig. Jag är ganska bra på att rätta munnen efter matsäcken och det blir kanhända ett inlägg om det också. För jag tror faktiskt att vissa tänker att man inte sänker sin levnadsstandard när det blir sämre tider. Genom sig själv känner man andra heter det ju och jag erkänner att även jag kan tänka i sådana banor när folk gnäller. Innan jag tagit reda på fakta alltså. 

 

Idag läser jag i Expressen om partiernas valaffischer med expertutlåtande. Hur kan man vara expert på det? Moderataffischerna jag skrev om igår var en särskild valkampanj.... och dyr... och löjlig.  
Jag bläddrade igenom dem och tycker inte att budskapet stämmer på alla. Men varför vara ärlig på en affisch när man inte är det annars. Sedan kan jag ju tycka att det här med valaffischer är föråldrat. Men det är en annan femma.

Det här är en av folkpartiets, som således vill att skolan ska bli helt statlig igen. Det har de ju rätt att vilja och rätt att ha som valfläsk. Men så kommer en annan av deras affischer.

Den här tycker de säkert är riktigt rolig då det är en ironisk vink till vänsterpartiet. Men är det bara jag som ser en motsats i de här två? Först vill de förstatliga skolan och inte låta några privata aktörer konkurrera. Alltså ingen valfrihet för eleverna. Sedan säger de ja till valfrihet och underförstått ja till vinster och riskkapitalister. Aftonblaskan skriver idag om att Attendo betalar noll i skatt.  Anledningen är citat: " Man förvärvar dotterbolag genom en lånestruktur där man kvittar räntorna på banklån och ägarlån mot koncernbidragen. På så sätt blir vinsten noll." Det är alltså en kedja av bolag i ett och samma kan man säga, där riskkapitalfonden finns i Jersey och det är dit vinsten går.

Det är den här mannen Henrik Borelius som är delägare och ordförande i Attendo AB. Tidigare var han vd och koncernchef, är nu styrelseledamot i koncernen. Borelius är bror till moderata exministern Maria Borelius.  Mellan 2010-2012 satt han som regeringens rådgivare i Välfärdsutvecklingsrådet, för att "förbättra förutsättningarna för valfrihet, mångfald och tillgänglighet inom hälso- och sjukvården, handikapp- och äldreomsorgen, apoteksmarknaden och hushållsnära tjänster genom ökat entreprenörskap och innovativt företagande.

Ovanstående taget från artikeln. Det är liksom inte en tillfällighet att det är just han som tjänar storkovan på vår nuvarande politik. Inte helt osmart, men oempatiskt.

Dags för omtanke tycker sossarna på en av sina valaffischer. Det tycker jag också.

Sedan har de två där Magdalena står på den ena ihop med ??? och Lövfen står på den andra ihop med ??? Varför två frontfigurer tillsammans med några helt okända ska ge ett bättre Sverige är oklart. I alla fall för mig. Men jag kanske fattar trögt.

  En av moderaternas lögnaffisch. Ett Sverige där alla behövs. Är det verkligen sanning för Reinfeldt som ideligen pratar om "vanliga" människor, alltså de med jobb och de som är friska? Och varför är Borg suddig? Är han månne en av de  icke vanliga människorna, eller vill Reinfeldt bara vara blickpunkten? Och 250 000 nya jobb, det som tidigare länge var 200 000 nya jobb? Jag skulle väldigt gärna vilja se fakta på dessa jobb, för de finns inte. Det är inte sant det han påstår och det som alla hans partivänner ideligen upprepar. Men det är ju så att hör man en sak tillräckligt ofta så blir det en sanning. Hur fel den än är.

Jag tror jag tagit den här bilden från Alliansfritt eller möjligen facebook någon gång. Passade att lägga in här nu.

Ännu en moderataffisch som inte stämmer, enligt mig. De har fått in 250 000 nya jobb här också. Ett jäkla tjat. Inte bidrag står det, men det har väl aldrig varit så mycket bidrag som under alliansens tid. Dels har de försämrat och sänkt och kanske även tagit bort vissa ersättningar som folk varit med att betala till.... a-kassa, sjukersättning som exempel. Svensk a-kassa sjönk mest  i OECD länderna skriver SvD idag. För tio år sedan hade Sverige den näst högsta ersättningsgraden. Nu ligger vi under OECD-snittet. 
Resultatet har då blivit mer socialbidrag till utsatta.
Dels ger de bidrag till de som förvarar arbetslösa så de inte ska synas varken ute eller i statistiken och dels ger de bidrag till de som prioriterar karriär istället för barn och familj så att de kan köpa de tjänster de själva borde utföra.... typ barnhämtning, läxhjälp, städning. Sedan ger de massor av bidrag till företag om de tar sig an någon arbetslös, alltså lönebidragsjobb. Jag fattar inte vilket tänk de har. På riktigt fattar jag inte det.

Gå gärna in och läs Mikael Perssons blogginlägg från idag. Personligen tycker jag det vore smartare om de personer som företag nu får bidrag för och som i sin tur får bidrag av staten skulle bli reella skatteinbetalare med en lön och med bra anställningsvillkor. Detta verkar politiken inte se som möjligt då varken Alliansen eller Rödgröna har bra alternativ.

Bästa affischen som jag tagit från facebooksidan. Fast den är ju bara på låtsas, men budskapet är tydligt.

Ja att metoderna för att fiska röster blir alltmer bisarra kunde man läsa i Expressen idag. Sossarna har tydligen bett att få ut kopior på en folkpartist mail och det har man rätt till enligt offentlighetsprincipen. Sedan har de kontaktat personerna som mailat till folkpartisten och frågat om de får använda deras brev i sin valkampanj. Allt har gått rätt till, men jag tycker nog att man kan hålla sig till sina egna mail och försöka få fram sin politik på ett ärligt och bra sätt. Det handlar ju inte bara om att vinna anser jag, Det kommer ju en dag efter valnatten då det man lovat ska realiseras. Eller tänker de inte så långt just nu? Är det bara vinna, vinna, vinna som gäller och då kan man ta till vilka metoder som helst.

Kanske minns ni artisten Nike Markelius som förra året skrev en artikel i DN om hur hon bemöttes av AF och FK efter en operation. En artikel som blev väldigt uppmärksammad. Jättebra. Jag skrev om den i ett blogginlägg då.
  ” – Du har ju inga meriter. Du blir nu kallad till ”kompletterande aktör”. Där ska du delta aktivt på heltid. Du kommer sedan att bli placerad i sysselsättning. Också det på heltid. Inom annat område än kultur.” (DN 2013-01-20)
Artikeln i DN väckte uppmärksamhet och debatten om FAS 3 var ofrånkomlig.

Nu hann hon att undkomma Fas 3, lycko henne. Igår skrev Kulturbloggen om henne. Hon släpper snart sin  andra skiva, ”Vi är alla”, där Göran Greider bl.a. skrivit en låt.
Nike kommenterar att det inte är sjukdomen som avgör tiden för sjukskrivning utan antalet dagar man får vara sjukskriven och det var just efter en operation som beskedet om utförsäkringen kom. Relativt nyopererad skulle Nike ställa sig till arbetsmarknadens förfogande, ett öde som delades och delas med många.
Livet idag är lättare och roligare, men att ha skrapat det sista ur skafferiet, fått säga nej till barnen att delta i arrangemang med skolan på grund av ekonomiska skäl sitter kvar. Därför är alla texter eller den musik som Nike framför förankrad i den eget upplevda vardagens vedermödor.
Om ett år har nog jag också ett roligare liv *ler*. Man kan ju alltid hoppas. Nu verkar det som att regnet har upphört och jag tänker ta en liten cykeltur för att inhämta friskt syre. Det tog sin lilla stund att skriva det här. Jag stoppade i mig raggmunken som var kvar i frysen medan jag skrev, ihop med rivna morötter och lingon. Magen är inte okej ännu, men det tar jag i nästa inlägg fram i kväll. Då blir det ett vanligt svammelinlägg.