söndag, juli 06, 2014

MYCKET SVAMMEL BLEV DET

Fredagskvällens tilltugg. Visst ser det gott ut? Att det sedan är lika gott som det ser ut gör det inte sämre. Sömnen har återgått till det normala, magen fungerar som vanligt och muskelvärken är borta. Med andra ord är jag precis som vanligt nu.
Som jag berättat så dokumenterar jag allt med text och bild. Mest för min egen skull kan jag tänka och för att jag alltid varit sådan som strukturerat upp, fört statistik över allt möjligt och som alltid skrivit.

Satt i morse i reklampauserna ( som är så himla störande ) och sammanfattade den här första behandlingen. Nu vet jag inte om nästa behandling följer samma mönster, men det märker jag ju då. Jag har i alla fall ett litet hum om .... ordet bara försvann.... följegången låter tokigt, men ni kanske fattar vad jag menar.
1. Illamåendet var i stort sett noll, förutom den tidiga morgonen mellan dag 3 och 4 som jag somnade ifrån.
2. Tröttheten noll. Kan det månne bero på det uteblivna illamåendet och mängden av järnrik kost jag äter? Jag vet inte alls.
3. Lätt muskelvärk i hela kroppen dag 4 som höll i sig ca tre dagar. 
4. Trög mage de första 3-4 dagarna efter behandlingen, som troligtvis beror mer på kortisonet än cellgifterna. Många påsar katrinplommon gick åt då.
5. Sömnen påverkades de första 4-5 dagarna, vilket nog var det mest frustrerande. Att vakna en gång i timmen på natten när man är van att sova som en stock.
6. Lätt psykisk dipp på typ fjärde och femte dagen. Insåg det inte då, men inser det nu när jag är som vanligt.

Efter nästa behandling kan det säkert se annorlunda ut. Spännande värre *ler*. Men det jag tror och hoppas är att jag efter första veckan återgår till mitt vanliga jag även då. Jag googlade lite igår efter svar på varför sol ska undvikas. Lustigt nog fick jag inga vettiga träffar, men hamnade på ett slags forum, tror det hette Ifokus, men inte säker. Där skrev då andra cancerpatienter sina erfarenheter och sina frågor och en frågade just det som jag var ute efter. Fast ingen visste och något faktamässigt svar fick hon inte. Förhindra pigmentfläckar, kan få blåsor då huden tunnas ut var några av gissningarna. Jag ska fråga nästa gång för det är inte lätt att avstå solen för mig.

Förutom det hade någon skrivit väldigt bra om vissa andra saker. Observera nu ifall någon som är under cellgiftsbehandling och läser här, att detta inte är vetenskap utan enskild persons egen logik. En logik som jag själv tyckte lät logisk. Cellgifterna stannar kvar i kroppen ungefär tre dagar ( 72 timmar ). Det är då de jobbar och dödar alla snabbdelande celler, som då påverkar hårsäckar, magslemhinna och andra slemhinnor,  benmärg och blodkroppar med mera. Cancercellerna åker naturligtvis också med, men inte alla beroende på vilken fas de är i. Därav de upprepande behandlingarna.

Alkohol ska/bör inte intas dagarna före och dagarna efter en behandling. Ganska självklart för mig, men kanske inte för alla. Levern prioriterar ju alkoholen och finns alkohol i blodet när cellgifterna gör sitt intåg eller inte har hunnit lämna kroppen, så kan halten av cellgifter bli för hög. Så långt hade jag inte tänkt ha ha, utan mitt resonemang att avstå alkohol under pågående process är att inte utsätta kroppen för ytterligare påfrestning. På samma sätt som jag inte intar alkohol när jag har en infektion i kroppen, eller är trött, eller mår dåligt överlag. Inte värktabletter eller andra medikamenter heller för den delen. Jag låter hellre processen ha sin gång och tar det lugnt och kanske sover bort det hela.

Jag lämnar detta och övergår till en annan process jag tampas med just nu. Nämligen skrivdatorn. Igår var det lördag och enligt mina principer ( som får överskridas av min inre domare ) datorfritt. Så när jag satt där i soffan och dessa jäkla reklampauser kom, för att inte tala om samma nyheter som återkommer timma efter timma, så knäppte jag på skrivdatorn. Den saboterades ju som ni vet av både virus och trojaner och jag avinstallerade virusprogrammet, då även det blev angripet och installerade AVG. Scanning med det visar ingenting, ändå fortsatte datorn vara knäpp. Bl.a. kunde jag inte komma in på internet. Så det har stört mig sedan dess och igår fick jag lust att kolla om det fortfarande var så. Ja, jag vet.... jag tror ibland att saker fixar sig av sig självt *ler*. Så var inte fallet märkte jag.

Återställning fungerade inte att göra heller, så jag satt där och dribblade med min dator och funderade. Ska jag dra allt så tar det en evinnerlig tid. Tid tog det ändå, men jag hade bestämt att inte gå ut förrän efter Björklunds tal i Almedalen kl.14.00. Avinstallerade AVG och då kunde jag komma in på internet. Installerade ett virusprogram jag aldrig hört talas om ESET NO32. Tänkte att är det nytt för mig så kanske det är nytt även för viruset *ler*. Körde scanning och precis innan slutet och med 32 hittade hot så stängdes datorn av. På't igen för att avinstallera ESET, fast det gick inte pga. någon nyckel.
Det lustiga är att sedan på kvällen fanns inte programmet kvar, men gick ändå igång och nu stannade jag direkt efter 32 hot och tog bort alla. Jag har ingen aning om ifall de verkligen är borta, men datorn fungerar någorlunda och jag orkar just nu inte bry mig mer. Jag var ändå nästan inställd på att i fortsättningen bara ha den till skrivmaskin eftersom det blev som det blev. Fast det är trots allt bra att ha ett alternativ om den här stationära skulle balla ut.

Åt fyllda Tortellini (frysmat) såg Björklunds tal och gick sedan ut. Två timmar ungefär var jag ute och första timman gick jag i gassande sol och njöt. Lite halvrädd är jag vad som händer, men inte så rädd att jag avstår solen. Personer med erfarenhet av cancer kanske skulle se det som idiotiskt, men jag vet ju inte själva faran med solen. Jag kan väl omöjligt dö av att få sol på mig *ler*.
Tog på en gammal kjol som nu satt så som den satt för typ fyra- fem år sedan. Så det här att alla jeans kan tas på och av utan att knäppas upp och ramlar ner är nog inte så himla skrämmande så här långt. Det är väl snarare mer skrämmande att magens omkrets växte så alla kläder blev trånga. Nu är jag som förr och nuvarande kläder tappas medan gamla kläder plötsligt passar. Bara att hoppas att inte även dessa gamla kläder blir för stora, eller att kortisonet gör så magen svullar.

Jag gick och gick i mina flätor ( för att håret var skitigt ) och solen sken rakt på mig. Gick åt andra hållet av vattnet som jag sällan går för man kan inte runda då, utan måste vända och gå samma väg tillbaka. Jag väntade också på att få se några änder åt det här hållet, men de fanns inte här heller så till slut vände jag och gick hem. Turligt nog ( eller inte ) så försvann solen bakom moln då och höll sig där tills jag kom hem och lite till.

Idag håller jag mig inne, trots sol och fint väder. Kanske spänner jag upp parasollet och intar dagens måltid på balkongen i skugga, ihop med boken jag läser nu. Sofie Sarenbrant. Dagens mat blir potatis, kokt torsk, pepparot, smält smör och finhackad tomat, gurka och rödlök.

Veckans planering är klar. I morgon måndag, handla en del till kommande helg och får samtidigt en promenad. Nu sms-ade en unge igår om ev. bad i det bad jag inte brukar bada, men dit det går bussar från stan. Vem kan få mig att motstå det ifall det är väder *ler*. Så det kan även bli en cykeltur dit och bad och umgänge med barn.
Tisdag: städa och ta in täcken och kuddar och uppblåsbara sängen från förrådet.
Onsdag: röntgen och kanhända en tur på stan. Fick en ide att köpa ett barnspel, fast minimänniskan kanske är lite för liten.
Torsdag: Vårdcentral och handling igen.
Fredag: Lite förberedelser, typ bädda rent i sängen och bädda madrassen, skala potatisen till kvällsmaten och baka chokladrutor. Vet inte riktigt när 08-ungen dyker upp. Den här gången blir det även en träff med pappan innan. Vet inte heller  ännu hur många av de andra ungarna som kommer till middagen på kvällen. Potatismos, hemgjorda vegbiffar/köttfärslimpa bjuds det på då. Kanske kan ni räkna ut vad lördagslunchen då kommer att bestå av? Potatisplättar och bacon.

Det finns ju stor chans till fint väder nästa helg och det vore ju så underbart att åka och bada med minimänniskan på lördagen. Trots att jag måste vifta med högerarmen ovanför vattenytan *ler*.

2 kommentarer:

Hans-Eriks funderingar sa...

Greta
Du är en tuff kvinna som klarar att denna behandling! Tycker att det är hemskt att du skall beböva gå igenom detta. Samtidigt bra att behandling finns!

Gretas Svammel sa...

Det är lika hemskt för alla...Hans-E... jag är ändå rätt förskonad än så länge.