STATEN TAR MITT LIV och KUNDKONTAKTER

Inte världens bästa bild, men inte lätt att hitta något att pallra upp kameran på där det inte myllrade av folk. Ni ser solskenet i alla fall väl? Det är det viktigaste *ler*. Det är alltså bilden jag tog igår efter intervjun. Idag ser jag ingen sol alls. Än så länge åtminstone.

Jag sitter hemma vid min egen dator. Det kanske låter konstigt, men det är stor skillnad att sitta vid sin egen än vid förvaringens lånedator. Jag tog jobbsök under förmiddagen, för att gå den där nya till mötes som ville ha en tid på dagen. Han som sedan ångrade sig eller vad han nu gjorde och lämnade återbud. Eftersom jag  nu planerar kommande veckor och informerar "fångvaktarna" så blir det bara krångligt om jag ska hålla på och ändra och inte är det heller lätt att på så kort tid hinna boka in någon annan en annan dag och tid.  Vill man vara lite drastisk så kan man säga att staten håller mig i förvar och försämrar både min ekonomi och min sexualitet. Ett jobb skulle ju också försämra möjligheterna att hinna med hobbyn, men ett jobb är ändå något meningsfullt och då får man även lön för det man uträttar. Således inte jämförbart.

Nu hade jag ändå tur för blänkaren på hemsidan gav resultat. Fast egentligen vet jag ju inte det förrän personen står i dörren. Också en ny och tills prickarna är borta bokar jag bara in massage. Men jag har ju en, sedan länge regelbundet återkommande " bekant" senare i veckan som inte är massage. Fast han bryr sig nog inte så mycket om just min mage. Han vet läget.
Kameran ligger i väskan, för tänkte hinna med att knäppa några kort. Jag tycker nämligen att den spända svullomagen börjar återta sin mer normala, mjuka "tjockisform". Lättare att se på kort där jag kan jämföra med tidigare kort. Jag kollade nu i morse de kort jag har till det eventuella bildspelet och den 17 december hade magen ännu inte börjat spöka.

Gårdagens sallad som jag plockade ihop själv i affären och som föranledde vissa kommentarer från Fas3 kollegorna. Jag kan ju inte rå för att de bara hade stora byttor *ler*.  Ibland ( oftast ) är det så himla jobbigt att behöva förklara och dra sin situation. Speciellt för folk som jag inte anser behöver veta. Det tog en halvtimma att peta i sig det här och då var jag verkligen proppmätt.

Även i hobbyn känner jag att jag måste förklara. Alla läser ju inte bloggen och alla går inte in på hemsidan av de redan kända och bevandrade. I går kväll blev jag så himla trött på hur svårt det kan vara att fatta. Jag blev också så himla trött på att jag inte kan vara flexibel och bestämma över min egen tid. Det var dels en på mail som jag träffat en gång, som frågade i söndags efter tid som igår. Så kort varsel funkar ju inte oavsett. Men helt omöjligt med dagens situation, vilket jag förklarade. Att jag sitter fast i fas3 förvaring hela dagarna.  Då ville han komma som i morgon.  Nu kan jag ju inte kräva att folk ska förstå det här med fas3 och tvångsförvaring, men jag önskar att alla gjorde det.

Att maila och fråga efter tid som typ i nästa vecka eller veckan därpå är det bästa, för då planerar jag veckan med jobbsök utifrån de önskningar jag får. Typ som idag. MEN då är det ju viktigt med tanke på de små möjligheter jag har till hobbyn att bokningen verkligen fullföljs. 

Det handlade till viss del det andra exemplet om från i går kväll. En tidigare "bekant" som kör med sms. Snabba bokningar med sedan länge kända kunder funkar med sms. Aldrig nya eller "halvkända".  Men då ska det vara korta meddelanden, för jag är inte alls någon vän av långa sms. Även med gamla rävar är annars mail det allra bästa och då är det också minst risk för missförstånd. Hur som helst tyckte då denna person att han var ute i god tid och frågade efter tid nästa vecka, en specifik dag. Visst, då tar jag jobbsök tänkte jag och gav en tid. Den tiden passade inte utan då ville han komma tidigt dagen efter. Det går inte skrev jag eftersom jag sitter fast i Fas3 förvaring. Här borde det varit slut, kan jag tycka.

Men det var då det började ha ha. Vad är fas 3? fick jag till svar. Jag hade varken tid eller lust att förklara det i sms, så bad honom googla. Vet inte alla vid det här laget vad fas 3 är ?  Nytt sms om jag inte kunde senare den dag han först frågat efter. Nej, det kan jag inte för det är för sent. Då ville han preliminärboka den tid jag gav först, fast han visste inte om han skulle hinna. Då var faktiskt mitt tålamod slut. Jag kan inte boka upp en kansketid då jag på sin höjd bara har två tillfällen i veckan att åka till ettan. Bad honom då maila istället så jag kunde förklara läget. Jaha, vad har du för mail? Herregud, tänkte jag. Är det här verkligen den XXX som jag tror att det är? Svarade att den finns tydligt på både hemsidan och bloggen, men gav honom ändå mailadressen. Än har jag inte fått något mail. För mig tar det tre gånger så lång tid minst, att tota ihop ett sms, än att skriva ett mail. Så hela kvällen ( inte riktigt ) gick åt till detta sms:ande och för varje gång mobilen pep att jag hade svar så ökades irritationen. Är det bara jag som är så månntro?

Dags att ta tag i dagen, så jag hinner med mina åtaganden.