KONSTIGT RÖSTFISKE, ARBETSLINJEN och MYTER

En dagens med webkameran på förvaringens lånedator får ni hålla till godo med idag. Jag har kameran i väskan och tog ett kort ute förut och ett på det lilla salladsplocket som jag köpte på väg tillbaka från intervjun. Men jag tog inte med sladden så kan inte föra över dem hit på datorn. Kanske, (beroende på hur de ser ut), blir det morgondagens bloggbilder.

Idag hittade jag till intervjun men det var inte helt lätt faktiskt. Men idag hade jag ju en karta som jag gick efter. Lustigt nog så hade inte tjejen jag skulle träffa kommit, hade visst kört ihop sig hemma på morgon. Så jag fick vänta ca 20 minuter. Man kan väl säga att vi är kvitt nu *ler*.  Trevlig tjej fast själva jobbet är inget för mig. Hur många psykiska diagnoser som helst hos vårdtagaren, plus fysiska handikapp. Jag kände att jag nog inte har den kunskapen och den erfarenheten som krävdes. Men hon hade ytterligare en på gång som det inte var helt klart med så hon skulle spara mitt nummer. Nu har hon ju i alla fall ett ansikte på mig.

Kändes nästan som vår idag med sol och plusgrader. Gjorde mig ingen brådska efteråt till förvaringen. Fyllde på månadskortet och handlade lite, innan jag i sakta mak strosade i solen till källarlokalen. Nu har jag petat i mig salladen och pratat en jäkla massa strunt och nu kör jag sista etappen av dagen. Framför mig sitter syndrommannen och hostar och nyser. Vet inte om det är förkylning eller hans allergi. Jag vill inte bli förkyld så sitter nästan och håller andan *ler*.

Alla sätt är bra. Fast jag kan ju tycka att det börjar bli lite pinsamt. Först Max och nu landstinget. En moderat i landstingets valberedning skriver ett öppet brev på landstingets hemsida att unga vårdanställda inte ska rösta på sossarna. Det är lite desperation över det hela och frågan är om det är fair play. Alliansfritt skriver lite om det. Tydligen anser även politiker i övriga allianspartier att det inte är en sådan här valrörelse de vill ha. Jag kan tycka att moderaterna skjuter sig en aning i benet.

I SvD skriver Agneta Berge vad arbetslinjen egentligen går ut på. Nämligen att sänka lönerna och det har väl majoriteten redan räknat ut. Men timanställda och tillfälligt anställda ungdomar kanske inte är så insatta i arbetsmarknadspolitiken och då är de ju ett lämpligt mål att ge sig på och hota med att de riskerar bli av med sina jobb om de inte röstar på moderaterna. 

Finns mycket man kan skriva om ifall man vill, men frågan är hur intressant det är. Jag kan fastna när jag surfar runt vid någon artikel, krönika eller annat och just då tycka... att det där var ju bra. Eller tvärtom. Men efter en halv dag är det inte ett dugg intressant längre. En sak jag tänkt ta upp i bloggen är SvD:s artikel om sexhandeln. En studerande och en docent skriver att Amnesty sprider myter om sexhandeln. Varje gång blir jag bara så trött och tappar lusten att delge mina åsikter. Dessutom har jag så många gånger redan gjort det. Har ni inte läst artikeln kan ni gå in och göra det. Fyra myter tar de upp. Första handlar om frivillig sexsäljning. Det är alltså en myt. Jag är då med andra ord en myt. Kul va?

Andra myten är att legalisering skulle leda till att den oseriösa sexhandeln mattades av ( eller försvann ). Jag vet inte hur de resonerar här, men visst kan det vara en myt. I alla fall att något skulle hända över en natt. Men i långa loppet är jag övertygad om att en avkriminalisering vore av godo.

Tredje myten är samma sak, fast nu att det skulle hindra tvångsprostitution. 

Fjärde myten att prostitution skulle var som vilket yrke som helst. Jag vet inte om någon någonsin verkligen har påstått det. Däremot bör den som vill, ha rätt att försörja sig på det. Man kan väl inte påstå att bergsklättring är som vilket yrke som helst heller, eller healing. Men vill någon försörja sig på det ska de ha rätt till det. Så länge ingen kommer till skada.

Visst blir man trött?