DN, FAS 3, LUNDELL, SKAVLAN, TRASOR

En bild från förra året. Söndagar brukar jag i regel gå in och kolla statistiken här på bloggen ( ja det händer andra dagar också ibland) och då kan man se vilka inlägg som varit mest lästa sista veckan/dygnet/månaden. Har jag tid som idag och lust händer det att jag själv klickar in och läser vad jag skrev då i det eller det inlägget. Idag var det ett par inlägg från 2011 och därifrån kommer bilden. Ni minns kanske att jag skrev om klänningen med "plastmaterial" för ett tag sedan. Det är den här och när jag nu ser den på bild tror jag att den faktiskt mest består av detta plastmaterial, vilket då inte den relativt nyköpta gör. Den här ligger alltså långt in i garderoben och används aldrig. Jag har haft den en gång bara. Tight, varm och klibbig och således inte ett dugg bekväm. För mig är det jätteviktigt att jag känner mig bekväm i det jag har på mig vid ett kundbesök. Det påverkar ju min egen utstrålning i allra högsta grad.

Just precis i denna stund, sitter jag och funderar på om jag är knäpp eller inte. Jag fick nu syn på en grej till höger om inläggsmallen där jag sitter och präntar ner det som kommer upp i skallen. Etiketter står det. Man kan alltså skriva etiketter på vad inlägget handlar om. Det kan ha funnits där alltid, fast det vet jag ju inte för jag har inte sett det förrän nu. Å andra sidan står en hel del exempel på sådant jag skrivit om för jättelänge sedan. Ibland ser man inte skogen för alla träd. Syftet vet jag inte heller. Om det ska vara lättare för de som googlar för på själva bloggen kan man ju inte söka...vad jag vet.

Strunt samma. Blogge har återkommit *ler*, men nu när jag klickade på hans länk härifrån min blogg så varnade mitt virusprogram och blockerade sidan. Tillfälligheter eller inte, men jag är inte så dum så jag direkt klickar och försöker en gång till.

Nu får ni skratta om ni vill, men jag har faktiskt funderat på att testa denna kommande vecka att försöka skriva åtminstone hälften så långa inlägg som de i förra veckan. Jag har ju nästan redan sabbat det ha,ha. Men en vecka börjar väl med måndagen? Jag tror att om jag hade ett jobb och då fick utlopp för hjärnaktiviteten på annat sätt, så skulle det inte vara lika mycket som nu, som snurrade runt innanför pannbenet och pockade på att få komma ut.

Jag hittade en grej när jag sökte lediga jobb i fredags. De sökte en kommundirektör här i min kommun. Inget jag är kvalificerad för, men jag blev nyfiken av någon anledning och i den annonsen står en hel del matnyttigt. Matnyttigt för mig alltså, ifall jag ska skicka iväg ett brev som jag nämnde. Och det lär jag nog göra när jag fått till något bra.

Satte på tv-n och nyhetsmorgon när jag väntade på mitt kaffe idag. I går var jag duktig och gick en 40 min promenad innan frukosten och njöt av naturen och av solen som lyste så fint på mig just då. Idag var tanken att göra samma, men hade ingen lust. Kanske blir det en tur senare, innan den sedvanliga tvagningen. Tanken var inte heller att sätta mig och titta på tv, det var/är jag alldeles för rastlös för, just nu, utan det var mest för att ha lite sällskap i bakgrunden. Men när Fas3 nämndes på tio nyheterna så spetsade jag förstås öronen.

Några ekonomer hade skrivit en artikel på DN om vad de ansåg att de arbetslösa borde göra ISTÄLLET för Fas3. När kaffet var klart och mackorna bredda och datorn påsatt så började jag min söndag med att läsa denna artikel. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Det är lätt att hänga på de som anser att det här är slavarbete och att de inte ser oss arbetslösa som människor. Å andra sidan så tenderar det här, det jag själv skrev i ett inlägg nyligen.

Nu tror inte jag att ekonomer bakom ett skrivbord är ett dugg insatta i hur vi arbetssökande och Fas3:are vare sig är som individer eller hur vi upplever vår situation. För dem liksom för regeringen är vi bara en klump som benämns som arbetslösa en längre tid. Jag sågar lustigt nog inte allt i deras resonemang, men jag sågar iden. Visst ökar människors självbild om man gör något meningsfullt, det har de helt rätt i. Att vara en resurs inom vård och omsorg är verkligen meningsfullt och där ökar även chansen till ett "riktigt" jobb. En av anledningarna till att jag är så jäkla anti mot dessa hittepå konstruktioner som inte leder någonstans och minskar individens människovärde. De ska bort. Om inte Fas3 funnits så skulle inte heller dessa Fas3verksamheter finnas. 

Ska vi ha en chans till nytt jobb så ska vi ut i näringslivet, ut till de riktiga arbetsplatserna och då till platser som behöver folk, som exempelvis skola, vård och omsorg. Inte för att göra en läkares, sjuksköterskas, lärares, kurators jobb ( med tanke på kritiken om kunskap) utan för att avlasta ordinarie personals arbete, vara en resurs som kan hålla en patients hand, sitta och prata, gå ut och gå, finnas som en vuxen resurs på en skola osv. Förr fanns något som hette skolvärdinnor/värdar. 

MEN och här faller ekonomernas resonemang enligt min åsikt. De arbetslösa ska naturligtvis inte straffas för att de råkat bli utan jobb genom att gratis utföra dessa uppgifter. Nu skriver de att det ska vara frivilligt, men hur verklighetstrogna är de där? En arbetslös, tex jag själv, med en hel del utbildning i mitt cv, vill ha något meningsfullt att göra samtidigt som jag får betalt för det jag gör. Bara för att jag står utan jobb, betyder det inte att jag vill jobba som volontär. Det är helt okej att få mindre i lönekuvertet, men det ska ändå vara tillräckligt för att uppnå existensminimum och jag ska inte jobba mer än vad lönen står i parentet till och jag ska ha de sociala förmåner som reglerna säger. Vad de här ekonomerna egentligen säger mellan alla floskler är: Låt kommunerna fortsätta med att låta Fas3:are gratis utföra de sysslor som ordinare personal (som på grund av indragningar inte är så många längre ) samtidigt som kommunerna då gör en förtjänst via anordnarbidraget. Då stämmer det som de skriver:  "Sverige har ett gyllene tillfälle att förbättra välfärden för ett stort antal människor och samtidigt göra betydande besparingar för staten. "

Eftersom jag befinner mig mitt i smeten av Fas3 är det omöjligt för mig att inte ha åsikter och det är omöjligt att inte engagera mig och det är omöjligt att blunda och hålla för öronen när något nytt dyker upp i de sociala medierna. Precis samma sak som i prostitutionsfrågan om det är något av vikt.

Här kan ni läsa den sista tidens varsel och jag ifrågasätter hur många av dessa som är beredda att glada och tacksamma få äntra volontärstolen inom vård och omsorg och se det som ett gyllene tillfälle för att förbättra välfärden och hjälpa statens ekonomi.

Från en idioti till en annan. Fast nu en för mig glädjande idioti...om man nu ens kan kalla det idioti. Mer överraskande och ofattbar och det har inte hänt ännu. Enligt Skavlan själv ( och Stenberg var ju inte alls samtidigt som jag trodde) så har han Lundell med sig nästa fredag.

En av många saker jag uppskattar hos Lundell är att folk får tycka om mig eller hata mig oavsett om jag är med i olika kändisprogram eller inte. Han tar avstånd från det konstgjorda skulle man kunna säga enligt min egen filosofi. Fast jag både förstår och vet att man ibland måste göra reklam för sig själv, även om det är svårt. Jag har som Lundell svårt för att framställa mig själv som någon folk borde träffa eller anställa eller lyssna på etc. Det där är knepigt och jag har haft åtskilliga diskussioner om det här både med barn och med kolleger när jag hade företaget. Enligt mig så hittar folk mig när de behöver och oftast har det faktiskt också varit så. Men visst gick jag ut hårt med marknadsföring när jag startade företaget, men på ett väldigt ödmjukt sätt.

Samtidigt är det ju så, att syns man inte så finns man inte, så jag förstår Lundell just här och att då välja Skavlan tycker jag är toppen.

Jag måste ju för sjutton sluta skriva snart, men precis nu så kom jag att tänka på en annan sak. Alla dessa jäkla memoarer och biografier som florerar just nu.  Kanske har jag nämnt dem tidigare, jag minns inte. Om Lundell skulle skriva en så tror jag att det vore det sista han skrev och då är det okej. Men nu...hur många finns inte....Berghagen, Hysen, Di Leva, Birro, Puma, Lundstedt osv osv. Okej, några har ett budskap, men det största budskapet är att visa att man tror att man betyder något. Att tro att folk vill läsa om en själv.... eller att man önskar att de vill det. Eller att man själv gör sig en större betydelse än man egentligen är.

Vad man än har för syfte så säger det en hel del när det gäller flera av de nu aktuella och flera av dessa är också aktuella i det ena efter det andra kändisprogrammet. Inte alla.  Gardell tex vill mer än att framhäva sig själv, annars får jag mer känslan av rädsla. Glöm mig inte....så här var mitt liv...det här berodde det på...och de här var dumma....och de här snälla. Värst är de som inte själva kan skriva utan har en så kallad spökskrivare....typ som bluffpiloten. Fast den historien var ju speciell.

Jag tror att den här ökningen av biografier säger en hel del av den samtid vi lever i nu ( syns man inte finns man inte) , därför är tex Lundells sätt så befriande för mig. ( fast han är ju med i sina romaner fiktivt ).  I och med att han är så tillbakadragen så blir han ju också intressant...för de flesta skulle jag tro.... Vad tycker ni själva? En intervju med Glenn Hysen, Felix Herngren eller Lundell?