SÖNDAGSTANKAR

Ibland är det svårt att välja och det oavsett om man är man eller kvinna, tror jag. Vilka strumpor jag slutligen valde kan ni fundera på ett tag.

Regn, regn, regn var det nästan hela dagen igår, men vi var ju inomhus och det var som vanligt trevligt att träffa ungar, exet och annat folk som man i stort sett bara träffar en gång per år, just vid denna tid. Tårtan var god, presenterna dög (tror jag), lite lustigt att även exet kom med sättlökar ( eller så är det inte lustigt). Annat lite lustigt var att ungarna själva gått och köpt en bukett blommor för att piffa upp kaffebordet med och att det nästan var exakt samma blommor, löv och färger som den jag hade med mig.

Jag kom först och gick sist, ändå fick jag vänta 20 minuter mellan bussarna. Så är det att bo på landet *ler*. Hit går de inte så tätt på helgerna och busstiderna från ungarna till resecentrum  är ju inte satta efter min buss. Men vad är tjugo minuter när man kan sitta inne och vänta på en hård träbänk och kolla in folk?

Smått otroligt är det, att jag tre nätter på raken sovit som förr.... i ett streck fram till nio-tio. Idag vaknade jag visserligen redan strax efter åtta, men då jag somnade vid tolv i natt fick jag ändå mina timmar. Om det bara är tillfälligt vet jag inte än. Jag är glad ändå, så länge det varar. Drömmer  gör jag också på ett annat sätt, mycket och långt. Inget av värde och inget jag direkt minns. Det är bara några enstaka sekvenser som fastnat. Jag tror, eller vill tro att det mest handlar om att rensa hjärnan och jag inbillar mig att jag börjar återgå till mitt vanliga jag. Andra märker förstås ingen skillnad, det är bara min egen känsla. En mer lugnare känsla.

Det ska bli spännande att se vad mötet på AF i veckan ger för resultat. Jag förväntar mig inget under och jag kanske är på jättedåligt humör när jag går därifrån. Men det vet man aldrig innan. Jag slösurfade runt lite förut idag och läste bla bloggen Yrkesfolk för Arbete och jag håller med om att man måste ha en strategi för vad alternativet till Fas3 ska vara. Det är mycket som behöver ändras och ses på med andra ögon, inte minst AF:s roll. Handläggarna har betalt för att vara handläggare och då måste de göra mer än att skriva handlingsplaner och dela ut anordnarlistor till Fas3. Sedan bör de ha en gemensam policy i vad som ska göras och inte göras. Som det är nu är det olika bud beroende vem man pratar med.

Jag gick igenom och rensade "mina favoriter" nyss och hittade en artikel från Corren som jag sparat på. Antagligen sparade jag den för att vid tillfälle fundera på vad det egentligen stod. En man lämnade förra våren in ett medborgarförslag till kommunen att tex arbetslösa skulle kunna hjälpa till inom äldreomsorgen. Det här tog ett och ett halvt år för kommunfullmäktige att fundera på.

Citat från artikeln:  Det var inte så enkelt som det kan låta att sätta en arbetslös i arbete.
Om denne arbetslöse börjar hjälpa till på till exempel ett äldreboende så är han ju inte längre arbetslös och är han inte det så måste han ha lön och då kostar han plötsligt pengar. Enligt tjänstemännen på kommunen blir den lägsta tänkbara ersättningen 101 kronor i timmen eftersom det är den nivå som kollektivavtalet föreskriver.

Men dessa regler kan ju inte gälla för kommunen när de själva låter arbetslösa utföra jobb utan lön, medan kommunen får in 5000/mån på var sådan arbetslös individ. Jag får liksom inte deras resonemang att gå ihop. När jag var på skolan så borde jag ha haft 101 kr i timmen alltså? Jag gör mig lite dum, men bara lite. Det är ingen rim och reson i något nuförtiden.

Jag läste inte artikeln, men såg rubriken idag, att Ask lägger sekretess på Säpos kaffekassa. Hur löjligt är inte det då? Det gör väl mer skada än nytta för folkets förtroende. Allt som ska vara hemligt indikerar i mina öron att det är något fuffens.

Medan jag skrivit har jag ätit upp denna omelett. Jag strödde över riven parmesan innan den stelnade, men det blev inte alls så gott som jag räknade med. Någon lätt bismak tyckte jag att det blev. Kan ju hända att osten var för gammal, den har stått öppen i kylen i över två veckor. Jag fick i mig den iallafall och nu ska jag ut till tvättstugan och roa mig. Massor av tvätt den här gången, gardiner, handdukar, sängkläder plus tre veckors vanliga kläder, plus shorts och annat som jag rensade från stolen när jag städade sovrummet. Handdukarna har jag kört nu här inne och är bara att slänga i tumlaren direkt när jag kommer ut. Tänk förr när man inte hade tvättmaskin? Det gick ju det också.

Vilka strumpor valde jag då? Inte de röda, utan de andra. Fast tänkte först de röda för jag har en röd halsduk som skulle matchat perfekt och så är det ju lite lattjo med färg. Men jag fegade ur.