MER SNACK ÄN VERKSTAD

Mmm... det luktar så gott när man kommer in hit till datorrummet. Nej det är inget doftljus eller rökelse. Det är doften av rentvättat. Ett par jeans och en huvcardigan hann inte bli torra igår innan min tid var ute, tvättid alltså, så jag hängde dem över fåtöljen härinne under natten. Nu är de torra, men doften är kvar.

Idag känner jag av en lätt stresskänsla igen, orsakad av bara mig själv och mina ideer. Jag håller redan på att i huvudet skala bort en del. Ingenting är något måste och jag har inte skrivit någon lista, men jag har punktat upp i kalendern. Mest för att inte glömma vad jag tänkt att göra idag. Förutom fredag som jag ännu inte planerat, det kan bli en tur till oasen då, så var dagen idag enda dagen på hela veckan som var helt tom. Trots lång livserfarenhet och trots kännedom om mig själv så fick jag plötsligt för mig att en tom och blank dag i almanackan liksom är oändlig där jag borde hinna massor. Kanske är det den förbättrade sömnen som gjort att jag överskattar mig själv igen. Slutresultatet blir oftast det helt motsatta, jag ser ned på mig själv för att jag inte klarade av mina egna föresatser.

Långpromenad till skogen är en punkt, dels för motionens skull men även för lugnet och vederkvickelsen. Tanken var att ta den före frukost, men ändrade mig och tänkte att det är bättre att ta datorfixet först.

Datorfix är en annan punkt med underavdelningar.... uppdatera blogg, blogga, uppdatera hemsida, beta av mail, söka tre jobb som jag hittat, två är inom mitt yrke lustigt nog och ett är ett jobb jag vill ha men inte är helt kvalificerad till så dit ska jag skriva ett specifikt brev och sedan hade jag tänkt att leta vidare bland tänkbara företag och skicka (snyftar)brev och föreslå nystartsjobb. Bara det här datorfixet tar mer än halva dagen *ler*.

Tredje punkten är garderobsrensning, men jag inser att det lär jag inte hinna. Det får bli en annan dag. Men det hade varit bra med tanke på ifall jag vandrar runt i affärer imorgon. Jag hade tänkt att börja bakifrån så att säga.... först sortera alla kläder som jag ofta använder, för att sedan fundera över de där då och då kläderna och slutligen bara kallt kassera resten. Om jag nu kan vara så kall? Men tanken är bra.

Fjärde punkten går snabbt. Gå igenom papper, som jag har ganska bra koll på redan, men vill uppdatera och kanske lägga till eller ta bort.

Femte och sista punkten är kanske löjlig att ha som en punkt, men den tar en viss tid och den tiden vill jag ägna mig åt utan stressen att ett tv-program jag vill se snart börjar. Det handlar om min skönhets och tvagningsstund som normalt sker på söndagkvällar med nagelklippning, plock av ögonbryn, ansiktsmask, hårinpackning, peeling, varannan vecka ( inte denna) fotbad och fotvård. Efter detta vill jag inte göra något mer den dagen, än att bänka mig i soffan med tända ljus, en kopp te eller bär med fil och se något förhoppningsvis bra på tv-n.

Nu är klockan över 14.00 och jag har inte kommit så långt ännu i mina punkter, men mailen är klar och snart bloggen och jag har kollat lediga jobb och förberett hemsidans bilder. Det blir i mitt huvud lite knäppt med bilderna dit. Jag har bilder tagna i maj, juni som jag ännu inte haft på hemsidan. Jag tar ju då och då spontanbilder så bildförrådet växer och det är bra. Det har hänt mer än en gång att jag knappt haft några nya bilder alls, men de nu sist tagna lade jag ju på höstbakgrund och det blir ju lite malpalcerat att ha dem i dec eller jan. Därför får de äldsta bilderna vänta ännu en ett tag och det stör mitt kronologiska sinne en aning. Jag raderade även en del äldre tagna bilder, bara för att bilder tagna efter dem är bättre, så förrådet av bilder växer visserligen, men det minskas också efterhand som nya enligt mig bättre tillkommer. Om det är ett problem? Ja, på sätt och vis, fast det beror ju på vad man jämför med. Det tillför hur som helst oreda i mitt huvud.

Oreda i huvudet får jag ju som bekant av mycket. Jag nämnde rensning igår eller förrgår, att jag trodde drömmarna som återkommit vill hjälpa mig att rensa skallen. Det tror jag fortfarande och jag är övertygad om att det är både nödvändigt och livsviktigt för en sådan som mig som bara suger i mig som en magnet. Jag reflekterar, jag analyserar, jag tycker om, jag tycker inte om, jag visualiserar förändringar för helt okända och naturligtvis även för mig och mina nära och kära. Inget jag börjat med de sista åren, utan redan som sjuåring minns jag speciellt en situation som jag inte ska dra nu. Men det har ökat och jag har blivit mer medveten under de sista 15-20 åren och därmed fått mer bekräftelse på vissa saker.

En sak som jag för ca 20 år sedan hade lika svårt att förstå som dagens Fas3, var kommunens beslut att dra in antingen frukost eller mellis för barnen på dagis och fritids. Än idag föstår jag inte resonemanget, förutom att det naturligtvis handlade om pengar. Men i mitt huvud då som nu kan inte pengar vara viktigare än barnen. Mitt/vårt dagisbarn ( och även våra andra) åt sin frukost i lugn och ro hemma, efter det att jag själv ätit min i lugn och ro. På den tiden gick jag upp halv fem på morgonen, en timma till mig själv, den enda på hela dagen, en timma till barnen och deras far och sedan var jag på jobbet kvart över sju efter 40 minuters bilresa. Men då liksom nu...jag är jag...och det vet i sjutton om jag skulle rekommendera någon att agera som jag. Då liksom nu fanns det massor av små barn som inte åt frukost hemma, även skolbarn för den delen.

Hur tänker man då som kommunordförande, när man vill införa en indragning på barns födo och näringsintag? Då hette han Mats Johansson, idag håller jag mig inte ajour med just den biten. Denna Mats J måste naturligtvis ställas till svars, precis som jag idag vill att Reinfeldt, Hillevi mfl ska ställas till svars angående fas3 och att prostitutionsmotståndare (politiker) ska ställas till svars inför vår morallag sexköpslagen. En annan gång ville jag att Paul Håkansson, vår landstingsordförande då, skulle stå till svars för en otroligt idiotiskt åtgärd. Jag har både mitt mail och hans svar kvar, men åtgärden förverkligades och resultatet blev katastrofalt.

Mats J för att återgå till honom fick stå till svars då jag med min lilla unge tillsammans med några andra föräldrar och deras barn travade in i kommunhuset eller vad det heter, med lokaltv i släptåg. Tyvärr, då precis som nu var/är pengar och lönsamhet och makt det enda allområdande. Frukosten  drogs in och alla de barn som inte kunde äta frukost ( alla kan inte det) och de som inte hann fick ta med egen frukost och äta på dagis. Det resulterade i ( enligt dagispersonal) att bara en bråkdel åt den medhavda frukosten som frukost. Vid tio -elva blev de hungriga och krävde då att få sina medhavda smörgåsar och youghurt eller vad det nu kunde vara, vilket i sin tur resulterade i att de inte var hungriga när lunchen serverades, vilket då resulterade i gnälliga och trötta barn på eftermiddagen.

Det blir mycket om just detta men poängen kommer nu. Tjugo år efteråt och när det inte längre är aktuellt för mig så läste jag i lokalblaskan förra vecka att det äntligen kan bli ändring. Min kommun är nog den enda i hela landet med detta idiotiska förslag. Ändringen består naturligtvis inte på grund av mig och vår demonstration, men den bevisar för mig att jag hade rätt... då... och jag har rätt nu.

Varför dra allt detta, undrar ni? Men det är väl mest för att förklara oredan i skallen och för att jag tror att jag varit sådan sedan födseln och att jag stundtals önskar ganska så hett att jag inte var sådan, för det tar väldigt mycket energi. Bara idag av det lilla jag farit runt, så ondgör jag mig tex av Zahras öde och jag fattar inte att det överhuvudtaget borde finnas ett sådant öde i dagens Sverige. Det motsätter sig ju allt av vad vi står för. Hustrumisshandel, barns bästa, mänskliga rättigheter. Jag kan för mitt liv inte förstå.

Något jag däremot försöker förstå är S skuggbudget. Jag såg Agenda igår för fanns inget annat att se och jag tycker nog att denna Magdalena ( sossarnas ekonomiska talesperson) är rätt ute i sitt resonemang ( eller mer rätt sitt partis resonemang) . Dessutom verkar hon vara en person som är trygg och säker i sig själv och som tror på det hon säger. Det gör mycket för förtroendet. Borg inger också säkerhet och förtroende. Skillnaden för mig är att den ena tror på något jag inte tror på och den andra på något som jag kanske kan tro på. Jag skriver kanske för än så länge är ju detta bara en slags lek. Den som har makten säger si och den som vill ha makten säger då förstås tvärtom. Sanningen får vi inte reda på förrän dagen D. Det som kan störa mig väldigt är just detta att politiken många gånger mer verkar lek än allvar.

Det här med mer pengar till vissa utsatta skolor som S vill, är jag lite skeptisk till. Vem bestämmer vilka skolor som är utsatta och inte uppnår målen och tas det hänsyn till orsak och verkan till att just dessa skolor är en av dessa? Jag vill ha personalresursstarka skolor överlag där personalens motto och vilja är att finnas till för eleverna och där lärarana är kunniga, pedagogiska, ambitiösa och har en viss kunskap i psykologi. 

Om klockan var två förut så är hon nu snart tre, bara för att jag skriver så jäkla mycket och letar länkar. Det finns massor kvar jag tänkt skriva om...Spanien och Danmark tex. Men ska jag hinna med mina punkter i almanackan så måste jag väl stanna snart. Men med tanke på Agenda igår så såg jag då Magdalena och inslaget efter, sedan slog jag av när Syrien började. Inslaget efter Magdalena var ju bara så underbart. Det handlade om Putin och en journalist som var helt outstanding. Hon är min idol numera ha,ha. Putin vill tydligen göra sken av att han är djurvän och miljövän och hittar på diverse upptåg där press och media naturligtvis ska finnas på plats. Annars vore det väl ingen ide *ler*. För hans image alltså. Den här journalisten vägrade att åka till ett av dessa upptåg och fick därför sparken.Hon visste att det mesta var uppgjort och att djuren led mer än nödvändigt... och i onödan.

I Agenda berättar hon om hur hon sedan blev uppringd av Putin och hur han försökte smörja mm. Till saken hör att den här journalisten utan att ha träffat Putin skrivit en bok om honom som sålts i tusentals exemplar både i Ryssland och andra länder. Inte någon positiv skildring och det fick hon bekräftat  stämde vid det mötet som sedan blev resultatet av telefonsamtalet. Putin tyckte hon skulle få jobbet tillbaka men att hon då måste följa reglerna. Nu finns tydligen någon skrivelse som motsäger dessa regler inom mediavärlden i Ryssland.  Efter intervjun får tittaren veta att hon fick jobbet tillbaka...men tackade nej. Yes... det skulle jag också ha gjort... ( tror jag) . Jag hoppas iallafall att jag skulle ha gjort det. Jag ser ändå upp till hennes mod och styrka oh önskar att fler kunde visa det. Idag är det mer snack än verkstad på de flesta områden.