SMART och OMSTÄNDIG och HÖSTKÄNSLA

Nu måste man nog ändå säga att det är höst. Precis som det på våren kan lukta vår, så luktar det nu höst ute. Jag var ute en sväng förut och tog bla den här bilden. Friskt i luften, men inte så särdeles kallt ( kan bero på att jag tog en rätt tjock tröja under ullkavajen), och en sol som glimrade förbi då och då och träden i sin mest färggrannaste skrud. Trots att jag vet att jag inte kan gå emot naturens gång, så hoppas jag iallafall att kyla, regn och rusk inte kommer ännu på ett bra tag. Oktober får gärna vara solig och någorlunda varm dagtid. Jag känner mig snuvad på årets sommar och är inte klar för vinter än. När har jag någonsin varit klar för vinter? *ler*. 

Jag var inne på bloggstatistiken förut och såg att AF varit inne igen. Samma IPnummer och samma namn som sist. Johan T och Mats R från AF på Hälsingegatan i Stockholm. De får så gärna läsa min blogg, men jag undrar ju förstås om de läser för sitt privata nöjes skull eller om de bara är ute för att luska. Vad det nu finns att luska i här *ler*. Jag har en känsla av det senare,så därför skrev jag ut namnen. Fast å andra sidan vet jag ju inte hur tillförlitligt det är när man söker info på IP nummer. OBS: Enda gångerna jag kunnat se IP nummer i bloggstatistiken är de här två-tre gångerna som AF varit inne och just därför blir jag förstås nyfiken. Alla som bloggar på Blogger vet att det annars är sidan besökaren kommer från som syns. I mitt fall 35 % min hemsida, 35% google i alla dess former net. se. com. fi. och resten andra bloggar, någon artikel jag länkat till, adlibris, okända sidor etc. Varför det inte bara står AF Stockholm, vet jag inte. Kanske någon säkerhetsspärr hos dem.

I natt sov jag godare än på länge och jag sov länge, länge och jag sov i ett streck. Precis som förr. Snabb avsköljning i duschen och inslagning av paketen, innan jag bänkade mig med frukost och dator i lugn och ro. När kaffet var urdrucket och den vanliga surfraiden var avklarad så kom min omständiga sida fram. Jag visste det inte då, men insåg det senare. Ibland ( sällan) tycker jag själv att jag krånglar till saker och ibland ( oftare) tycker jag att jag är himla smart. Idag blev det bägge.

Innan jag gick ner till samhället som jag planerat, så tänkte jag att det vore ju skönt att få till det där med lamporna. Jag läste bruksanvisningen noga, fattade inte så mycket men förstod att bottenplattan skulle tas bort och skruvas fast i taket. Själva kopplingen är inga problem, det har jag gjort så många gånger. Men att borra i taket måste ju vara onödigt, tänkte jag, det måste gå ändå.

När jag fått ihop kopplingssladden och satt tillbaka bottenplattan, knöt jag fast ett starkt snöre att hänga den i. Smart tyckte jag. Lite pilligt för ville ju ha det så kort som möjligt. Sedan är jag ganska försiktig när det gäller el, så ut i hallen för att slå av strömmen och då kom jag på att jag nog borde stänga av datorn först. Så in i rummet igen och stänger av datorn, ut i hallen och slår av strömmen, in igen och ställer mig på stolen för att jacka i, i taket. Först tog jag förstås bort den befintliga lampan. Nu finns det tre olika sätt att jacka i på och jag kollade extra noga när jag bort den gamla lampan, men vad hjälper det om man har dåligt minne ha,ha.

Jag tappade tålamodet och slog på strömmen och även strömbrytaren på väggen för att se direkt när det var rätt. Så mycket styr i onödan och lite småirriterad på mig själv.

Men den kom på plats. Inte tätt intill taket som meningen är, fast ganska tätt och den hänger stadigt och den lyser upp tre gånger så mycket som den förra och jag kan vinkla ljuset dit jag bäst behöver det. Så långt var allt gått och väl. Sedan skulle hallampan bort för att ersättas med den som hängt här i datorrummet fast som egentligen hör hemma i sovrummet. Den är lite speciell med kedjor och grejer. Nuvarande hallampa är egentligen ingen lampa utan bara en upp och nervänd skärm som jag kopplat ihop och hakat fast i kroken de satte upp åt mig. Det visade sig att jag trott helt fel, kedjorna räckte inte till att haka i kroken i hallen. För att göra det kort så for jag runt som en idiot mellan rummen och bytte taklampor. Nacken höll på att gå ur led till slut. Nu hänger den som hör till sovrummet i sovrummet igen och den som hängde där hänger nu i hallen.

Det här krånglet var ju inte direkt gjort i en handvändning. Jag fick tex flytta sängen för att få plats med stolen så att jag nådde upp. Jag hade nästan behövt duscha en gång till innan jag sedan gick ut. Fast det gjorde jag inte. Klockan var så mycket och jag ville ut innan solen försvann helt.

Inte för att jag vill göra mig till idiot *ler*, men i nya lampan jag satte upp ska det vara hallogenlampor. Jag tillhör det gamla, konservativa gardet och vill helst ha tillbaka de gamla vanliga glödlamporna. Skit i miljön, bara det är enkelt för mig. När jag var på Ikea och kollade på olika lampor nu i veckan så stod jag och pillade med en liknande sådan jag köpte. Jag försökte skruva bort lampan och det gick och jag försökte skruva dit den och det gick inte. Nähä, tänkte jag en sådan vill jag inte ha och så lät jag lampan jag tagit bort bara ligga där och fortsatte leta. På den jag sedan köpte trodde jag att man skruvade bort själva lamphållaren för att få dit lampan. Många skrattar nog, men är man inte van så är man inte. Idag förstod jag. Det följde med en liten gummipillidutt som ett handtag när man ska ta bort eller sätta dit lampan. Det är ju bra, men hur länge håller den? Fast nu ska väl de här lamporna hålla i hundra år och när det är dags att byta så kommer jag att klia mig i huvudet och undra vart jag lagt den där gummipillidutten. Om jag ens lever då.

Jag kom ut till slut och tog djupa, friska andetag och kände mig som en ny människa. Jag hade med kameran ifall jag skulle hitta fina träd eller annat att fota, för jag tog en extrasväng vid vattnet. Fanns inte mycket att palla upp kameran på just där jag gick, men hittade slutligen några rör. Kameran var farligt nära att falla i backen, men det blev ett kort även på mig.

Och ett kort på en and som kom simmande och ville tjattra lite. Jag förstår inte andspråket, men det var säkert något intressant han berättade. Jag tror att det är en gräsandshane, men är inte säker. Ärendet i samhället var blomköp. Jag får mina ideer och när ungen inte önskar sig något så blir det som det blir. Jag har nästan aldrig blommor med mig vid födelsedagar, för det har alla andra och då mindes jag att det aldrig brukar finns något att sätta dem i. Så presenten är inte blommorna, men för att det ska bli en helhet så ville jag denna gång även ha blommor. I morgon hinner jag inte att ta mig till någon blomsterhandlare, så jag hoppas de står sig i en kruka vatten i en mörk hall tills imorgon. En riktigt fin höstbukett blev det, som jag nästan skulle vilja ha själv *ler*.

Det finns som vanligt mycket annat jag skulle kunna skriva om och som jag har åsikter om. Men det räcker gott och väl med det här.