KOMPISBESÖK och SKOGEN

Bävar ni nu för ett evighetslångt inlägg ha,ha? Ja, vem vet? Hur långt det blir.  Börjar med en dagsfärsk bild iallafall. Jag fick äta min nybakade limpa själv till frukost idag. Trots lediga dagar så är tydligen en del folk uppbokade till tänderna med än det ena och än det andra. Typ ungdomskompisen som hälsade på igår. Och trots att kroppen signalerar med fysiska åkommor att det är dags att härta ner sig, så kör man på. En halvtimma sen spurtar hon in på min gård..... per cykel. Jag menar, det är inte nästgårds precis som vi har våra bopålar numera.  Det hade plötsligt slagit den här hurtiga damen att det var nu i helgen hon skulle cykla tio mil!! Dels av den orsaken, men även av andra som till viss del härrör till svårigheten att sätta ner foten och säga nej, så blev det inget övernattande.

Men vi fick ändå många timmar till prat, mat och vin. Fast en flaska räckte gott. Vi bluddrade så mycket att vi inte hann med att dricka *ler*.  Vi lever nu så totalt olika liv och har egentligen inte mycket gemensamt, men vi har följts åt sedan tjugoårsåldern och delat kärleksbekymmer, barnafödande, barnkalas, separationer, flytter osv. När vinet var uppdruckit, kladdkakan uppäten, kaffet nersköljt och det sista årets händelser var genomgångna så blev vi båda lika överrraskade av att klockan redan var 22.30. Mannen som skulle upp och jobba idag och som lovat hämta kvinna och cykel satt säkert på nålar och väntade på samtalet.... kom nu. Men då bröt vi upp och nu dröjer det nog ett år tills vi ses igen. Jag hoppas att hon då insett att hon ska vara rädd om det liv hon lever här och nu. Fast faan trort.

När jag till min eminenta frukost idag började med mailen ( kanske av naturliga skäl ) så fanns där bland många andra ett mail från eftermiddagens inbokade, kända, tidigare återkommande figur. Antingen har han maximal otur för de sista gångerna har han lämnat återbud varje gång. Så ock idag då. Jag kan omöjligt veta sanningen bakom dessa återbud, bara tro på hans ord och mitt inre sa....ge honom en chans till. Så då gjorde jag det. Nästa vecka vet jag hur resultatet blir.

På grund av vetskapen att jag inte behövde ge mig iväg, så blev jag förstås fast vid detta otyg som internet ibland är. Men jag lämnar det därhän just nu. Känner jag för det så kan det bli ytterligare ett inlägg om mina "fynd".

Nationaldagen, alltså i onsdags, då jag även där höll mig ifrån internet var en fantastiskt dag. Sett ur min synvinkel och mitt perspektiv förstås. Både då och igår startade jag med intervall innan frukost. Idag hägrade min limpa mer än intervall *ler*. Åter till onsdag. Frukost och eftersvettning till tv repriser. Såg bla programmet om Strindberg " ett djäfla liv". Intressant.  Avslappning/meditation som blev intet eftersom jag slumrade till. Sen eftermiddag var tanken att gå förbi min gamla släkting  här som kan området på sina fem fingrar. Jag hade nämligen på en karta på nätet sett tre små blåa ovaler på närmare avstånd än badet jag besökte i höstas. Troligtvis skogssjöar, men är de badvänliga? Det var frågan till henne.

Solen skymtade då och då fram och gav som vanligt hopp till min törstande själ. Jag stoppade kameran i fickan och gav mig ut. Kom i samspråk med ett äldre par på granngården och ställde frågan till dem utan något närmare resultat, men det blev ett trevligt  och långt samtal. Beslöt att strunta i släktingen och gick med raska steg istället upp till den närbelägna skogen. Min stavrunda och samma skog som jag cyklade till i höstas och fotade. Fast då cyklade jag ju mycket längre in.

 Undrar hur det blir med bildformateringen nu. Men jag testar och kör på. Det var så jäkla fridfullt och skönt och jag kände hur jag verkligen var där och då. Mitt i all denna sköna, gröna naturprakt. Solen kom och försvann och jag accepterade det och jag förnam varenda doft som naturen bjöd på där jag traskade fram på stigarna.  Plötsligt bredde ett hav ut sig framför mig med utslagna liljekonvaljer. Jag vet inte om det syns ordentligt på fotot, men det var helt fantastiskt.

Det här är kanhända inget hav, men ändå massor av smultronblommor. En liten flashback till barndomen.En positiv sådan.

Hittade sedan denna blomma som fångade mitt intresse. Fanns bara denna enda blomma, som tyvärr är lite svår att se på fotot. Jag visade den för kompisen igår som inte heller visste vad det var. Idag har jag googlat på vita försommarblommor och är fortfarande osäker på vad det är för blomma. Vit förgätmigej stämmer inte med bladen och inte vit blåsippa och inte någon blomma med ros i namnet som jag inte minns nu. Det närmaste jag kommer är skogstjärna, fast är ändå osäker. Vet ni? Det är en liten prick gult i mitten.

Jag glömde som sagt tid och rum, men när solen försvann och jag befann mig i skugga så var jag ändå medveten om att jag levde *ler*. Att då helt plötsligt komma fram till en glänta där solen flödade var som en upplevelse. Hur jag har tagit bilderna? Jag har surrat fast kameran i en gren, med hjälp av mitt fantastiska ledbara stativ.

Jag bredde ut min jacka för att sitta och filosofera lite och då försvann förstås solen för en stund. När man sitter så där helt ensam i en stor skog så hör man naturligtvis ljud överallt. Men det var inget knakande eller brakande som av större djur, som jag faktiskt kan vara lite skraj för att stöta på. När jag reser på mig för att återvända hem så börjar det prassla mer än tidigare bland lövverken. Jag står helt stilla och håller säkert andan. Sedan börjar marken vibrera och "något" sätter fart. Jag är förvånad över min reaktion. Jag skyndar mig att knäppa på kameran och följer efter ljudet av hovar.  Till ingen nytta förstås och jag vet inte alls vad det var. Men kan tänka mig att det var ett rådjur ( eller älg ) som stått och smygkikat på mig.

Över två timmar var jag ute och gjorde skogen om man så säger. Gjorde avvikelser från de befintliga stigarna fast med stor kontroll hur jag skulle gå tillbaka. Hittade en sliten bänk vid ett litet vattendrag och gjorde en paus på tillbakavägen. Vid halv åtta ungefär var jag hemma igen och efter att ha konstaterat att inget fanns att se på tv, så ställde jag mig i duschen och före 23.00 låg jag uppallad med kuddar i sängen med boken i knät och glasögonen på näsan. Så himla nöjd med dagen.