VEM VET

Vilken fullkomligt fantastiskt kväll. Vädermässigt alltså, men det förstod ni nog. Jag har varit hemma en bra stund. Suttit i telefon så örat är alldeles varmt och ömt. Har inte så lång tid på mig innan Tyst Vittne börjar kl.22.00. Skriver så länge jag hinner och hinner jag inte allt så fortsätter jag i pausen. Man ska ju inte stressa *ler*. Det blev inte skogen, utan jag tog med stavarna på en 40 minuters promenad istället och något mer vin är jag inte sugen på just nu. Det blir nog en isig 88-a eller en lika isig geischastrut till tv-n. Mat orkar jag inte fixa ikväll.

Geischastrut är något nytt som jag hittat under det sista halvåret. 10 kr styck för en massa konstiga glassar. Ja, 88-a är ju inte så konstig förstås. Jag skrev rubriken först nu, för att försöka hålla mig till det jag tänkte skriva och inte komma in på villospår. Jag är redan vilse. Skulle kunna skriva om kläder också, med tanke på kortet som jag tog tidigare idag. Nu har jag ett grå-svart randigt linne och samma byxor. Byxorna är gamla som gatan, t-tröjan ny.... fast inköpt för länge sedan och aldrig använd. Jag gör ju oftast så. Köper något jag tror jag vill ha. Eller köper för att det är så länge sedan jag köpte något nytt. Sedan lägger jag det i garderoben och där får det ligga.

Vem vet. Ja, vem vet vad jag håller på med? Ibland tror jag att alla vet, men ingen säger något. Det är då jag känner mig som apan. Och jag kan aldrig själv veta, vem som vet. Jag kan bara ana. Det är ju inte så att jag spontant berättar ( mer än för ungarna ).  Det skulle jag inte göra om jag vann en miljon heller. Men jag svarar om och när någon frågar. Och vem vågar fråga? Det är mer pinsamt att fråga än att få frågan, har jag förstått.

Det här är ju lite knäppt egentligen. Inte så lite heller. Att sex ska vara så himla farligt att prata om. Sex mot ersättning är extra farligt. Det pratar man aldrig om. Fast man kanske borde. Trots att man inte gör något olagligt, inte skadar någon och själv valt så är man lite pestsmittad i vissa människors ögon. Det framkommer både på sexforum, i utredningar och när myndighetspersoner pratar om oss. Att sexköpslagen skulle vara en hjälp för de som säljer sex är ju bevisat att så inte är fallet. Tvärtom. Vi fråntas rättigheter som andra har och blir då indirekt olagliga. Typ skattesmitare och kopplare om vi hjälper en kollega. Dessutom ses vi som olämpliga föräldrar och barn tas ifrån familjen.  

Gemene man däremot har, enligt min erfarenhet, ett öppnare sinne många gånger. Jag är nästan säker på att viss personal i affärscentrat här tex mycket väl vet vem jag är och vad jag gör.  Kanske vet förra hyresgästen dit jag ska flytta det också och klienten i det vanliga jobbet med flera. Men jag vet inte om de vet, jag bara tror. I och för sig mår jag inte särskilt dåligt av det, men det ger ändå stundtals en viss osäkerhetskänsla.

Den mesta av min släkt vet och det vet jag eftersom min ena syster ringde och frågade på rak arm. Det var strongt och inget fördömande alls. Tvärtom var hon intresserad och ville veta mer. Kompisen jag var hos i tisdags tog äntligen mod till sig och frågade. Det satt långt inne och hade det inte varit för att en annan bekant bett henne så hade hon nog aldrig vågat. Inget fördömande där heller utan en hel del snack och svar på frågor. Hon hade vetat sedan jag var med på tv, alltså över ett år. 

Alla typ " vanliga" personer vill veta mer. Så det jag egentligen vill säga med det här inlägget är, att så länge som det ses som avvikande att ha betalande älskare, ta betalt för ett knull, njuta mot ersättning med okända, eller vad man nu vill kalla det, så ökar stigmatiseringen. Åtminstone befästs den. Så länge det ses som onormalt, avskyvärt, förskräckligt och allt vad det ses som så består okunskapen. Fastän att jag tror att folk vill ha kunskap. Alltså inte enbart kunskap om den påtvingade prostitutionen, vilket de inte heller får som är sanningsenlig.

Det är jättebra när ungdomen väljer att göra skolarbeten om prostitution. Då söker de all slags kunskap och förhoppningsvis får de en annan syn på det hela och dessutom delar de med sig av sin nya kunskap. Oftast är också de unga kritiska till de källor de inhämtar informationen av, vilket är bra.

Vi har alldeles nyss tagit del av debatten om hur ingen ser de unga som säljer sex. Att de trots att de ber om det inte får hjälp. Många gånger på grund av brist på kunskap och för att det är pinsamt att prata om sex. 

Nu blinkar det här och jag är rädd att åska är på g igen.