NÅGRA RADER BARA

Jag är på väg ut för att lapa lite sol. Men eftersom jag inte skrev något igår, så ruttlar jag ner ett kort inlägg nu. Sitter i köket vid skrivdatorn. Kunde inte låta bli att sätta i det mobila bredbandet för att gå in på internet och läsa Corren, kolla mailen och lite annat. Men nu ska jag när jag är klar här stänga ner och gå ut. Ska ta det lite försiktigt idag för utsatte huden igår för ganska mycket solbelysning. Märker när jag sitter här att det då och då drar en skugga över bordet och mig, så drar slutsatsen att det finns lite moln idag.

Bilderna från igår finns fortfarande på kameran. Ingen mening att lägga in dem på den här datorn och den stationära ska jag hålla mig ifrån även idag. Det är rätt skönt faktiskt. Blir lite lugnare i huvudet på något sätt. Inte så mycket information som studsar mot hjärnväggarna och sätter griller i skallen på mig *ler*. Blir lite mer utrymme till funderingar över min egen situation.

Men hamnade på en blogg nu nyss, via en annan blogg och inser att mina "problem" inte är ett dugg jämfört med många andras. I och för sig så vet man ju det ändå, men det blir mer påtagligt när man läser andras historier. Den här tjejen Lina har haft det jobbigt i flera år med droger och självskadebeteende. Nu sitter hon i rullstol efter att hon hoppade ut från en balkong förra året. Ingen upplyftande läsning, men verkligheten är sällan upplyftande. Jag fick känslan när jag satt och läste, att om några år mår hon bra och har hittat meningen med sitt liv. Kanske på grund av sina tidigare, jobbiga erfarenheter och lärdomar. Ungefär som gatuhoran. Nu ska hon tydligen ge ut en bok den här tjejen och även vara med i en dokumentär på tv. Det finns säkert många olika åsikter från att hon får skylla sig själv till att hon borde fått hjälp tidigare. Men utan att veta bakgrund mm, kan man bara konstatera att hon haft det tufft och önska att framtiden blir bättre. Vilket jag tror. Jag tror också att hennes historia kan hjälpa och trösta andra i hennes situation.

Mina "problem" med jobb och lägenhetssök är noll. Men egentligen är alla problem som folk anser sig ha, just då och just för den personen, problem. Inget problem är litet för den det gäller, brukar jag säga. Sedan beroende på personlighet och möjligheter så löser vi dem på olika sätt. Jag kan misströsta ibland när det gäller att hitta ett jobb, men jag försöker se bilden framför mig att jag har ett jobb och pengar på kontot regelbundet var månad. Det kommer att bli så. Frågan är bara när. Såg att Corren nu haft en serie om svårigheter för äldre att ta sig in på arbetsmarknaden. Det är helt klart svårt, både för unga och för äldre. Men det betyder ju inte att man ska ge upp.

Lägenheten har jag inte funderat klart på ännu. Sista dag att intresseanmäla är på måndag. Eftersom inflyttning är 1/8 och jag har tre månaders uppsägning på den här, innebär det i så fall två månaders dubbla hyror, dvs ca 30 000 kr. Med tanke på att jag bara har aktivitetsstöd så tål det att tänkas på, både en, två och tre gånger. Jag skulle kunna börja annonsera igen ett par månader, men det känns inte som något jag egentligen vill. Men som sagt, det här är lyxproblem jämfört med många andras.

Lyxproblem är också dessa jäkla moln som nu skymmer solen mer och mer, verkar det som. Jag ska ut och kolla läget iallafall. Är det mycket moln så tar jag nog med papper, penna och skissblock och går upp till skogen, för att kanhända fortsätta till en av vår stads turistattraktion. Annars blir det en eftermiddag på en filt i solen.  Återkommer i morgon.