FLER BILDER plus STRESSA NER

Så föränderligt och förunderligt livet är. Och vädret. Inte kunde jag tro igår när jag satt vid köksbordet och lyssnade till regnet och ett svagt åskmuller, att jag skulle ligga så här idag. Helt underbart, otroligt, fantastiskt.

Men jag var tveksam när jag hade gått ifrån datorn förut och skulle ta min filt och bok och gå ut, för då var det helt igenom mulet. Ut på balkongen och kollade molnen och de var rätt många. Men så sprack solen igenom för en sekund och då tänkte jag, strunt samma. Jag tar min filt och går ut och kollar läget. Är det kallt får jag väl gå in igen.

Låg väl 5-6 minuter och läste med kläderna på mig. Lite kyligt var det och så blåste det också lite. Fast jag såg ju vart molnen gick och väntade bara på att de skulle gå förbi solen. Och så vips bröt hon igenom och det varma, gula klotet sände ner sina värmande strålar och jag slutade huttra, tog av mig kläderna och pallade upp kameran och knäppte några kort. Sedan låg jag bara och njöt till fyra ungefär.

Kollade "blocketmailen" när jag kom in och en av sakerna jag lagt ut verkade populär. Om det blir som det är sagt så kommer de och hämtar den i morgonkväll. Om inte så står andra på tur. Jag skulle önska att jag även blir av med den andra saken. Båda är otympliga grejer och jag lär inte ha plats för dem och inte behöver jag dem heller. 

Efter lite styrande och lite vätskeintag, så snörde jag på mig skorna och vandrade iväg till skogen en sväng.  Egentligen finns annat jag vill ha gjort innan helgen är slut, men det var fortfarande fint väder och skogen drog.

Tog med kameran dit också. ( Yes, jag har mailen uppe i ett annat fönster och nu fick jag precis en intressent på den andra saken ). Det är en liten sport *ler*, att hitta bra ställen dels att fota på och framförallt att palla upp kameran på. Blev riktigt nöjd med ett kort, som jag inte kan lägga in här för jag visar hela ansiktet på det och det är just det och naturen och skuggorna som gör det så bra. Funkar alltså inte att beskära bort huvudet.

                                      Ta ett kort på mig, bad den här snigeln. Så då gjorde jag det. 

Kollade lite bloggar och läste några nyhetsrubriker nyss under tiden som jag högg in på stekt potatis och ägg. Att stekt färskpotatis kan vara så gott? Såg att diabetes ökar väldigt, speciellt hos kvinnor. Jag läste inte artikeln, men jag tror de sa när jag såg programmet om Ulla-Carin och ALS, att även ALS ökar. Jag är ingen läkare, men jag tror att min teori stämmer till viss del. Att vårt levnadssätt ändrats, därför att samhället ändrats och människan har då på grund av ökad stress och press, fått mindre motståndskraft mot vissa sjukdomar. Sjukdomar som många gånger ligger latent hos oss. 

Jag märkte av förändringen redan i slutet av 80-talet. Då kom också de första larmrapporterna om barn som mådde dåligt och om köerna till barnpsyk och om vuxna som inte orkade med tempot längre. Då var inte dator något som ens fanns i mitt huvud, så jag klippte på den tiden ut artiklar som på något sätt intresserade mig eller oroade mig. De finns kvar än. Nu klickar jag bara lite med musen och så sparar jag det jag vill spara på datorn. Inte lika kul faktiskt. Men enklare. 

I början och mitten på 90-talet målade jag på jobbet  upp alla faror som vi hade framför oss, om vi inte agerade nu. Utbrändhet hade blivit ett begrepp. Men då hade allt börjat handla om pengar, pengar, pengar och de som hade möjligheten att agera tog ingen notis om  mig. Jag fick rätt, men då hade jag gett upp och lämnat bygget. Flera gjorde sedan samma sak. Men det så bekanta hjulet har ju inte slutat snurra. Tvärtom så har det ökat farten och de som inte gjorde halt från början har nästan ingen chans att göra det nu. Om inte kroppen själv säger ifrån...med tex diabetes, eller något annat. 

Man gav järnet förr också, men inte på samma sätt. Då kopplade man även av. Nu kopplar folk inte ens av på sin semester, utan tror att de är oumbärliga, att världen går under ifall de inte kollar sina mail, svarar i telefon mm. All onödig information, vilket den mesta är negativ, som vi ständigt matas med gör också att vi ständigt har ett stresspåslag. Om våra stresshormoner aldrig får en chans att sjunka till normal nivå, så blir vi till slut sjuka. Lyssnar vi inte till kroppens signaler så kan stress faktiskt leda till döden. 

I morgon går kanske en hel del på semester. Strunta i datorn, i mailen och stäng av jobbtelefon säger jag till er. Lek med ungarna, hoppa studsmatta, gå i skogen, sitt och meta, studera folk på en uteservering, umgås med folk ni verkligen tycker om, läs de böcker ni aldrig hinner läsa annars, se film, gå ut och ät med kärestan, gör något oväntat, utamana ert sinne, stig på en buss och se vart den för er. Gör vad sjutton som helst, men glöm jobbet. Jag lovar er. Ingen kommer att tacka er när ni har dött, för att ni fanns till hands under er semester. 

Oj då, kanske bäst att avsluta. Jag har lite kvar att styra med här vid datorn och lite papper att kopiera till i morgon och sedan förbereda till morgonens hämtning. Under tiden jag skrivit har personen ångrat sig vad gäller den sista grejen. Skit. Men det finns säkert någon annan vad det lider, som vill ha just den grejen. Hoppas kan man alltid. Skulle även velat fixa klart fotona jag tog sist i ettan. Men det hinner jag nog inte ikväll, trots att jag tänker hoppa tv-n. Ska klippa av en klänning också.

En jättebra helg har det iallafall varit, måste jag säga. Det känns så himla bra att ha fått gjort en hel del av det jag föresatt mig göra och ändå kunnat njuta av dagen idag. Värmen ska tydligen fortsätta, men tyvärr lär jag inte ha möjlighet att ta vara på den i veckan så som jag skulle velat. Vilket betyder att ligga vid badet *ler*.