fredag, maj 20, 2011

ARBETSGLÄDJE

Det är ju fredag och då kan ni väl få en sådan här bild. Tagen sist jag fotade i ettan, när det nu var. Några veckor sedan. Den här trasan använder jag aldrig eftersom jag ser ut som en michillinigubbe i den. Testar att då och då fota mig i den och den här gången blev bilderna ganska okej.

Solen skiner men jag är ändå lite osäker på om det är väder för att sola. Ser ut att fläkta och när jag var ute på balkongen (som ännu ligger i skugga) frös jag.  Men jag testar nog att lägga mig på en filt och suga i mig lite solenergi när jag skrivit klart här. Om solen skiner lika fint då som nu. Enligt prognosen ska det vara sol även i morgon, men då ska ju, enligt en annan prognos, världen gå under *ler*. Jag litar inte så mycket på någon av de här prognoserna. Det blir som det blir.

Den här helgen är inget planerat. Utifrån lust och väder så ska jag kanske ägna den åt antingen, skriva, sola, städa. Alltihop, eller inget, eller något. Det kan också bli promenader, bokläsning, cykeltur till bekant. Eller bad. Det blir som det blir med det också.

Även kommande vecka lär bli som den blir. Plockade in ett besök på måndag eftersom en annan dag ska ägnas åt privata saker. Har sedan länge en prelimärbokad en av de andra dagarna. Fick i veckan besked att personen har ett åtagande, men visste då inte vilken dag. Idag måste jag ha ett slutgiltigt besked för har tre andra som vill ha tid nästa vecka. Fast jag vet ju inte om just den dagen passar någon av dem. Ja,ja, det blir nog bra även det.

Förmiddagen har jag ägnat åt mailsvar, bloggläsning, nyhetsläsning och jobbletande. Det sista tar tid och är rätt tröstlöst. Jag ska i eftermiddag, när jag solat klart, författa ett brev till en myndighetsperson som inte riktigt förstår det här med jobbsök. För tillfället är det också helt tomt i skallen på ideer till egna förslag på försörjning. Jag har ju gått och trott att jag närmar mig Fas3, som tack och lov det verkar bli ändring på. Men jag tror att jag gått händelserna i förväg. Det verkar som att de som hamnat där varit arbetssökande flera år, vilket jag ju ännu inte varit. Läskigt men spännande att inte veta något om ens framtid vad gäller det. Klart är iallafall att man själv måste agera för att något överhuvudtaget ska hända. Vilken roll AF har, har jag under min tid som arbetsökande fortfarande inte fått kläm på.

Hittade den här bilden på nätet. Tycker den är dubbelbottnad för mig och säger en del. I hobbyn är det inte så svår konst att vara kåt. Men jag tror det är ganska få som känner lust, glädje, tillfredsställelse och någon form av njutning i sitt vanliga jobb. Det är nog bara de som jobbar med något de brinner för eller känner ett kall till. De flesta gör vad de måste och det de blir tillsagda att göra, för att slippa bli hemlösa eller slippa sänka sin standard. Nu kan ju ett sådant jobb ändå vara okej och ett bättre alternativ än att vara hemlös. Men utan engagemang för det man utför blir det ju lite av robotagerande och hur kul är det och hur glad är man när man går hem på kvällen. Förutom glädjen över att dagen äntligen är slut.

 Bilden är omslaget till en bok av Samuel West om just arbetsglädje. Nej, jag har inte läst den. Min egen arbetsglädje? När jag satt modell längtade jag till varje arbetstillfälle och de första 12-14 åren i mitt gamla yrke var en glädje varje dag. Sedan kom pengajakten och löpande band principen trots att det handlade om människor. Som hand i handske följde på det stress, press och arbetsskador för en del. Jag klarade mig, mycket tack vare att jag som flerbarnsmor inte jobbade heltid. De fem åren som företagare var nog bland det roligaste och mest utmanande jag gjort och själva jobbet vill jag gärna fortsätta med, men då utan allt annat som hör till ett företagande. Det som sakta men säkert äter upp en. Nu bryr jag mig faktiskt inte så jättemycket. Nu vill jag bara ha ett jobb så jag kan tjäna in lite fler pensionspoäng innan jag går i pension. Fast helst ett roligt jobb och med tillräcklig lön förstås och där jag känner mig nyttig.

Jag kan naturligtvis inte låta bli att fundera när jag läser om slarv, misstag och ren nonchalans hos arbetstagare. Man läser ständigt, tycker jag, om felbedömanden, brist på empati och oengagemang som för många har lett till dödsfall. I andra fall har det lett till  traumatiska upplevelser, att man känt sig maktlös, blivit skadad fysiskt mm. Har det alltid varit så? Eller beror det på att vi nu har större möjligheter till information? Eller beror det på en attitydförändring i samhället? Beror det på rädsla av något slag? Beror det på stressen och pressen? Vi vet att de som har arbete får jobba både övertid och med indragen semester. Kraven på de som har arbete ökar, vilket inte kan stärka arbetsglädjen. Trots att de kanhända gillar sitt jobb. 

Jag ska inte gräva ner mig så mycket i det. Men kan konstatera att samhället inte blivit mer vänligt och medmänskligt iallafall. Snarare tvärtom och det är en skrämmande utveckling.

Nu är solen snart ett och den skiner fortfarande. Så jag tar på en bikini, tar min filt, kudde och vattenflaska och lägger mig och mediterar lite i solen. När jag kommer in ska jag äta kokt torsk med pepparrot, skirat smör och en sallad. Beroende på vad klockan är när jag ätit, skrivit brevet, planerat klart nästa vecka och gjort annat på datorn inför helgen, så kan dagen avslutas med en långpromenad. Den andra bloggen bryr jag mig inte om i dag. Den får vänta tills det blir en mulen dag. Hur prognoserna nu än faller in, så önskar jag er en skön helg.

Tillägg. Kan ju också berätta för de som är intresserade att axeln är mycket bättre. Inte helt bra men på god väg. Jag tror orsaken var att min datorstol sjunkit ner, så det blev fel belastning på axeln. Musaxel kan man säga.

4 kommentarer:

Svenne sa...

Mysig bild!
Visa gärna lite mer...

Gretas Svammel sa...

Vad du tjatar..*ler*

Gunnar sa...

Dersom man bruker de samme argumentene mot "vanlig" arbeid som mot sexarbeide, så viser det seg at det er mange jobber som er skadelige. Pga stress, høye krav, mye overtid, dårlige arbeidsforhold osv..
Som arbeidstakere er vi ofre for staten og bedriftsledere.

Bare noen tanker jeg fikk i hodet, ha ha !

Gretas Svammel sa...

Jo men jag tror det kan vara så...Gunnar...och som samhället ser ut nu med ont om jobb, så kan man inte heller välja. Man är tvungen att ta det jobb man ( om man har tur ) får.