måndag, april 18, 2011

SEXARBETE o MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER plus TRAFFICKING

Börjar med trafficking. Känner att jag vill skriva lite om det, då Expressen har grävt i gamla domar. Precis som annat där person eller egendom tar skada är det på inget vis accepterat. Där är nog de flesta överens. Men precis som städtrafficking inte ska förknippas med städbranchen, byggtrafficking inte förknippas med byggbranchen eller asfalttrafficking inte förknippas med asfaltbranchen, så ska naturligtvis inte sextrafficking blandas ihop med vanlig prostitution. Men där finns tyvärr fortfarande meningsskiljaktigheter. 

Viss människohandel används till "sexslavar", sk sextrafficking. Det är ett hemskt öde för de som drabbas. Det är inte bara övergrepp, utan intima övergrepp. Sex och många gånger hårt sex mot någons vilja. Ändå görs inte tillräckligt för att förhindra det. Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen, det krävs resurser och det krävs samarbete mellan länder och mellan tullar och andra myndigheter och det krävs kunskap och förståelse. Istället för att krypa i buskarna och ta fast vanliga sexköpare och på så sätt öka statskassan, borde krutet läggas på dessa som behöver hjälp.

Man borde även informera sexköpare om vilka tecken de ska vara observanta på och hur och att de ska anmäla misstänkt sextrafficking. Man gör det anonymt och även om det visar sig vara fel så drabbar det inte sexsäljaren då det inte är något brott att sälja sex. Brås rapport från 2008 om människohandel tar upp en del saker som är ganska specifikt för den här organiserade brottsligheten. Annonseringens utformning tex och bilderna ( visas ansiktet, ser de oäkta ut) , platsen för mötet (ändras det under resans gång) , vem tar emot betalningen, engagemanget från säljarens sida, finns märken, upplever man "äkta" lust och glädje osv. 

Det är inte alltid lätt kanske, men jag tycker nog ändå man bör dra öronen åt sig om man ger pengarna till någon annan än den som ska utföra tjänsten. Likaså om det är olika personer som svarar i telefon när man ringer och om man blir visad från det ena stället till det andra. Just det sista har jag förstått att även en del oberoende eskorter gör. Man kan läsa varningar på forum om falska bilder osv, men ringer ingen klocka att något kan vara fel? Ska vi någonsin kunna hjälpa dessa utsatta personer som mot sin vilja tvingas till sexuella handlingar, så måste köparen vara observant. Och så himla svårt borde det inte vara. 

Över nu till sexarbete och mänskliga rättigheter. Alltså ett stort steg från de som tvingas mot sin vilja av människohandlare eller elaka hallickar. Men inte så långt från de som tvingas mot sin vilja att agera och bete sig på ett visst sätt mot olika myndigheter och inför sin omgivning för att undvika ytterligare stigmatisering. Som tvingas mot sin vilja att stå utanför samhället, bara för att de gjort "fel" val. Fel utifrån samhället alltså, men kanske rätt utifrån individen.

I RFSL-s rapport har Pye skrivit en bilaga om just de mänskliga rättigheterna. Hbt-organisationer från många olika delar av världen arbetar med projekt om eller samarbetar med verksamheter riktade mot sexarbetare. Flera av dessa organisationer lyfter fram UNAID som jobbar för mänskliga rättigheter. Sverige är ett av få länder i världen som har kriminaliserande lagstiftningar inom områdena hiv-överföring och sexarbete, och följer därmed inte UNAIDS rekommendationer, detta trots att Sverige är en av organisationens största finansiärer. 

Jag försökte kopiera vissa citat från artikeln, men det visade sig lättare sagt än gjort. Så jag rekommenderar er att klicka in och läsa. Det är väldigt lättläst och lättförståeligt. Det är också viktig kunskap för de som vill försöka förstå hur en sexarbetares situation kan vara. Dels i sitt vanliga liv och dels i samröre med olika myndigheter. Hur vi i möjligaste mån undviker kontakt med myndigheter, då vi sällan blir tagna på allvar och då ofta någon annan anser sig veta bättre än vi själva vad som är bäst för oss. Som inte ser oss som individer med individuella behov och individuella utgångspunkter, utan som en grupp som samhället inte vill ha.  

Inga kommentarer: