fredag, mars 25, 2011

PROSTITUTION och EN SEXSÄLJARES HEMSKA HISTORIA

Jaha, nu sitter jag med en tom, vit sida framför mig där jag ska försöka få ner mina tankar någorlunda nyanserat. Trots att det bara är eftermiddag ännu, så står det nu bredvid vattenglaset ett glas rött och bredvid det ligger några bitar fetaost. Förutom att det smakade riktigt gott, så kan det kanske även lugna tankarna en smula.

Efter det att jag lite snabbt kollat nyheterna på Corren, så klickade jag in på Flashback. Jag är inte registrerad där och deltar inte i debatterna. Men ibland går jag in och läser, precis som jag gör på sexwork.net  Ofta är det bara strunt på båda, men då och då dyker det upp intressanta trådar. På Flashback finns just nu en del. När jag skulle länka nu så kommer jag typiskt nog inte in, tror adressen är www.flaschback.org/23 . Innan inlägget är slut har det kanske ordnat till sig, så jag kan nämna trådarna. Hur som helst så  fanns länken till svt-s hemsida där och flera artiklar om senaste Uppdrag Granskning. Där blev jag således fast först. Jag läser artiklarna och ju mer jag läser ju mer maktlös och frustrerad blir jag. 

Den typiska sexköparen är en vanlig medelsvensson handlar den ena artikeln om. Jag förstår inte det sensationella i det. Till en del beror det säkert på att jag inte anser det vara ett brott att ha sex eller umgås med någon mot en viss ersättning. Men vad tror folk annars? Vilka tror de köper sex? Det är bara att fråga de som säljer sex vilka deras kunder är. I min bok "Att Sälja Sex" ägnar jag just ett kapitel åt till vem som köper sex. Det är företagare, chefer, poliser, politiker, anställda av varierande art. Tjejen i programmet säjer samma sak. Det är nästan som att folk tror att sexköpare kommer från någon annan planet. Att "vanliga" män (eller kvinnor) kan vara utan sex och närhet i åratal utan att må dåligt så att de till slut betalar för det. Det kan ingen, om de inte är A-sexuella. Vi föds nämligen med det behovet och i dagens samhälle är närhet och beröring en bristvara. Det som stör mig är att det finns politiker som är kunder ( jag har skrivit det tidigare) och som sedan fördömer det i sitt ämbete. Det är för mig hyckleri.

"De misstänkta männen bor i radhus, villor och lägenheter runtom i landet och har nästan uteslutande svenska namn. Bland dem finns fyra politiker, varav en av dem har suttit i riksdagen och var med och beslutade om en skärpning av sexköpslagen."  

Hallicken sålde sin egen fru  är en av de andra artiklarna. Jaha vem köpte henne då och hur mycket fick han för henne? Fem kameler kanske. Så mycket har väl ändå prostitution debatterats de sista åren så de flesta vet att man inte säljer sig själv, sin kropp eller i detta fall sin fru. Det minsta man kan begära är att journalister vet vad de skriver och gräver i. Hade han tvingat sin fru att sälja sex och sedan behållit ersättningen kan man kanske närma sig rubriken, men frun skulle ju ändå varit kvar, så såld hade hon i vilket fall inte varit. Någon gång för länge sedan skrev jag om det här på Expressenbloggen, men orkar inte leta reda på inlägget nu. En universitetsuppsats som avhandlade medias sätt att framställa prostitution, sexsäljare och sexköpare. I stort sett alla som intervjuades erkände att de såg ned på och fördömde det här fenomenet och den bilden ville de även ge läsaren. Dessutom blir man ifrågasatt om man skriver om prostitution på ett positivt sätt. Till och med kan man bli avskedad om man inte följer policyn eller går emot det politiskt korrekta.  Sådana exempel finns. Den enda jag kommer på nu i skrivande stund är Ingrid Carlqvist.

En tredje artikel handlar om sexsäljaren Karin, men där står samma som hon sa i programmet. Samma som många, många andra sagt före henne. Men det kvittar hur många gånger vi upprepar det så blir vi ändå inte trodda. Vi vet ju som bekant inte vad vi gör och är inte kapabla att ha några åsikter. Bara vi kommer ifrån sexsäljandet så uppdagas det för oss och då inser vi hur dåligt vi mått. Hur vet vanligt folk det? Folk som aldrig sålt sex. Bara för att de som socialpersoner mm kommer i kontakt med, påstår det. Det finns säkert lika många som mår bra och trivs, som det finns de som mår eller mått dåligt. Dra inte alla över en kam och misstro inte de som säger det som inte någon vill höra. Inse att vi alla är olika. 

Till sist gick jag då in och läste chatten. Vad den chatten var till för, det vet jag inte. Det hade varit bättre att kalla den för diskussionsforum, för reportrarna hade inte någon åsikt alls. Det var ok, jag låter det stå, tack, lägger ut din åsikt, vet inte osv. Gud vad det kliade i fingrarna att få förklara i vissa frågor. Det gick naturligtvis inte då chatten inte var pågående idag. Där och då fick jag för mig att skriva en artikel till debattsidan, men jag kan inte lägga mig i allt och dessutom är jag trött på att tjattra om samma sak, om igen, om igen. Men det finns så mycket okunskap. Tyvärr tror jag inte att alla de som besitter okunskapen vill veta fakta. Det skulle sabba deras synsett liksom. Bara det är inskränkt.

En del tyckte det var dumt att ägna brottaren så mycket uppmärksamhet, Det tycker jag också, det var helt ovidkommande. Några ville veta vad hallicken tjänat. Vissa tyckte som vanligt synd om säljarna och måtte de få hjälp typ. Karins intervju mindes de väl inte. Jo en...hemskt att sälja sin kropp istället för att ta emot hjälp från socialen. Undrar om den här chattaren vet hur socialen resonerar? För att få hjälp måste man först vara helt barskrapad. Alla ungarnas sparade pengar ska användas upp, bilen säljas, ev hus eller bostadsrätt säljas, du måste vara inskriven på AF och aktivt söka jobb och vara beredd att ta vilket jobb som helst, även om det skulle inkränkta som Karin säger på samvaron med barnen. Sedan vet vi att Karin har sin kropp kvar, så sålt den har hon definitivt inte gjort. Och hemskt tyckte ju inte Karin att det var. Hur svårt är det att fatta?

Din dotter förekommer naturligtvis, vad nu hon har med det att göra. Varför inte sonen, kompisen? Sedan kommer även inlägg om skatt och där är okunskapen väldigt märkbar. Det inlägget har jag länkat till på min hemsida så det behöver jag inte leta efter. Efter en dom 2007 slår kammarrätten fast att prostituerade ska betala skatt. Men med personligt möte med Skatteverket för att reda ut det hela, får vi beskedet att vi inte kan få F-skattsedel som sexsäljare. Status Q alltså. Kontentan är att ingen ska tjäna pengar på sex således ska heller ingen F-skattsedel godkännas till det ändamålet, trots att det är fastslaget att vi SKA betala skatt. Folk kan diskutera hur mycket de vill att vi är skattesmitare. Vi har inget annat val, om vi inte vill ljuga.  Personligen anser jag att de som vill och som har hög inkomst och försörjer sig på sexsäljandet ska ha möjlighet att kunna skatta. Däremot bör samma regler gälla för de som säljer sex till husbehov ( vilket väldigt många gör) som det gör vid exempelvis bärplockning. Man ska ha rätt att tjäna en viss summa skattefritt. 

Fortsätter nu efter att ha fyllt på glaset med en annan länk som jag fann på Flashback. Nu funkade sidan när jag testade, så trådarna jag finner intressanta att kolla då och då ( just nu )  är: Sexköp utomlands, Hur många är traffickingoffer och Nya sexköpslagen. Under ett inlägg av Jasmine fick jag syn på några länkar som jag nyfiket klickade på och hittade på så sätt hennes nyligen upptagna blogg. Blev sedan sittandes där en stund. Kommer att lägga länken här till höger igen och även en annan eskortblogg jag fann hos Jasmine. Nu vet man som vanligt inte hur länge bloggandet fortsätter, men man kan alltid hoppas det består. Känner mig stundtals lite ensam med mitt svammel *ler*. Dessutom behövs fler röster inom det här området. Alla är vi ju olika och alla gör på sitt sätt. Jag är lite orolig för den här nya bloggen då den finns på Aftonbladet. Den kan rätt vad det är vara puts väck. Jag önskar även att Jasmine registrerar sin blogg på någon bloggportal så folk upptäcker den.

Nu kommer en viktig del som kanske borde varit först och något som kanhända inte är så kul att avsluta fredagsinlägget med. Dessvärre är det sant, fast det verkar otroligt och det är oerhört viktigt att folk blir uppmärksammade på hur det kan gå för frivilliga hobbyeskorter om det vill sig illa. Tyvärr vet jag om fler situationer där sexarbetare råkat ut för maktbesatta, principfasta myndigheter utan minsta empati och andra helt otroliga saker, men de är inte offentliga ännu och kanske aldrig blir. Vi lever ju i en skam och skuldtillvaro, där vi inte kan, fastän vi kanske vill, vara öppna, på grund av attityden i samhället. Tro inte att lagen finns för oss i alla situationer. Tvärtom.

Jasmine berättar iallafall sin hemska och förskräckliga historia på sin blogg. Jag vet inte vad jag själv skulle tagit mig till i hennes situation och myndigheterna i det här fallet har ju handlat käpphänt åt helvete. Läs hennes historia och bedöm själva. Det är starkt och det är otroligt bra att offentliggöra det här. Man tror som sagt inte att det kan hända i vår tid. Kanske vore det ett tips till Uppdrag Granskning *ler*, den dagen Jasmine om och när känner sig redo för offentligheten fullt ut. 

Som jag skrev igår blir det tydligen mer och mer vanligt att sexarbetare tar hjälp utifrån. Jasmine gjorde det också, av en nära släkting, men inte med att boka kunder, annonsera mm. Man kan behöva hjälp av andra olika slag då man som sagt är väldigt ensam i sitt utövande. Jag berättade också för några jag ansåg mig lita på, innan jag började. För att känna mig trygg, då jag inte visste något om vare sig kunder eller annat. Det visade sig att jag kunde lita på mina, men numer litar jag bara på mig själv. Jasmine däremot hade otur. Man kan aldrig veta vem som är pålitlig och inte, men jag anser nog fortfarande att någon bör veta vad man gör. Iallafall innan man kommit in i det hela och lärt sig läsa av kunder och vågar lita på sin intuition. Det här är en jättesvår bit. Vem kan man lita på?  Trevlig helg.

4 kommentarer:

Svenne sa...

Finns ingen att lita på!
Men tror att intuitionen löser det men är inte säker?
Kram

Gretas Svammel sa...

Jodå...Svenne..har man tränat upp sin intuition så har den alltid rätt. Det svåra är att veta om det är intuitionen, eller om det är rädsla eller egna önskningar.

ladyhera sa...

Jag hoppas att jag kommer fortsätta blogga länge till. Dock tänkte jag inte på att det kan vara dumt att ha den på aftonbladet, än så länge har jag dock bara fått positiv feedback via mail och kommentarer.

Gretas Svammel sa...

Jag hoppas...ladyhera...att det fortsätter med positiva kommentarer. Men ibland kan någon störa sig och anmäla bloggen. Det hände en eskort för några år sedan som bloggade just på Aftonbladet. Det hände mig på min förra bloggportal bloggspace.
Bådas våra bloggar raderades.

Men man kan alltid hoppas att folks attityder blivit mer öppna nu. Min Expressenblogg var i blåsväder precis i början, men de lät mig ha den kvar tack och lov.