EN JÄKLA MASSA STRUNT OCH ICKE STRUNT

Om gumman tö prydde gårdagens inlägg, så får gumman slö pryda dagens. Visst är jag väl kul? Ha,ha. Tog kortet i förmiddags när det var hög tid att resa sig från datorn och ta tag i dagen. Men i stället för att sätta fart så pallade jag upp kameran på sängen som fortfarande står på högkant i datorrummet. Tre månader snart har jag varit på väg i tanken att få ut en annons på den här sängen. Men den är bra att ha när jag ska ta kort. Knäppte några kort och hann ändå i tid. Har alltså varit en sväng till mitt krypin även idag och masserat en förstagångsbesökare. Om inte killen var en väldigt bra skådespelare eller skicklig mytoman, så var det en väldigt nöjd, belåten och avslappnad person som efter en timmes behandling klev ut från min dörr. Sådant gör även mig nöjd och belåten.

Nu skriver jag en massa strunt, fastän jag har flera andra saker i skallen som jag vill pränta ner i min lilla blogg, som är som ett litet skötebarn. Nämner bara som en parentes att jag drömde om en babys inatt igen. Vet inte hur många gånger jag gjort det. Men i natt tog jag bra hand om barnet, vilket jag inte gjort tidigare. Så det går framåt. Undrar vad detta barn egentligen symboliserar? Spännande. Barn/baby betyder ju oftast något nytt, förändring  och dylikt. Eller mitt eget inre barn.

Resultatet av gårdagens röstning angående datalagring blev att det bordlades ett år. Tack för det. Ni som orkar och vill läsa kammarens protokoll kan göra det här. 
 Votering:

172 för avslag
170 för bifall
7 frånvarande
Kammaren avslog res. 5.


Partivis fördelning av rösterna:
För avslag: 109 S, 25 MP, 19 SD, 19 V
För bifall: 104 M, 24 FP, 23 C, 19 KD
Frånvarande: 3 S, 3 M, 1 SD

Under morgonens/förmiddagens datorsession fann jag detta i min lokaltidning. Utbildade ska hitta prostituerade var rubriken och naturligtvis blev jag nyfiken. Under de sekunder det tog att klicka in till artikeln, så hann det svepa förbi flera alternativ till vad som menades. Tänk om tidningsmurvlar kunde formulera sig lite mer tolerant och respektfullt. Ja, jag vet att det nog bara är i mitt huvud som det här är störande. Artikeln sa inte mycket mer än att socialstyrelsen vill se utbildning och kunskap hos sjukvårds och hälsopersonal för att kunna fånga upp män, kvinnor och barn som säljer sex. 

Jag tycker det verkar jättebra så långt och ska vid tillfälle luska vidare på socialstyrelsens hemsida. Kunskap, information och utbildning har jag själv efterlyst. Men då den här artikeln inte sa något vettigt, så vet jag inte ännu om den här satsningen är med min önskan överensstämmande. Det skulle lika gärna kunna vara totalt motsatt. Jag lär nog återkomma i ämnet.

Jag läste också en annan sak i Corren, som jag tyckte var ganska bra. Så bra faktiskt, att jag tänkte skriva ett snabbt inlägg här direkt i förmiddags. Det är lätt så med mig. Läser jag något som berör ( på ett bra eller dåligt sätt) vill jag gärna förmedla det vidare direkt. Ofta finns ju inte det tillfället så då sparar jag länken och när det sedan gått några timmar så är det inte lika intressant längre. Så är det även i vardagen. Jag vill berätta med en gång. Men möjligheten till det är ju minimal och då faller det ofta i glömska eller tappar intresse efter en stund. Så det är väl kanske inte helt fel att möjligheterna och tillfällena är små *ler*. Mitt ex skulle hålla med mig fullständigt.

Min tanke då i förmiddags var att kopiera hela inlägget hit till bloggen. Nu tycker jag inte att det utrymmet finns...konstigt. Bidrag och utanförskap handlar det om. Att uttrycket "bidragssamhället" borde kunna omfatta hela befolkningen egentligen. Jag tycker jag kan hålla med. Läs om ni vill, annars låt bli.

Som avslutning på det här torsdagsinlägget tänkte jag dra varför jag inte skrev det där snabba blogginlägget i förmiddags. För jag hade tiden. Varje dag nu de senaste dagarna har jag vaknat av att solen lyst så fint in genom persiennerna. Varje gång har jag konstaterat att det är alldeles för tidigt och så somnat om tack och lov. Så också idag, men bara en halvtimma. Således kände jag mig utsövd en timma innan jag egentligen behövde gå upp och trippade upp på bara fötter för att ladda kaffebryggare, skvätta kallt vatten i ansiktet, slå på datorn och kleta på mascara.

40 minuter cirkus innan jag behövde gå, så hade jag klarat av allt jag brukar vilja klara av så dags. Jag bloggar lite tänkte jag. Men jag ville ha en bild på mig idag och kollade i mappen med de äldre bilder jag fört över från den externa. Alla är sådana jag haft på hemsidan och de är alltså för stora för bloggen. Enklast när man inte har så mycket tid och bara ska ändra storleken är då att öppna bilden i Paint. Vilket jag då gjorde. 

Men då när jag ändrat bildstorleken, istället för att logga in hit så började jag rita. När jag är klar med mitt pågående projekt så tänkte jag avsluta en barnbok som legat i många år. Det är bara slutet kvar och jag har lite ideer om att jag vill ha några egna teckningar med i den. Det började jag styra med då. Bara för att lusten och inspirationen bara plötsligt kom till mig. Ritplattan skulle varit en hjälp här, men jag har ännu inte befattat mig med den igen. Tre stycken skapliga fick jag iallafall till innan jag fick slita mig därifrån och stänga av datorn då klockan sprang iväg som vanligt. Ja fyra egentligen, för jag ruttlade ner en hit till bloggen också.

 Någon gång när jag varit så där jättetrött och nästan somnat över tangentbordet när jag bloggat, då har jag tänkt att jag skulle rita det. Men just då har jag ju liksom inte orkat eller haft lusten till det. Idag gjorde jag en sådan teckning att ha till hands då, nästa gång det händer. Och som jag skrev inledningsvis, trots att det var hög tid att ta på kläder och ge sig iväg när jag väl stängde av computern, så började jag leka med kameran. Det säger lite om hur jag är, när jag är som jag brukar vara. Att ta vara på inlevelsen, lusten och inspirationen när den visar sig. En vecka nu har jag kört med den där gelen. För tidigt att dra slutsatsen att det skulle vara dens förtjänst.

Jag kommer ju på mer och mer som jag skulle kunna skriva om. En sak som slog mig nu tar jag i morgon, men det här med munskydd kör jag nu. Det är det sista. När man ser bilder från Japan så går väldigt många omkring med pappersmunskydd. Samma sak när svininfluensan var på tapeten. De här munskydden är ju bara blaha. De hjälper varken från virus eller strålning. Möjligtvis förhindrar de eventuell stank, om det nu är av den anledningen som varannan japan figurerar i dessa munskydd. Tänkte på det här igår när jag för ovanlighetens skull såg lite nyheter. Jag lider med Japan och jag tror att ingen som sitter i sitt vardagsrum och åser förödelsen, på något vis kan föreställa sig deras situation. Det är helt enkelt för hemskt för att ta in, liksom mycket annat också är.