NYA ZEELAND, NORGE, DANMARK

Roligare bild än så blir det inte idag. Min frukost.Knäcke med gårdagens fiskrester. En skorpa fick bli pricken över i. Som vanligt i veckorna så intogs den vid datorn. Egentligen är det inte så bra för man blir väldigt lätt fast vid allt möjligt. Fast å andra sidan spelar det ingen roll om man inte har något annat på agendan och har man det kan man ju ändå inte sitta kvar. Det enda som blir lidande är allt jag tänkt, allt jag borde, allt jag vill göra. Eller vill bli klar med. 

Inget vårlikt väder alls idag, så då kan jag sitta här och dega. Lite nyttigt gör jag ju också. Letar jobb, letar lägenhet, besvarar mail, leker på photoshop. Vet precis i huvudet hur jag vill ha omslaget till senaste skrivprojektet, men vet inte hur jag ska göra för att få det så. Jag kan bara en liten, liten bråkdel av photoshops finesser. Det är bara att testa, testa, testa tills tålamodet tar slut. 

För ett tag sedan var jag inne på Petra Östergrens hemsida, utan någon egentlig anledning. Ville bara se om det fanns något nytt. For runt lite bland artiklar hon skrivit, forskning hon gjort och det ena med andra. Jag blev sittande och skumläste reportaget hon gjorde i aug-sept 2009 för Voltaire. Hon åkte till Nya Zeeland och undersökte deras politik på olika områden. Bland annat då prostitution.

Det är ganska mycket att läsa, så citerar några få stycken om det jag tycker är intressant att veta. En del kände jag till innan, en del inte. Det jag visste var att Nya Zeelands sexsäljare hade en organisation The New Zeeland Prostitute’s Collective (NZPC).  Det jag inte visste var att "Nya Zeeland var det första landet i världen där kvinnor fick rösträtt och trots att ordet ”feminism” inte varit populärt på länge besatts landets samtliga toppositioner mellan mars 2005 och augusti 2006 av kvinnor: Drottning Elizabeth, guvernörsgeneral Silvia Cartwright, premiärminister Helen Clark, talman Margret Wilson och överdomare Sian Elias.
Samtidigt hade Telecom, det största aktiebolaget, en kvinnlig VD: Theresa Gattung".

De var även först i världen med ett nationellt sprutbytesprogram. Petra träffade den tidigare politikern i Labouarpartiet Tim Barnett, som berättade "att under mitten av 1980-talet hade Labourregeringen starkt fokus på folkhälsa, miljö samt marginaliserade gruppers rättigheter. Det var Helen Clark, då hälsominister, som såg till att bekosta HIV-preventivt arbete och satte upp tre lagreformer på önskelistan: sprutbytesprogram, avkriminalisering av homosexualitet och prostitution. Hon var inte positiv till prostitution som företeelse, menade Tim Barnett, men hon separerade människan från aktiviteten vilket gjorde att även konservativa politiker kunde ta till sig argumenten. Ville man att sexarbetare, eller homosexuella för den delen, skulle bete sig ansvarsfullt måste man behandla dem som människor".

Tidigare var prostitution kriminaliserat i Nya Zeeland. Men "i samråd med NZPC och andra berörda parter tog en treårig parlamentarisk kommitté fram The Prostitution Reform Act (PRA). Målet var att stärka sexarbetarnas mänskliga rättigheter och hälsa, skydda dem från exploatering och skapa en bra arbetsmiljö. För att uppnå detta ”legaliserades” inte prostitutionen, alltså kontrollerades med ny specifik lagstiftning och reglering som skett i till exempel Nederländerna och Tyskland. Istället inspirerades man av   avkriminaliseringsmodellen som tidigare bara funnits i den australiska delstaten New South Wales."

"Enligt PRA är därför allt vad sexsäljare som arbetar hemifrån eller på en bordell tillsammans med max tre andra behöver göra är att ha hälsoinformation synligt. Detta är så länge ingen av dem bestämmer över de andra eller får pengar av varandra. Om så sker måste de ha en licens, vilket alla som kan sägas ha kontroll
över sexarbetare, som bordellägare, chefer och i vissa fall receptionister måste ha. Personer som dömts för våldsbrott, sexuella brott eller vissa typer av drogbrott nekas licens. Lagen stipulerar dock en hård åldersgräns vid 18 år. Det är olagligt att anställa, ta emot pengar, uppmuntra till eller köpa sex av någon
som är yngre än 18 år. Det är dock inte kriminellt att sälja sex under18 år".

"PRA ger också sexarbetare rätt att säga nej till en klient – utan att motivera varför. Ingen kan heller
tvinga en sexarbetare att ha sex med en klient, även om denna redan har betalt. Att lura eller tvinga någon kan ge upp till 14års fängelse. Att inte använda sig av säker sex kan ge böter, och det är alla som är involverade i transaktionen (de som förestår och arbetar på en bordell, klienter och sexarbetare), som är skyldiga att se till att kondom eller liknande används ifall det finns risk för att aktiviteten kan överföra sexuella infektioner. Dessutom, sexarbetare som vill sluta sälja sex har rätt att få sociala bidrag direkt, utan den vanliga karantäntiden för som gäller vid frivillig arbetslöshet".


2003 genomfördes lagen. Naturligtvis har den fått kritik av prostitutionsmotståndare. Lustigt vore det ju annars. Man kritiserar ju det man inte tycker om. Det jag inte vet är om kritiken är befogad eller inte. Enligt Wikkipedia...."The evaluation released an initial report in September 2006, which indicated that the number of sex workers on the streets was approximately the same as before the Act came into force in 2003, and, in some cases, even slightly reduced, contrary to allegations that it has increased." 

 Enligt Loke angående Ekis Ekmans bok Varat och varan:  "Det är dessutom märkligt av Ekis-Ekman att påstå att legalisering inte lett till förbättrade villkor. Reformen som legaliserade prostitutionen i Nya Zeeland var till för att öka hälsan och tillvaron för de prostituerade, vilket den också levererade. Fortfarande förekommer dock problem men de är inte större än vad de var före reformen. Så reformen är en succé, eftersom att den förbättrade arbetsmiljön för de prostituerade. Uppenbarligen har legalisering lett till bättre villkor, tvärtom mot vad som Ekis-Ekman alltså påstår". 

Enligt Traffickingsidan, myter om : "Nya Zeeland är ett rapporterat destinationsland för trafficking (into forced prostitution) från Hong Kong, Thailand, Taiwan, Kina, och andra asiatiska länder liksom från Östeuropa.

Nya Zeeland är ett land med inhemsk trafficking av minderåriga flickor rapporter kommer fortlöpande om att asiatiska kvinnor utsätts för tvång av hallickar i prostitution där de hotas med utvisning om de söker hjälp".

På den här sidan står en del orelevant också, vilket är vanligt när man inte gillar sexköp. Så vad som är bevisat sant eller inte kan jag inte utröna.
På Socialpolitik  finns en artikel från 2009 med intervjuer av sexarbetarna själva i Nya Zeeland. "Generellt sägs avkriminaliseringen ha haft en positiv effekt för sexarbetarnas hälsa och säkerhet – fler än 60 procent av de tillfrågade säger att det har blivit lättare att neka kunder i och med reformen. Och förändringen föreföll inte ha lett till att antalet sexarbetare ökat.

Dessutom fann kommittén att kopplingen mellan prostitution och kriminalitet var mycket svag – till exempel uppger färre än 17 procent att de arbetade för att stilla alko-hol- eller drogberoenden. Uppfattningen om prostitution som ett ”problem” uppger rap-porten vara direkt kopplat till mängd och ton i mediebevakningen."

Någon som inte var nöjd var en bordellägare *ler* som efter lagen inte kunde ha den kontroll han ville och haft. Jag skriver inte under på allt i den här lagstiftningen. Men en hel del och jag tycker svenska politiker borde ta sig en funderare. Det som inte tilltalar mig är man ska kunna få jobb som sexsäljare i någon bordell. Jag tycker att var och en ska vara sin egen. Det borde också bli någon restrektion att de som söker sina kunder på gatan, gör det snyggt.  Däremot att kunna hyra in sig tillsammans i någon lokal, men sköta sina egna affärer, utan mellanhänder. Det som tilltalade mig var det sista, att om någon vill sluta ska hon eller han få hjälp direkt, även ekonomiskt.


Brist på pengar är väl en av de största orsakerna som bidrar till att någon beslutar sig för att sälja sex. En del väljer det alternativet för att det passar dem. Andra väljer det framför något ännu värre och en del vill inte alls sälja sex men ser inget annat alternativ. Det här borde politikerna också fundera över. Nu rapporteras det återigen om den ökade fattigdomen. Barnfattigdom kallar de det för, men barn har ju ingen inkomst, så det är fattiga föräldrar det handlar om. (fast det låter ju värre med barnfattigdom).


Då hoppar jag lite lätt till Norge, där två kvinnor i Stortinget vill avkriminalisera prostitution. Två stycken är inte många, men det är bättre än inget. Den ena Kjersti Toppe (Sp), vill ha en evaluering, vilket jag tror betyder utvärdering. Det var en förutsättning, menar hon. "– Vi fikk advarsler om at loven bare ville forskyve problemet, gjøre det mindre åpent og verre for kvinnene. Får vi fakta på bordet som viser at loven virker mot sin hensikt, bør loven oppheves. En lov er ikke et mål, det er et middel, sier Toppe til BA."

Den andra kvinnan Hilde Lydvo (Ap), var skeptiskt redan från början. Hon tycker lite som jag..."Det er i stor grad et fattigdomsspørsmål, sier Lydvo og påpeker at det finnes egne lover mot menneskehandel."

Gina Barstad SV-representant fra Bergen tillhör lagivrarna och säger något ganska så idiotiskt i mina ögon. På frågan om hon tror att de prostituerade fått det bättre, svarar hon. "– Loven kom ikke i stand for å hjelpe de prostituerte, men å hjelpe folk ut av prostitusjon. Jeg er ikke åpen for å snu. Det skal være forbudt å kjøpe sex i Norge. Det er et verdispørsmål."

Det finns kvinnor och det finns kvinnor. I Norge som vart som helst. En del kan se skönhet och njutning utan att för den skull offerförklara. Andra ser offer, fulhet och objekt. Det sista ser kvinnopolitikerna i Ap, Sp, SV og Rødt och vill därför förbjuda strippning. 

Från Norge till Danmark där det 27 feb, 1 mars och 3 mars är sexarbetarefestival, med bla Pye och Laura Agustin som föreläsare och danska Susanne och Nina. Jag kommer inte att närvara, utan väntar till andra aktiviteter på närmare håll som jag fått vetskap om ska hållas under året. Men det är är bra. Att sexarbetsorganisationerna är aktiva. Kanonbra. Syns vi inte, finns vi inte...typ.


Om jag då slutligen återgår till Sverige och här och nu, så är väl det mest intressanta för tillfället Julian Assange ( fast det är ju i och för sig i England). Jag hade en sida uppe som jag tydligen raderat under tiden jag skrivit det här inlägget. Det har tagit tid det här och ögonen står i kors efter allt länkande. Men jag kan länka till Göran Rudings Samtycke.nu  som skriver om det hela lite.

Ni som vill läsa lite mer av Petra Östergren kan läsa artikeln i Axess förra året. Kanhända att jag länkat till den förut någon gång. Du sköna nya man. Mannen som formas av radikalfeministerna.

Grattis ni som tog er ända hit ha,ha. Jag har fördrivit över en timma och jag tycker inte det är ett helt onyttigt inlägg. 

Äsch, kunde inte undgå rubriken om svenskt rättsväsende när jag pingade inlägget på nyligen.se. Så länkar även till den artikeln i Svd. Om hur omvärlden ser på vårt rättssystem. Med tanke på bla Assange.