BRUKARFÖRENINGENS SEMINARIUM

Så bra det blev och så skönt det känns just nu. Jobbet är sökt, naglarna klippta, böcker beställda och det ena med andra. Två listor kunde jag slänga i papperskorgen. Sex böcker beställde jag, varav en pocket för den fanns inte inbunden. Keplers uppföljare på Hypnotisören är på gång, så kunde faktiskt beställa även den, men den kommer inte förrän början av juli. Paganini någonting heter den. Både den och Kallentofts nya kostar inbundna bara 178 resp 179. Med tanke på min häftade.

Nu sitter jag med fötterna i vattenbad, smuttar på lite vin, äter lite ost och bloggar. Får ta lite små avbrott sedan för peeling, insmörjning och nagelklippning. Pallade upp kameran för att ni ska få se hur jag sitter. Fick hoppa lite upp och ner för att få till ett någorlunda kort. Antingen kom fötterna med och inte huvudet, eller tvärtom. Sitter snett så känns redan i ryggen tycker jag.

Över till seminariet då. Även om inte berörd person läser, så måste jag ändå säga tack för att jag blev inbjuden. Jag blev matad med intressant information en hel dag och åkte hem med nya insikter och ny kunskap. Jag hade en vacker dam som sällskap under dagen, vilket kändes ganska tryggt. Även om jag inte är larvig så, är det ändå osäkert med nya ställen, nytt folk och ny situation. Samtidigt är det så himla upplyftande att inte veta ett smack, bara låta det ske som sker och veta att jag kan inte påverka, bara flyta med.

Bara starten av dagen trodde jag skulle bli kaotisk med tre som skulle duscha, två som skulle sminka sig, tvätt som skulle hämtas, frukost skulle fixas och ätas. Jag drömde till och med om att vi blev en timma försenade. Men det gick hur bra som helst och vi kom dit i väldigt god tid visade det sig. Gott om tid att sitta och ta igen sig innan det hela drog igång. (Peelar fötterna lite nu, ryggen känns mer och mer.)

Först ut var John-Peter Kools. Holländsk Harm Reduction specialist kan man väl säga. Han höll sin föreläsning på engelska och jag förstod en del, en del inte och en del tror jag att jag förstod. Han startade iallafall Hollands första sprutbytepogram 1982. Hoppas jag uppfattade årtalet rätt.

Efter honom Johan Frank, professor och chef för psykiatrin och neurovetenskap på Karolinska institutet. För mig som knappt är insatt alls i drogpolitiken var det högintressant. Försökte anteckna så mycket som möjligt, men var rädd att missa något bra om jag skrev för mycket. Amfetamin är det äldsta läkemedlet som till och med fanns i nässpray på 30-talet och på 70-talet kunde man få det utskrivet på recept. Nu är det som bekant en av våra vanligaste droger.

Mot narkotikamissbruk finns ingen behandling i nuläget. Typ som det finns mot alkoholmissbruk. På Karolinska har man gjort en undersökning med Naltrexon, som används mot alkoholmissbruk med gott resultat. Det ger ingen "egeneffekt" alltså man påverkas inte som av narkotikan, utan det blockerar dopaminet (belöningshormonet). Undersökningen som är den enda i sitt slag visade på dämpning av amfetamineffekten och beroendet minskades. Men det krävs nu att någon replikerar som det heter, alltså gör ännu en studie. Man kan läsa mer om detta här.

En norsk kille bland åhörarna, som jag tror var från Norges brukarförening, ansåg att man bör avkriminalisera och ta med brukarna i samhället, i stället för att stöta bort en hel grupp som man nu gör. Han berättade också att de på måndag ska träffa Stortinget och tre riksdagspartier.

Det finns otroligt mycket inom drogpolitiken som är gemensamt med prostitutionsfrågan. Hur man ser ned på en hel grupp, nedvärderar och nonchalerar istället för att hjälpa. ( Nu går ryggen snart av, så gör ett avbrott för att klippa tånaglarna och avsluta fotbadet och fylla på vinglaset).

I en kort paus vid 10.30 lade jag ut några ex av min bok bland brukarföreningens broschyrer. Kändes lite lätt malplacerat med min bok om att sälja sex bland det, men en och annan stannade då och då och bläddrade lite i en bok. Jag skrev en lapp att jag satt på bänk 71, utifall någon ville köpa. Nu ville ingen det, så jag fick kånka hem alla böckerna igen. Nu var det ingen speciell tung börda faktiskt, för jag hade fått ut så mycket av dagen ändå och jag var inställd på att antingen köper någon eller ingen alls.

Sedan pratade ordföranden för Stockholms brukarförening (en gren från svenska brukarföreningen där Berne Stålenkrantz är ordförande) Christina Paulsrud. Hon pratade utifrån sin verklighet som fd brukare och allt det hon sa kan man föra över på oss sexsäljare. Att inte bli trodd på, nedvärderad mm. "Ingenting sitter så bergfast som en uppfattning baserad på fördomar", sa hon. Vidare att " människor som inte vet min verklighet tar sig friheten att berätta om den, fastän jag inte gett min tillåtelse." "Ovetande personer tar sig rätten att föra min talan." Väldigt bra, där jag kände igen mig i det mesta. Presentationen i programmet är så himla sann, tycker jag. När en föreställning om Verkligheten är rådande blir människans egen berättelse mindre viktig.

Innan vi sedan tog lunch var det prisutdelning och lunchen har jag redan redogjort för *ler*.

Med fullproppad och stinn mage lyssnade jag sedan på Gerhard Larsson som är regeringens missbruksutredare. Hans uppgift är att se över missbruks och beroendevården med målsättningen att se till individens bästa. Utredningen beräknas vara klar i nov i år. Hans strävan är iallafall en tydligare lag, förstärka systemet för tidig upptäckt och tidigare insatser, krav på gott bemötande från personal, bättre kunskap för personal och anpassade utbud för särskilda målgrupper. Det låter bra och det var också jätteintressant att ta del av. Men mina ögon ville hela tiden åka igen. Fick anstränga mig till max för att inte somna.

Efter honom intog Mats Ekendahl podiet. Han är docent och forskare vid Stockholms universitet. En lite mysig kille som jag kände igen mig själv lite i. Antecknade ingenting av vad han sa, satt bara och tyckte som han ungefär, eller tyckte att det han gjort var sådant jag skulle kunnat göra. Om jag nu var i hans ställning alltså. Och om intresset var riktat mot samma som hans. Gud så svamligt. Han analyserade helt enkelt och betade sönder en remissinstans av socialstyrelsen från 2004. I en och samma text urskiljde han både vetenskapligt synsätt liksom pragmatiskt och politiskt. I mina ögon (som kan vara helt fel) pratades det således mot varann i samma text.

Jag tror, är inte helt säker, att det var han som sa något i stil med, att med politiskt synsätt handlar det inte så mycket om att hjälpa individen, utan om att hjälpa samhället.

Hans Swärd professor vid Lunds universitet, pratade sedan om hemlösa och sättet samhället tror att de hjälper, men som i verkligheten förvärrar situationen. Han pratade om trappstegsmodellen, som sällan någon klarar att följa fullt ut. Orimliga krav och kontroller för att ta sig till nästa trappsteg. Vi har ca 18 000 hemlösa i Sverige idag, därav en hel del barn.

Ja sedan var vi tvungna att smyga oss ut för att jag skulle hinna med bussen hem. Två talare plus debatten kvarstod. Vi missade således tyvärr Pyes framträdande. Det var himla synd, men inget att göra åt. På brukarföreningens hemsida kan ni som vill läsa ett sammandrag av dagen och med länkar till respektive talare. Film och vissa av föredragen kommer så småningom att publiceras där också. I Folkbladet har Widar Andersson skrivit lite om just Christinas framträdande.

Ni som följer min blogg och kanske helst vill läsa om mina besök, vad jag gör, vad jag har på mig osv kanhända tycker det här är ointressant. Men det var länge sedan jag lärde mig så mycket under en dag som jag gjorde igår. En hel del fördomar gav jag faktiskt på båten och la istället till mer kunskap. Precis vad jag tycker att vissa ska göra även när det gäller prostitution. Lyssna på dem det berör. Träffa de som det berör. Ta till sig fakta och sedan utifrån allt det bilda sin egen uppfattning.