fredag, april 30, 2010

VALBORG och PLÖTSLIGT BLEV DET SÅ MYCKET


Bilden till höger har ni sett förut. Men då i färg och utan bakgrund. Bilden till vänster är en annan variant. Jag raderade ju alla, kanske en del minns, av misstag och tog om dem morgonen därpå. Nu ligger alla i en Majmapp färdiga att läggas ut på hemsidan troligtvis någon gång i helgen. De andra jag tog i veckan är det ingen panik med och de ska bara beskäras i stort sett.

Valborg ikväll och tittar jag ut så är det väl en typisk Valborg. Mörkt, grått, regnigt. Jag ska hålla mig inomhus och mysa med mig själv med tända ljus, bok, tv eller papper och penna. Även ungarna skippar den traditionella elden fick jag veta och festar och umgås inne. Kanske lite elakt tänkt men med tanke på att Valborg är en kväll där många tar sin första fylla, så dämpar nog regnet både fylla och bråk en del. Jag är glad att ungarna lagt den coola, tuffa tonårsperioden bakom sig och mer och mer blir de individer de verkligen är.

För övrigt så blev den här dagen så som jag inte visste igår att den skulle bli. Lät det lite tokigt måntro? Men plötsligt blev det så mycket på en gång med saker som bara blev och som inte fanns i mitt huvud i natt när jag lade mig.

Innan jag begav mig iväg till veckans sista möte (som för övrigt gjorde mig fullständigt slut och matt. Börjar bli svårt att hänga med i de yngres tempo *ler*) så tänkte jag slänga iväg ett mail till personen som ville ha mitt garn och som skulle hämtas denna vecka. När jag inte hittar hennes mail på min privata email så slår det ner som en bomb i huvudet. Jäklar jag hade ju en annan email just till Blocket. In på den och ser ett antal mail. Hela veckan har hon försökt att nå mig. Känner mig sååå taskig, svarar snabbt och förklarar och ursäktar, innan jag tar stora steg mot min oas.


Efter förbränning och inköp traskar jag hemåt i ett ganska ljummet vårväder. Tänker mig en stund vid datorn och sedan en promenad med stavarna. När jag precis kommit in på gården här möter jag en äldre dam med rullator. Hon får ett snabbt leeende i förbifarten, för tycker hon ser ut att behöva det. Efter några steg hör jag henne ropa Hallå, Hallå. Jag vänder mig om och ser att hon menar mig, så vänder tillbaka till henne. - Det ligger nycklar där, säger hon och pekar mot gräsmattan. Jag trodde ju att hon blivit sjuk eller nåt när hon ropade.

Jag hämtar förstås nycklarna och tänker för mig själv att hon trots sin ålder måtte ha en himla bra syn. Där står jag med nycklarna och vet inte vad jag ska göra med dem. Ser ut att vara bilnycklar eller kanske cykelnycklar. Tanten babblar på så där som gamla tanter kan göra och jag. Jag får leka detektiv säger jag till sist för har några glasspinnar i kassarna som jag vill hem och lägga i frysen. Funderar på om jag ska gå runt och knacka dörr i varenda portgång. Men så roligt tycker jag inte att jag ska ha.

En snabb titt i postfacket, men ingen avi med böckerna. Skit. Packar upp och in i skåp, frys och kyl. Tar några sillbitar direkt ur burken stående vid diskbänken. Sill går bra ibland att få i sig, annars kan jag inte längre äta fisk som jag älskade tills för bara några månader sedan. Några skedar kalorisnål potatissallad åker också ner och ett stort glas vatten. Bestämmer att jag skriver ut en lapp till varje portuppgång och fäster i anslagstavlan i varje entre, att upphittade nycklar kan hämtas hos mig.

Sätter mig vid datorn och kollar först om garntanten svarat, för det där grämer mig ju väldigt. Jodå. Ring mig stod det och ett telefonnummer. Jag ringer direkt och pratar med en trevlig man. Personen som skulle hämtat garnet är ju inte längre kvar här och de själva bor långt upp i norr. Lovar att kolla upp bussgods, som jag aldrig tidigare anlitat och hur ska jag få kista och garnet till bussen utan bil? Men jag får ta en sak i taget. Sedan vilket jag är van vid börjar mannen prata om allt möjligt. Viktigt för honom men oviktigt för mig. Till slut lovar jag att ringa nästa vecka när jag vet mer hur jag ska förfara.

Skriver ut nio lappar om nycklarna och googlar sedan bussgods. Hittar ett telefonnummer som jag ringer. Jag vet ju inget. Hur slår man in en stor otymplig kista tex? Kan de kanske komma och hämta den hos mig? Försöka duger iallafall. En yngre, kan tänka mig fjunig, förmåga förklarar för mig. Det är bara att komma dit när de har öppet och bla,bla. En tanke ploppar upp att efter mötet på måndag kanske jag kan låna min brors bil en halvtimma och åka ner med kistan och dess innehåll då, så blir jag av med skiten. De får allt gratis men får betala frakten.

Okej. Då måste jag veta deras adress utifall det blir så. Mailar dem från min vanliga email och informerar om mina tankar. Ser då samtidigt att jag fått mail om ett paket som kan hämtas i en pressbyrå. Måste vara böckerna, så blir glad. Ser också att jag fått svar från netonnet om kabeln till externa hårddisken. Det gjorde mig ännu gladare nästan. Naturligtvis måste jag på stört in och beställa den här kabeln, som jag inte själv hittade när jag letade på deras hemsida. Kostade nästan lika mycket som hårddisken när jag köpte den. Men spela roll. När jag ändå var inne på internetbanken och betalade så var jag på vippen att fortsätta med att betala in de sista räkningarna. Det går bättre och bättre faktiskt. Även gamla hundar kan lära sig sitta *ler*. Iallafall tog jag mitt förnuft till fånga. Det kan jag göra under helgen.


Eftermiddagen har nu sakta börjat övergå i tidig kväll. Jag tar mina lappar och går ut. Känner mig som den värste försäljaren. Naturligtvis faller det ner en massa blött från himlen, men jag bryr mig inte. Tar sedan cykeln och cyklar iväg till pressbyrån på andra sidan området där jag bor. Får mina böcker och cyklar hem. En bit ifrån cykelstället sitter en unge i 5-7 års åldern på gräset och vrålar, omringad av en massa andra ungar med vatten kanoner. Jag står kvar och iaktar dem en stund. Ungen på gräset fortsätter skrika men de andra tittar då och då på mig.

Till sist går jag igenom ungflocken och frågar den skrikande ungen som varken ser eller hör om han behöver hjälp. Precis knäpptyst blir det. Från vrålskrik till absolut tystnad. Så tittar han upp lite frågande på mig. - Hur då? Tja, säger jag, om du har ont eller behöver hjälp att komma hem. Nej, säger han och jag lämnar dem. Då hör jag en röst från flocken - Du tjuter för minsta lilla. Då stannar jag upp, tar några steg mot dem igen och säger, alla gråter när vi behöver gråta och det är en styrka. Då skingras de plötsligt och börjar leka med sina vattenkanoner igen.

Själv går jag in, för att redan i trappen höra hur telefonen ringer. Ungar även där i andra änden. Visserligen inte vrålande som tur var. Köpte jordgubbar idag igen. Inte spanska, sura, omogna, utan belgiska, saftiga, kanongoda. Stod en gammal farbror och plockade bland dem vilket var det som gjorde mig uppmärksam på dem. Vi började prata och jag berättade om de äckliga spanska jag köpt. Jag vet inte hur de här är, sa han. Törs vi smaka en ,sa jag? Så stod vi där jag och en 70-årig farbror och tjuvsmakade på varsin gubbe. De föll till belåtenhet för oss båda så vi tog varsin ask. Så innan jag började med förra inlägget om tantsnusket, så åt jag lite risgrynsgröt med jordgubbar. Riktigt, riktigt gott. Resten ska jag smaska på senare ikväll.

Varken promenad eller tidigt bloggande blev det något med. Gjorde en snabbkik in på hotmailen innan jag påbörjade det här inlägget. Hade mail från ett av de företag jag skickar efter hobbytrasor ifrån. Nyfiken som jag är klickade jag förstås in mig på hemsidan och hittade en hel del jag kan tänka mig. Sådant som är svalkande nu till sommaren när man står och masserar. Få se om jag beställer något i helgen. Den här svarta med bar bakdel tex. Nu ska jag ta mig an mailen också och sedan stänger jag av både computern och stänger dörren till det här rummet.


Morgondagen ska jag nog tillbringa i sängen om det är dåligt väder. Äta frukost i sängen och läsa ut en hel bok. Nej, jag vet inte. Kanske blir det så, kanske blir det något helt annat. Jag bokade en spa behandling i Tranås också i eftermiddags kom jag på, när jag ändå var i farten med att ringa. Det ser jag fram emot. Vet inte om jag lyckades pricka in mellan hägg och syren *ler*. Nästa projekt är att ta tag i är cykeldäcket, förutom alla skrivalster förstås som bara ligger och väntar. Men nu är det Valborgsmässoafton och jag hoppas ni får en fin kväll och helg.
Ps: Ingen verkar hittills ha saknat några nycklar.

6 kommentarer:

Hans-Eriks funderingar sa...

Greta, Den nya bilderna ser fina ut. Du har en vacker kropp!.Blir spännande att se nya utgåvan av hemsidan. Valborgsmässofiraren kommer väl på att han/hon sknar nycklarna i natten eller på 1:a maj morgo

Svenne sa...

Alla gråter när vi behöver gråta och det är en styrka! Bara så himla bra skrivet! Kraaam

spinglover sa...

...."den där svarta med bar bakdel".......är nog bra för män som inte kan tänka eller drömma själv. men sådana män har väl inte du kontakt med i hobbyn?

Gretas Svammel sa...

Tack...Hans-E...uppdateringen är klar.

Gretas Svammel sa...

Tyckte du det...Svenne...men det stämmer ju.

Gretas Svammel sa...

Jodå...spinglover...jag möter alla de sorter *ler* och det finns väl mycket kvar att fantisera om i en sådan klänning.