EN BRA DAG plus FÖRKLARING TILL BOKOMSLAGET

Vilken bra dag det blev av den här torsdagen. Kom hem strax efter nio och tänkte att jag skippar Debatt för måste göra lite här vid datorn. Kollade ändå tv-tidningen och ser att det inte börjar förrän 22.30. Nu alltså *ler*, för som vanligt tar ju saker sin tid, men satte mig ju inte här på stubinen när jag klev innanför dörren.

Lämnade faktiskt stolen nu precis när jag skrivit det första för att sätta på tv-n. Som kvinna kan man ju göra två saker samtidigt och jag tänkte att jag kunde skriva och lyssna samtidigt. Det första som slog emot mig var Nyamko Subanis face. Handlar tydligen om jämställdhet. Tycker nästan det står mig upp i halsen. Ju mer de diskuterar jämställdhet ju mer skillnad gör de mellan könen. Tycker jag alltså. Jag tycker man ska se människor som människor, inte utifrån vilket kön de har. Ja, skit samma. Jag skriver min blogg och bryr mig inte just ikväll.

Sov tills jag vaknade idag, vilket var så himla skönt. Lade mig hör och häpna vid halv elva igår. Då hade jag ändå sovit en halvtimma i soffan innan. La mig där för att bläddra igenom nya tv-tidningen. Jag hann inte mer än slå upp första sidan och lägga mig tillrätta på kuddarna i soffan så var jag någon helt annanstans. Vaknade med glasögonen på näsan och tidningen på bröstet. Istället för att fortsätta blunda vilket är lätt att jag gör sådär, så lämnade jag soffan, drog över tänderna och kröp i säng och slocknade bums. Sov i ett sträck till tio idag.

Hårtvätt, sminkning, frukost och data helt utan stress. Kan man börja en dag bättre? Promenad bort till ettan i ett lätt blåsigt, mulet men ändå varmt väder. Tillbringade sedan några mysiga timmar med en trevlig gammal bekant. Tiden gick så himla fort så mitt löfte om massage innan han gick hann vi helt enkelt inte med. När två pratkvarnar sätter igång så glöms både tid och rum. Innan hade tid och rum glömts utav andra mer fysiska orsaker. Kan man fortsätta en dag bättre?

En snabb tur in till banken innan de stängde och sedan bussen ner till stan för att möta upp fikafolket. Prövade ett helt nytt ställe idag. Chappuchino blev det för mig och kladdkaka. Standard annars vid fika ute är negerboll, eller fullkornsmacka med ost. Men här var negerbollarna så stora och mackorna så dyra så avstod det. Har man inte träffats på över ett halvår så blir det mycket prat och ännu mer prat. Någon bröt upp, vi andra pratade på. Jag hade stoppat ner kameran och fick plötsligt för mig att ta ett kort på lampan som jag plötsligt upptäckte att jag såg mig själv i. Tog på mitt kaffe och min kaka också som ni såg inledningsvis.

Någon kollade på klockan. Oj är hon så mycket? Jag tittade på min, jaha tjugo över sju. Den visade sig vara tjugo över åtta istället. Jag ser ju så dåligt ha,ha. Gick förbi torget där uteserveringarna kommit igång och folk satt och drack öl, vilket jag också just då fick lust att göra. Men fortsatte till bussen som förstås precis hade gått. 18 min att vänta. Men vad är 18 minuter när kvällen är ljum, sinnet lugnt och man efter en stund får sällskap av en trevlig snubbe.

Snubben jobbade inom psykiatrin med något ganska nytt som jag gärna skulle kunna tänka mig vara en del av. Ett mycket intressant samtal som fortsatte på bussen. Här kan man snacka om att både ge och få energi av en helt okänd människa. Kan en dag sluta bättre?

Håll med om att det vore perfekt att avsluta inlägget med de orden. Nu gör jag ju inte det då jag har mer som pockar på, mer som vill sättas på pränt. En av de sakerna är en artikel jag såg i morse i Aftonbladet skriven av Monica Gunne. Om barn som säljer sex av destruktiva skäl. Jag har själv skrivit om samma sak i bloggandet och tar även upp det i boken. Men enligt min åsikt precis som Monica gör gällande måste vi se dessa unga människor. Ibland yttrar det sig i att få bekräftelse genom att sälja sex, ibland genom att skära sig, ibland genom självsvält och ibland leder det tyvärr till att de ändar sitt liv. Att förbjuda prostitution eller skylla allt på prostitutionen och sexköparna hjälper inte dessa människor det minsta. Tvärtom skulle jag ville säga. Det spär på både skam och skuldkänslan. Jag har faktiskt mött sådana här unga människor i mitt jobb så jag vet ganska bra vad jag pratar om. Nu har de visserligen varit över 18 år men likväl unga och jag vet att problemen börjar långt tidigare och det är skit att inget görs direkt.

En annan sak är omslaget till min bok. Läste i någon kommentar någonstans under mitt googlande om varför jag har två tranor på omslaget. Tranor som tydligen är kända för sin trohet. De som känner mig vet att jag sällan gör något utan att det symboliserar något eller har ett visst syfte. Att det var just tranor var inget jag brydde mig om, eller ens visste. Men fåglar för mig betyder frihet och att sväva i rymden symboliserar perspektivet. Jag skriver utifrån mitt perspektiv. Att framsidan är vit och baksidan svart är kanske lättare att förstå, då prostituion kan vara både svart och vit och flera kulörer däremellan. Dessa kulörer symboliserar ryggen på boken som har olika färger.

Saker kan ju vara så självklart för en själv, men tolkas helt annorlunda av någon annan. Nu börjar jag bli lite nervös att böckerna jag beställt drar ut på tiden. Trodde jag skulle ha en avi i postfacket idag. Men icke. Jag har en bok kvar förutom den jag ska behålla själv och den jag har i ettan och den här sista ska jag skicka iväg i morgon. Nästa vecka har jag ett besök som ska ha en och en annan väntar på att jag ska skicka. Så jag hoppas verkligen de kommer i morgon. Annars kan det liksom köra ihop sig. Men det brukar ju alltid fixa sig, så det gör det nog nu också.

Kabeln till den externa hoppas jag också ska fixa sig. Slängde iväg ett mail igår till netonnet och förklarade mitt dilemma. Har inte fått svar ännu, men hoppas som sagt. Imorgon är det fredag igen. Ett litet möte med en känd person får avsluta min vecka. Matinköp på det, följt av dator, bloggande och rensning av mailboxarna. Sedan tar jag helg och jag hoppas, hoppas på en solig helg så jag kan vara ute och få lite färg. Den här helgen är inget inplanerat utan den får bli precis som den blir.