IRRITERAD PÅ MYCKET

En riktigt grå, regnig och ruggig oktobersöndagseftermiddag är det idag. Om det är just det, som påverkar min sinnesstämning är jag osäker på. Bär för tillfället en lätt irritation inom mig, vars orsaker nog finns att hämta lite varstans. Sömnbrist, folks inskränkthet, mediabruset (som jag borde hålla mig ifrån..faan), ljud till förbannelse överallt, tom mage mm.

Därtill egen irritation över att jag tillåter mig, att påverkas. Är det månne den låga veckan som är i antågande nu? Tur då att jag låtit nästa vecka bestå av mycket tomrum i kalendern. Hellre havregrynsgröt varje dag och ett lugnt sinne, än oxfile och ett jagat sinne. Finns så mycket jag vill göra och en hel del jag borde göra och lite som jag måste göra, fast tiden inte räcker till. Mycket beroende på min odiciplinering, som kanhända i sin tur beror på att det surrar alldeles för mycket i hjärnan.

Mest irriterad är jag nog över, att jag egentligen inte kan skylla på någon. Det är helt upp till mig själv att välja. Jag har sedan barnsben fått lära mig, att det hjälper inte att gnälla. Man måste själv agera på något sätt. Men ibland är det ju bara så, att man inte har ork ens till det.

Så, nu vet ni läget för dagen *ler*. Bilden som idag får inleda inlägget tog jag i natt. Lite arrangerat, men vaddå? Den visar iallafall min nya mysskjorta, som faktiskt är himla skön. Inte riktigt flanell, men samma känsla. Ja, den är köpt på herravdelningen, hur visste ni det? Letade och letade, gate upp och gate ner och bare glanede efter en gul och svart storrutig, halvlång, pösig skjorta. Det var det jag ville ha och det var det som fanns i mitt huvud. Men tydligen bara i mitt huvud. Därför blev det den här istället och den är som sagt helt okej. I morgon kommer en bild där jag har den till ett par jeans. Tog den bilden också i natt. Idag har jag liksom inget fotohumör.

Men, tänkte jag i natt, varför bara visa skjortan? Så tog ett kort även på cykelpumpen ha,ha. Sån är jag. Den påminner lite om en dildo, tycker jag, fast har inte testat om den skulle funka som en sådan. Har inte heller testat om den funkar på den här gammaldags ventilen på framdäcket. Men det tror jag, eller hoppas jag, eller vill jag att den ska göra. Om inte, så är 29 kr inte hela världen.

Gårdagen, som då alltså var lördag, försökte jag från det jag satte mig med frukosten vid 11 ca, till det var dags att gå ut och lägga i de första maskinerna tvätt kl.16.00, att koncentrera mig ömsom på studieuppgiften och ömsom på jobbförberedelsen. Men jag fick en oväntad nattgäst under natten, så var inte ensam förrän vid tvåtiden.

Jobbgrejen var klar lagom till "Här är ditt liv" kl.20.00. Sven Wolter som gäst. Bläddrar ni bakåt i gamla, gamla inlägg (fast de kanke inte ens finns på den här bloggen slog det mig) så ser ni vad jag tycker om honom. Idol är väl att ta i, men i yngre dar, typ 20 -25 var han nog en sorts idol för mig. Både utseendemässigt, då alltså, och som person och jag kände och känner ännu en sorts samhörighet vad gäller värderingar och åsikter. Ungefär som jag även gör med Lundellmannen.

Men tyvärr köper jag inte riktigt konceptet med det här programmet. Det här var tredje programmet jag såg. Förra söndagen missade jag det och så också söndagen innan. Persbrand, Svennis och Wollter har jag sett och på något sätt får jag känslan av att det är tillrättalagt, så det blir mest inbördes beundran. Nog borde det gå att få mer dynamik i det, utan att för den skull hänga ut vare sig huvudgäst eller andra. Sevärt om det är en gäst som faller en i smaken, men väldigt lamt är min åsikt.

Robins talkshow som följde efter var skit, fast kan vara riktigt underhållande ibland. Slängde in fisk, kräftstjärtar och Keldas tomatsås i ugnen. Det som jag hade tänkt mig för två veckor sedan. Nu var kräftstjärtarna på upphällningen datummässigt, så eftersom jag är för snål för att kasta så blev det så. Hämtade sista tvätten, medan maten gjorde sitt i ugnen. Var mer än ett halvt glas kvar i bag in boxen. Alltid svårt att beräkna när det sista bara skvalpar på botten.

Maten blev sådär. Jag har ju börjat få lite svårt med skaldjur nu sista tiden och fisken som var flundror hade nog passat bättre att steka. Men jag steker ju väldigt sällan något till mig själv. På bilden ser det ut som en spya nästan, men så illa var det inte. Jag åt det som jag lagt upp på tallriken, resten kastade jag. Fortsatte kvällen med ett öga på Brottskod försvunnen och ett öga på mitt studiearbete, samtidigt som jag tog ett fotbad, klippte naglar, målade naglar och pratade i telefon. Sedan, när jag stängt av TV-n och det blivit tyst och lugnt i huset, då flödade inspirationen. Halv fyra i natt var arbetet klart. Tyvärr blev det en sida för mycket, så ska försöka i morgon att korta ner det, vilket inte är helt lätt.

Istället för att då gå och lägga mig, så började jag fota lite. Ville ju så gärna ha ett foto på skjortan till dagens inlägg och just då var jag ganska exalterad över att kunna stryka på min görandelista det som tyngde ner axlarna mest. Visste ju också att jag idag kunde sova till 12.00 som längst.

Redan när jag vaknade idag, så var sinnesstämningen låg. Jag skulle ju på en sammankomst i eftermiddag. Inget direkt måste, men så var det ju bestämt. Låg innan jag gick upp och visualiserade, dels hur jag går upp, duschar och tvättar håret, sminkar mig, äter en snabb frukost utan dator, tar bussen och sedan går minst 20 minuter för att komma dit jag ska. Visualiserar sedan hur jag sträcker på mig och vaknar till ordentligt, ligger kvar för att minnas ev drömmar, går upp, drar på en morgonrock, sköljer ansiktet med kallt vatten utan att sedan tillföra några kemikalier, sätter på kaffet och datorn, fixar mackor med tomat (vardagar blir det mest gurka), hur jag sedan i lugn och ro kollar runt på nätet och vet att jag har en hel dag att göra antingen det jag måste, det jag borde eller det jag vill.

Inte så svårt att förstå vad mitt sinne egentligen ville. Jag gick således på det som kändes bäst och låg kvar ytterligare en halvtimme. Dagen idag har således inte bestått av så väldigt mycket nyttigt. Jag vill inte titta på min görandelista, men har iallafall fixat tid till frissan och fixat biljetter till nästa helg. Har sedan läst lite i bloggar och annat om Federleys motion att avskaffa sexköpslagen. Det här blogginlägget tex säger väldigt mycket. En blogg jag aldrig läst tidigare.

Såg också att Frida skrivit tänkvärt om ungdomarna som blev haffade på Malmskillnadsgatan. Mitt i länkklickandet under nätsurfingen så hamnade jag på en artikel i DN. Den säger ganska mycket om man nu vill se och vill förstå. Är lite förvånad faktiskt, då DN i mina ögon förkastar allt vad prostitution heter och alltid vill framhålla lagivrarna. Här ser man tydligt kommunikationsproblemen och argumenten mellan synsätten. Sökte sedan på SvD, som är mer liberala, men hittade inget alls där.

Sedan kan man ju fråga sig vad jag skulle in på Corren att göra i dag söndag, när jag inte alls vill konfronteras med vare sig goda eller dåliga nyheter. Läser iallafall att polisen gjort sin grej vad gäller utredningen om den misstänkta våldtäkten på en skola här i stan. Det framgår inte vem som står bakom den artikeln, om det är samma som skrev den första. Jag kan misstänka det, för det är precis samma onyanserade artikel som sist. Vad i alla glödheta handlar det om? Vad har egentligen erkänts? Man får bara inte hänga ut barn och deras sexuella aktiviteter/övergrepp/nyfikenhet på det här sättet, även fast det tack och lov inte förekommer några namn. Rädd så in i bomben är jag, att den dagen då man gör det, inte är så långt borta.

Samtidigt läser jag i en annan artikel att unga sexbrott utreds inte. Faan, vad jag vill vara med och bestämma här. I första artikeln står att ungdomarna erbjuds psykiatrisk hjälp. En hjälp som jag faktisk inte tror existerar fullt ut. Det bara ska låta så jäkla bra. Utan att yppa för mycket så har jag faktiskt ganska bra insyn i psykiatrin här i länet. Att då samtidigt läsa att socialtjänsten rent ut sagt skiter i sådana här fall, gör att jag bara vill skrika. Högt och gällt och sparka och slå.

Inget som hjälper de som behöver hjälpen mest, det vet väl jag också. Ta de mest uppmärksammade våldtäktsfallen och kvinno/barn övergreppen och backa bandet. Ta Anders Englund eller vad sjutton han heter. Ta Fritz. Ta vem faan som helst och föreställ er dessa som barn och hur deras beteende uppmärksammas och behandlas. Det är inte 100% säkert men chansen är stor att både Engla och andra hade funnits idag och att många utsatta kvinnor hade sluppit utsättas för hemska upplevelser, om de fått den hjälp de har rätt till.

Långt som härifrån till månen blir det här inlägget och låt det så bli. Valet att läsa är ert och bloggen är min. En enkel ekvation. Nu borde jag ta några djupa andetag, för jag kände när jag skrev hur adrenalinet ökade sin utsöndring i kroppen. Det valet är bara mitt, att tillåta det rusa runt eller stilla mig.

Tre år sedan Hagamannen var aktuell och i kväll kommer en dramadokumentär om det fallet. Låt det åtminstone gå 15..20..30 år. Helt sanslöst enligt mig. Himla tur att jag inte är nära anhörig till de berörda. Knutbydramat var ett annat lika sanslöst projekt att göra film om. Hur tänker människorna? Ser de bara sedlar framför nyllet? Själv ser jag nog den brittiska upplagan av Wallander på fyran, eller treans komedi om kongressledamoten som vill förändra världen. Den kanske passar mig bäst idag *ler*.

Nu ska jag nog lägga mig i soffan och låta det som kommer till mig komma. Världen lär inte bli bättre av det, men mitt sinne blir det alla gånger.