POLISER OCH SMÅFLUGOR

Ja, det blev väl inte riktigt så som jag tänkte i morse. Men nästan. Jag blev naturligtvis sittandes här en stund till och när jag väl tog mig samman slutligen, så tog jag cykeln bort till ettan. Det var inte speciellt varmt, så någon promenad blev det inte senare heller. Det är bara när man sitter inne och ser solen lysa, som man tror att det är sommarvärme ute *ler*. Nää...riktigt ruggigt och lite blåsigt var det.

När jag kom hem igen flyttade jag en tung bokkartong från sovrummet till vardagsrummet. Antagligen bar jag lite snett, för jag känner av i ryggen vid vissa rörelser. Det tog en timma och mer, att plocka in tre kartonger böcker i bokhyllan. Ja, jag tog ju inte bara en hög och ställde in

och så tog nästa osv. Då hade det gått på en kvart. Jag plockade om lite, så jag har författarvis och gangervis (stavas det så?) samlat på samma ställe. Lundell tog upp nästan en hel hylla.

När jag var som mest inne i det där, så kommer ena avkomman och berättar att det är värsta pådraget här, med poliser och pistoler och bla, bla. Jag blir så trött och faktiskt också lite ledsen på ett sätt. Nej, inte på avkomman som kom mitt i det hela, utan på att det nästan alltid är något här i området. Nu flyttade jag ifrån det värsta stället, när det började gå över styr där. Nu är det här andra incidenten på nya stället sedan jag flyttade in. Vad det handlade om vet jag inte. Avkomman kollade lokaltidningen på nätet, men det står bara att det är pådrag och att det uppdateras snart. Det har det stått så ett par timmar nu. Två timmar var ungen här och fixade sig för kvällen och skulle sedan ut igen och gå just där det här pågick, för att gå till bussen.

Det är ju många områden överallt, som är speciellt utsatta. Ofta där det bor många invandrare, men faktiskt är det inte just de som styr till det alltid.

Jag kollade in igen nu om det uppdaterats. Helsjukt. Falskt larm antagligen. Jag förstår om ungen var skärrad. Ungefär som i Mjölby för ett tag sedan, då folk trodde att det var ett rån, när det i själva verket var polisövning.

Ja, vi kan ju fortsätta med missar. Missar att inte uppmärksamma ett avvikande beteende i tid, som jag skrivit tidigare om. Resurser saknas och kanske kunskap och intresse också. Det här är också missar av allra högsta grad. Det är tragiskt. Tragiskt för alla. Att inte samarbete och kommunikation instanser emellan fungerar. Att inte intresset finns hos berörda parter att känna in och försöka inse och förstå. Tragiskt att myndighetsfolk tappar respekt när det handlar om en drogberoende. Att stänga in någon med klaustrofobi, är så himla idiotiskt och man kan inte ursäkta personalen med att de inte visste. Den här kvinnan visade alla gånger, på tydliga sätt sin rädsla.

Nu lämnar vi det. Efter böcker blev det städning. Efter städning blev det nu bloggning och lite annat datakuckel. Sedan, trots att jag vet att jag skrev citronvatten häromdagen, så tycker jag att jag gjort mig förtjänt av ett glas vin eller två till Dobbilo. Imorgon ska jag bara sova, läsa och promenera..tror jag idag alltså. Man vet aldrig. Avkomman kommer inatt med kärleken och sover här och hur morgondagen blir, beror till viss del på dessa ungdomar.

Bilden som jag slår till med idag, är ganska nyligen tagen. Jag har inte så många just nu som platsar att lägga ut här. Tro inte att jag har det här ihop *ler* samma mönster på både klänning och strumpor. Men jag lekte lite, med kläder som jag sällan använder.

En sak till. Jag håller allvarligt på att bli helt nojig på småflugor. Upptäckte en hel massa vid diskbänken för någon dag sedan. Aha..tänkte jag, det är fruktflugor. Jag brukar ha några frukter framme, eftersom jag inte kan äta kylskåpskall frukt. Tog bort all frukt. Igårkväll vimlade det ändå av små, små flugor. Märkte att många var vid fläkten där jag har örtsaltet. Torkade av och stängde igen burken. Idag var det lika sjutton en massa flugor. Soppåsen, tänkte jag då, fast den var inte ens halv. Men okej, där låg en nektarinkärna och några apelsinskal och mycket riktigt...påsen var nästan svart av små flugor. Ut med påsen och slog överallt med en våt disktrasa, där jag såg någon liten flugskit sitta. Men inte sjutton försvinner de. Mindre i antal kanske, men de sitter på kaffekoppen och på vattenglaset trots att jag inte har citronskivor i. överallt finns de. Jag blir uppriktigt sagt galen på dem. Jag skriker på dem när jag kommer ut i köket. Jag fattar inte vad de dras till.

Morgonflugan som en stund nu hållit mig sällskap här vid datorn, slog jag nyss ihjäl. Det var ju en vanlig fluga och jag slår inte gärna ihjäl någon form av djur. Men jag tappade tålamodet till slut. Så löjlig hon är, tycker ni säkert. Och det är nog sant, men flugor har också rätt att leva...egentligen. Jag har en mindre svart spindel också..i tvätthon i badrummet. Jag visade den för avkomman. Spola ner den bara, tyckte den personen helt kallblodigt och det ska vara en person av mitt eget kött och blod och uppfostrad av mig, som säger så! Jag pratar lite med den och ber den med min snällaste röst att den ska krypa undan någonstans, så jag slipper se den. Ja, jag har faktiskt lite spindelfobi, men den här är inte så stor, som en gammaldags tioöring ungefär. Den är säkert borta imorgon.

Jag vågar inte ha öppet längre för alla djur som kommer in, nu när det är kallare ute. Nu ska jag gå och ta hand om ett annat slags djur. Jag har en Hokifile på diskbänken (ordentligt inplastad, för flugornas skull). Den ska jag koka och så ska jag hälla upp ett glas vin. Tända massor av ljus. Vad jag ska äta till den här fisken, vet jag inte. Kanske bara lite plommontomater, gurka och rödlök. Till maten avnjuter jag då Dobilo. Sedan finns inget mer att se, tror jag. Kanhända spånar jag då på ett Expresseninlägg. Enligt en annan avkomma, som jag pratade med idag, så ska jag inte köpa Hokifile. Jag gör det ju för att torsken är utrotningshotad. Men enligt denna avkomma, så förstörs miljön för annan fisk, då man börjat öka fiskandet av Hoki. Lägger man då till fraktandet och hanteringen, så är det inte alls bra ur miljösynpunkt.

Man kan snart inte äta någonting och inte göra någonting, utan att det på något sätt anses som fel av någon. Jag förstår att jag inte kan rädda världen. Jag får vara glad om jag kan rädda mig själv. Försök, ni som läser, att också rädda er själva och ha en skön helg.