HÄRLIGT...ÄRLIGT

Inga större intermezzon idag, som jag kan minnas iallafall. Det opålitliga vädret stör mig förstås, men det kan man ju ändå inte göra något åt. Igårkväll när jag cyklade hem, så vräkte det ner. Gjorde inte så mycket, då jag ändå skulle tvätta håret på kvällen. Idag duggade det. Paraply? Glöm det när man cyklar. Idag handlade jag lite också innan hemfärden, så att cykla med en tung kasse på styret och ett pack toapapper och ett pack hushållspapper på pakethållaren, plus då hålla i ett paraply, det fixar nog inte jag. Särskilt inte då cykeln är trög som attan och bakhjulet som jag skrivit tidigare är som det är. Jag väntar bara på att det ska ramla av.



Skönt att komma hem iallafall. Till en tom lägenhet. Lugnt och tyst. Klockan inte så jättemycket och med vetskapen att jag även imorgon har sovmorgon. Den är inplanerad. Det är ju fördelen med att vara sin egen boss. Att planera sin tid efter sin person. Tänk om jag vetat det, då när jag klev upp halv fem varje morgon och kom hem vid sex på kvällen, för att då ta itu med kvällsmat, läxläsning och nattning av barn. Nu visste jag det nog inom mig, utan att veta det. Nää...lugn, jag ska inte bli djup. Men jag sa flera gånger till exet, att min tid kommer. Nu är den här. Kanske inte riktigt på det sätt, som jag trodde när jag sa det. Men ändå.

Jag fick ett par jättefina vinglas igår av en besökare. Jag tillhör dem, som inte tycker att man ska ta med något mer än sig själv och sin önskan,vid möte med mig. Men jag kan ju inte ta ifrån de som blir glada av att ge,sin glädje och naturligtvis är jag tacksam för det jag får. Den här personen vet jag blir glad, om jag också lägger ut en bild på gåvan här. Så när jag fixat och donat lite nu ikväll, så hällde jag upp ett glas vin och tog fram kameran och fotade lite. Varvat med långa samtal med ena avkomman som efter en vecka på en avlägsen, solig ö, nu är tillbaka i svedala igen, så har jag lekt på photoshop, samtidigt som jag fart runt lite på forum och bloggar. Vi kvinnor kan ju göra mer än en sak i taget.

Mailen är också avklarade. De är nere i normalt antal igen och nästan alltid så minskas de i slutet av veckan. Fast jag har inte fört statistik på det *ler*. Jag vet det ändå. På måndag rasar de in igen, med förfrågningar om veckan som kommer. Den veckan ser jag i möjligaste mån till att ha klar senast fredagkvällen innan. Men det kanske inte är så lätt att veta.... om man inte tar sig tid att informera sig. Nej då, jag är varken ironisk eller elak. Det är bara så facinerande hur människan fungerar. Är man ute för att köpa en bil tex, då ser man säkert till att skaffa så mycket info som möjligt. När jag var ute efter massage, så lusläste jag hemsidorna för att hitta det som skulle kunna passa mig bäst.

Vin idag och vin imorgonkväll och sedan är det fredag. Då blir det citronvatten. Imorgon avslutar jag dagen med ett vinbesök. Och pratbesök. Djupa resonemang om det ena och det andra. Jag kan inte skriva yrket på personen, men långt ifrån varandra tankemässigt, ändå så nära. Ett härligt liv jag har. Det sa jag faktiskt i en dröm för inte så länge sedan, till min döda far. Jag lever ett härligt liv, sa jag. Då började han rimma...härligt...ärligt. Undrar vad han menade? Ska jag skita i smygandet kanske? Här är jag. Jag heter xxxx och jag ger folk välbefinnande genom xxxx och genom sexuella aktiviteter. Jag tar så och så mycket för xxx och så och så mycket för sexet. Välj vad ni vill eller kombinera en egen meny, utifrån er egen situation och önskan. Mår ni bra, så mår jag bra. Halleluleja.

Ja, kanske är det det, som är meningen. Det här har ju kommit för mig så oändligt många gånger, men bara stannat vid tanken. Är jag feg? Varför? För att riskera seriositeten i mitt vanliga jobb? Vad säger det om mig och vad säger det om andra? För att inte riskera att barnen ska få svårigheter? Ja, det är nog bara det som håller mig fast. Äldsta dottern avråder mig att berätta för de andra barnen än. Jag litar på henne. Men någon gång kan jag nog ha både ett härligt och ett ärligt liv.
Var får jag allt ifrån? Jag bara skriver och skriver. Och skriver lite till. I helgen, om inget annat kommer emellan, så ska jag försöka att sätta mig och skriva på mina påbörjade alster. Men det krävs förstås en viss lust. Men allt som bara ligger halvfärdigt, ger en sorts stresskänsla. Ja, ja det fattar inte ni ändå *ler* knappt jag själv. Kraven och känslan är enbart mina egna, så känslan är endast riktad mot mig själv. Knepigt det där.

Tänkte knäppa på tv-n vid 22.00 och se något jag läste, om tre olika familjer som går till en terapeut, på ettan eller tvåan tror jag. Kanske bara är skit som det mesta som visas nu. Ja för mig är det skit. Andra kan ju tycka en del är bra. Jag ser faktiskt fram emot Dobbilo eller vad det heter, på fredag. Ren och skär underhållning, utan elände, utan tävlingar.
Jaa, det var väl det hela för ikväll.