måndag, januari 25, 2016

LITE OM HELGEN

Hej hopp, till slut så kom jag in hit för att pränta ner några rader. Jag klickar än hit och än dit och läser det ena och det andra och styr med lite av varje och klockan går och går.
Bilden är tagen av en nybliven 4-åring och togs i går innan gästerna kom till den bokade lokalen.

Klockan tio i lördags kom avkommorna och den enas sambo och hämtade mig. Resan upp gick bra. Jag hade spypåsen till hands ifall jag skulle få klökningar och slemspyor. Men det var lugnt. En gång bara spydde jag upp slem och det var på lördagskvällen. Men då satt vi i deras källare och jag hade nära till toaletten. Annars gick det hur bra som helst. Fast det är ju så himla tråkigt att vara så "handikappad" att jag inte kunde hjälpa till med något. Bara sitta på en stol och prata mellan hostattackerna. Jag kanske är sämre än jag inbillar mig. Jag vet inte. Jag vill inte tänka så i alla fall. Men alla var så himla snälla och hjälpsamma och passade upp på mig.

Jag hade med kattgodis till katterna. Var jättelänge sedan jag hade det, men de var inte särdeles intresserade. Den andra katten visade sig bara när den skulle ut eller in, eller åt. I och för sig kan jag förstå det, för var ordentligt med stoj och stim. Jag påverkas inte så mycket av när barn stojar, men jag märkte hur trött i huvudet jag blev av allt ljud som kom från alla håll. Sjukdomen gör ju också att hjärnan är en aning trött.

Under en någorlunda lugn stund kunde jag läsa en bok för småfolket. På kvällen satt vi som sagt i källaren och lekte. De andra drack öl och vin, jag drack vatten. Men vi lekte en lugn lek så jag kunde vara med. Alla skrev en känd person på en lapp som vi sedan klistrade upp i pannan på personen bredvid. Sedan ställde vi frågor om personen vi hade i pannan och som vi själva inte visste vem det var förstås. Det är kul att alla ungarna med respektive har barnasinnet kvar. Själv är jag ju ganska barnslig haha.

Jag sov på madrass i källaren med tanken att störa så lite som möjligt med min hosta. Jag sov ganska skapligt faktiskt. Vaknade vid halv nio när någon kom ner och hämtade en sak och informerade att det var frukost halv tio. Lät ju bra eftersom allt jag gör tar tid på grund av tungandningen. Jag hade till och med tid att ta kort på mig själv.... barnslig som jag är.

Efter frukost började värdparet styra med förberedelserna till kalaset, som var i en lokal strax bredvid. Garnera tårtor, blåsa upp ballonger etc. 40 minuter innan vi skulle gå fick 08-ungen för sig att baka kolakakor. Det är typiskt den ungen. Nu fick hon hjälp av två andra och det hanns med.
Jag hade inte klarat att gå till lokalen utan en massa jäkla besvär, så vi packade in våra saker i bilen och tog den bort.

Kalaset var som ett barnkalas ska vara... presenter, tårta, lekar, godispåsar. Vi hade gett våra paket på lördagen.
Jag förstod att 08-folket berättat att jag magrat osv, men jag tror en del blev lite överrumplade ändå, av de som inte sett mig sedan kärleksfesten i augusti. Men trevligt att träffa dem och jag är ju inte annorlunda för att kroppen ändrat sig.

Strax efter tre lättade vi och tackade för oss för att inte komma hem så sent. Jag slumrade till några gånger på hemvägen med spypåsen i knät. Men jag hostade mindre än vanligt, vilket även ungarna reflekterade över. Tycker det varit så även i dag, men vågar inte tro något ännu. Hostar gör jag ju, men kanske inte lika ofta och inte i långa attacker. Hoppas kan man, sedan får vi se hur det utvecklar sig.

Jag är i alla fall himla glad att jag klarade att följa med, trots att jag tycker att jag är mer till besvär än tillgång. Fast det sitter nog mest i mitt eget huvud. Det betyder mycket att träffa minimänniskorna och även de stora barnen också förstås. Men de små utvecklas ju hela tiden och de är så fantastiskt kloka.

Idag har jag styrt med alla kort jag tog, sett reprisen på Stjärnorna på slottet, ätit torsk och potatis, packat upp med mera, med mera. Nu ska jag ta plats i soffan och titta på "Vetenskapens värld" till att börja med. Sedan börjar ju en ny säsong med "Det okända" på sjuan. Nu med ett nytt medium.... lets dance domaren.  Jag tror ju på sådant som ni väl förstått, på grund av egna upplevelser. Fast är ändå enormt skeptisk till vissa som säger sig besitta en del gåvor. Jag har träffat sådana också.
För en del är det bara flum, jag vet. Och ingen vet ju egentligen, så var och en del får ju ha sin tro.  

2 kommentarer:

Unknown sa...

Greta, Alltid trevligt att komma ut på party

Gretas Svammel sa...

Visst är det så... Hans-E..