söndag, april 03, 2016

SÖNDAGSLÄGET

Måste visa er vitsipporna jag fick av syrran, som hon plockat och sedan planterat i en liten kruka. Efter några dagar slog de ut och blev så här fina. Lite lattjo och fint.

Jag har suttit vid datorn några timmar nu, 08-dottern varit ute och gått och nu hämtar hon en annan avkomma, eller hon är med och lämnar firmabilen och kör henne fram och tillbaka dit egna bilen står. Eller något åt det hållet i alla fall. Jag hänger inte riktigt med längre.... kommer till det snart.

08- ungen åker hem en sväng i kväll för att vara med barnen i morgon då de är lediga från förskolan. Sedan kommer hon tillbaka tisdag tror jag. Jag tror det är bra att får komma ifrån mitt sjuka lite och återgå till sitt egna liv. Det är inte lätt, jag har ju själv varit där förr två gånger med mina döende föräldrar. Istället är då minsta ungskrutten här hos mig. Jag vill inte längre vara ensam på nätterna. men tar det från fredag där jag slutade förra blogginlägget.

45 minuter var vi ute och vi var i skogen en sista gång. Så himla underbart och lite sol var det då också. Lite kylig vind där det inte var lä, men ändå jätteskönt. Syrgasen räcker ju en timma med uppskruvat till max 6.

 
 

Fick vätskedropp på fredagkvällen och då hade de med inhalator för slemmets skull. Funkade faktiskt att ta några halvdjupa andetag i den. Kände mig en aning yr och väldigt tungandad under kvällen, så höjde vi syrgasen till 7 till natten. Eftersom jag börjat äta lite morfin som nu blivit till regelbundna intag så blir man förstoppad och till motvikt till det skulle jag ta 10 droppar laxermedel på kvällen.  Hej och hå, man kan nog räkna på två fingrar de gånger jag tagit laxermedel i hela mitt liv. 

Vid 3 natten till lördag vaknade jag av att det rörde till i magen. Droppet var halvvägs så hakade bort påsen för att slippa släpa på ställningen. Ville inte väcka dottern, klart jag klarade att gå på toa. Men jag har ju min ständiga hosta och ett hostanfall styrde till det *ler*, det droppade lite på vägen ut till toa och på sovrumsgolvet kom det också lite. Inget trevligt jag vet, men så var det.
När jag var klar på toa så tog jag flaskan med rengöring och desinficering och massor av papper och plastpåse och torkade upp efter mig och la allt i påse och stängde igen.

Naturligtvis tog det här på krafterna enormt, så flåsade rätt ordentligt för att återfå andningen. Till slut somnade jag om. Sov inte till åtta ca, men det var då dottern kom in, jag ropade för tyckte det luktade bajs trots min "städning".  Här finns det, här finns det osv, sa hon och flinade. Dels ser jag ju inte så bra utan glasögon och dessutom var det halvmörkt när jag torkade. Hon fixade allt och drog senare över hela golven. 

Förutom laxermedelverkan så hostade jag blod på morgon och förmiddag och slemmet så segt så jag knappt fick upp det. Skitäckligt. Jag hade även ont i vänstra skuldran, därav regelbundet morfinintag. Satt i fåtöljen hela dagen för fick flämta som en idiot när jag rörde mig eller pratade mycket, trots syrgas på 7. Fick inte höja mer själva nu eftersom min dosering låg på 7. Fick då kontakta LAH.
Det här jag inhalerade var inte bra. Verkade torka upp slemmet så jättejobbigt att hosta, då det verkade fastna. Hade även fått natriumklorid så idag söndag har jag kört en gång med det och direkt lossnade klumpen jag haft i bröstet och efter det har jag lyckats få i mig några glas vatten. Men nu finns klumpen där. Mat går ibland lite lite, om jag inte dricker till. Det är vätskan som klumpar till det lustigt nog.

Ja gårdagen var ingen kul dag. Jag slumrar även till ofta när jag sitter och det beror väl på morfinet och på sjukdomen också förstås. Tiden har jag inte mycket koll på heller och idag har jag hela dagen trott det var måndag.

Inför natten igår ringde vi LAH för jag ville höja syret till 7.5. Inte så lätt för nu ser det ut som den står på åtta eftersom åtta inte har eget streck.

Klarade natten bra, men dottern inne fyra gånger när hon inte hört mig hosta på ett tag. Jag satt med min braiga bok halva natten. Läste en sida, sedan slumrade jag en kvart, läste osv. Slumrandet bara kommer utan att känner mig trött. Är mest dåsig och det kan jag tänka mig är verkan av morfinet, men jag är fortfarande klar i huvudet.
Blod även idag i slemmet på morgon och förmiddag. LAH ringde som vi kommit överens om. De kommer med vätskedropp i morgonkväll och de skulle nu planera för inläggning på grund av försämringarna och kolla syrgasinställningen. Jag hoppas det sedan kommer att gå fort för både min skull och ungarnas, så de kan börja slappna av och återgå till vanligt liv.

Idag har jag ändå mått rätt bra, till viss del att jag kunnat dricka lite mer än vanligt. Men gud så jobbigt det var under förmiddagen. Gommen kruttorr och jag ville bara halsa vatten, vilket jag ju då bara mått dåligt av. Skönt att det lättade lite i alla fall.

Det blev mycket det här, men vill gärna dela med mig och kanske kan jag avdramatisera lite kring döden. Många tycker ju fortfarande att den är otäckt. I vissa åldrar kan jag förstå att man tycker det och jag menar förstås inte att folk ska ta för lätt på det heller. Men jag tror ni fattar vad jag menar. När det är oundvikligt som i mitt fall just nu, så behöver det inte vara otäckt. Och man kan vara som jag... "pigg" ena dagen och uppe i ljuset den andra.

Som jag skrivit tidigare kommer ingen att rapportera om min hädanfärd här på bloggen. När det är slut är inläggen här också slut. Men bloggen sparas så länge explorer vill ha den här. Jag kan ju hoppa över ett par dagar och så kommer det ett nytt, så ni får väl ha koll om ni vill och känner för det. Har det varit tomt på skrivande här typ 14 dagar då kan de som vill kolla in Corren.se och dödsannonserna där göra det. Ni förstår nog vilken som är min och en hel del av er vet ju mitt vanliga namn. Så det löser sig nog även det.
Hemsidan raderas inte förrän abonnemanget går ut 1 september.

Nu har ena dottern börjat färden till huvudstaden och den andra donar i köket och gör matlådor till sig själv. De är duktiga ungarna och kul för mig att de tagit med sig sådant från barndomen. De andra ungarna är mitt i stor flytt och det räcker ju med en passopp i taget här. Händer något så ringer vi LAH. Det är verkligen en trygghet, så hamnar ni en liknande situation som min tacka inte nej till det.

4 kommentarer:

IOR55 sa...

Jag har följt din blogg ganska länge nu och jag har blivit övertygad o beundrar din"nyktra" syn på den verklighet som råder runt dig, även hur du hanterar den..
Den har också stärkt mig och jag skall ta med mig den tanken framöver vad som än händer....
Konstigt att man i en blogg kan komma så nära en människas tankar och vardag och jag tackar dig verkligen för vad du gett ord för....
Hälsningar från Christer

Hans-Eriks funderingar sa...

Greta, Jag beundrar din mentala styrka i denna svåra situation. Du är en kvinna som har gjort mycket gott.. Beklagar att du skall lida

Gretas Svammel sa...

Tack... IOR55....Det glädjer mig verkligen. Kanske har jag gjort mer intryck bland min omgivning än vad jag fattat själv *ler*.

Gretas Svammel sa...

Men.... Hans- E... jag lider inte så mycket. Finns de som får lida mycket mer. Jag har inte ont, men går på starkare morfin nu. Det är väl mest andningen som stör mest och den får jag ju hjälp med.
Det blir nog bra det här.