söndag, september 20, 2015

VÄRK I VÄNSTRA SKULDRAN

Ni kan vara glada att ni slapp höra mig i morse. Vaknade mellan fem-halv sex och märkte att jag hade skitont i vänstra skuldran. Annars är det den högra som är mest angripen. Gick på toa, la mig igen och tänkte att jag ska somna om och vakna utan värk. Lyckades också efter lång, lång stund att somna om. Vaknade strax före åtta med ännu värre värk. Inte långt ifrån som den där natten då högra skuldran bråkade och jag inte kunde andas djupa andetag. 

Fick på mig kläder samtidigt som jag hela tiden sa aj, aj, aj,aj. Det blir ju inte bättre för det, men det är omöjligt att låta bli att oja sig. Tog en Panodil direkt med förhoppningen att det skulle ge med sig. Sist var jag ju nästan okej dagen efter. Tvingade i mig lite frukost för att bottna magen innan det rosa giftpillret. ( och tog ett kort ). Visst, det lättade. Jag går inte omkring och säger aj aj längre, men jag har fortfarande ont. Trots att jag för cirkus 20 minuter sedan gick och tog en starkare Alvedon som jag hade kvar efter operationen förra året. Kan ju säga att det inte är någon höjdare att hosta nu *ler*, fast jag kan ta djupa andetag om än att det känns ordentligt i skuldran då.

Tänkte att jag bloggar nu för vet ju inte hur dagen utvecklar sig. Blir det värre och värktabletter inte hjälper så måste jag nog ringa. Har ett nummer att ringa på kvällar och helger. Men jag hoppas jag slipper. Är ju bara i morgon kvar, sedan ska jag ju in till onkologen. Och då är jag säkert helt okej. Har ju tvättstugan i eftermiddag och räknar kallt med att klara det. Så pass att jag körde igång en maskin här inne nyss med sängkläder för att tumla i tvättstugan, medan jag kör resten av tvätten där ute.  Men funkar det inte så är det inte hela världen. Tvättstugan och tvätten lär inte försvinna.

Jag vet inte om det syns på kortet att håret går lite mer i rödbrunt nu. Tonade det igår. Men fötternas skötsel brydde jag mig inte om. Inte heller blev det någon promenad för upptäckte när jag kollade läget på balkongen att det blåste som attan. Idag tycker jag träden är stilla och solen skiner, men nu är det inte direkt läge för att gå ut och gå.

Jag ska i stället sätta mig i fåtöljen, lyssna på en avslappningsskiva och försöka tänka bort värken. Eller sova bort den.

2 kommentarer:

Unknown sa...

Greta, Synd om dig! Hoppas att smärtstillande hjälper.
Rödbrunt syns! Snyggt! Rödhåriga är eldiga kvinnor!

Gretas Svammel sa...

Det hjälpte för stunden... Hans-E...