torsdag, juni 25, 2015

4 KILO LÄTTARE

Det gick inte åt helvete *ler*. Det gick väl ganska bra. Fast det är ju liksom inget jag vill hålla på med, det här att tömma buken på vätska. Men så kan det ju bli, det vet man inte.
På bilden är det klart. Insticket alltså.

Alltså så olika det är. Första gången var det ju en läkare en våning upp som gjorde ingreppet och sedan fick jag ligga på ett rum på vårdavdelningen. Två assisterande sköterskor hade han och jag hade blå rock. Sist när det inget blev på grund av för lite vätska var det likadant, jag blev uppskjutsad till samma läkare eftersom jag bad om samma. Men då skulle jag i alla fall få ligga på behandlingsavdelningen.

Idag blev jag först hämtad in till läkaren. Verkade vara en bra läkare, dansk tror jag, kvinnlig. Vi pratade inte så mycket. Jag ifrågasatte nuvarande giftet, men det var för tidigt tyckte läkaren att säga något så vi ska fortsätta 4 veckor till. Fem blir det ju eftersom det här blev en vecka tidigare än beräknat. Sedan fick jag med kläderna på halvligga i en gynstol utan att ha benen i vädret. Första gången haha. Hon kollade med ultraljud utanpå magen, ritade med penna där hon skulle sticka.
Jag frågade om hon gjort sånt här förr. Fick svar att hon påstod sig vara rätt bra på det.

Fick en säng i ett rum där en kvinna redan låg och fick gift. Någon rock behövdes inte, jag kunde ha kläderna på och en undersköterska assisterade. Ville jag ha en skärm för sängen? Inte för min skull, sa jag men för kvinnan så hon slapp att se. Ja, sedan satte de igång och ska jag vara ärlig så kändes det mer denna gång. Både bedövningen och när hon stack igenom bukhinnan. Sist kändes det som ett myggstick, idag som ett knivhugg. Men det handlar om en sekund typ. Idag gjordes ingreppet på högra sidan, vilket jag förstås ifrågasatte. Jag ifrågasätter allt jag inte vet. Man kan göra det var som tydligen och är det fickor i buken så kan man behöva göra ingreppet på två ställen. Inte sydde hon fast slangen heller utan bara tejpade.

Första påsen rann på bra, 1.2 liter tömdes. Sedan kom det lite till men så kände jag att slangen inte var varm längre. Det kom alltså inte mer. Jag hade varit uppe i rummet, men ville inte gå ut i korridoren och skrämma andra patienter, vilket jag sa till läkaren när hon kom in efter att sköterskan sagt att det inte kom mer. Men det gjorde inget tyckte hon. Fast kom det inte mer så fick de väl ta bort slangen, sa hon.
Hur halvgjort skulle inte det varit? Jag hade ju vätska kvar, det kände jag. Jag gick på toa och när jag satt där kände jag plötsligt att slangen var varm igen. Yes, tänkte jag. Det kunde ju ha varit någon knyck på slangen som ändrades när jag satte mig på toa. Egna spekulationer. Jag gick sedan korridoren fram och tillbaka, fram och tillbaka. Med lyfta ben, med hoppsteg och vad jag kunde komma på.

Det dröjde inte länge förrän ännu en påse var full. 1.3 liter tömdes. Sedan verkade det inte vilja komma mer, men jag gick på toa igen och slangen blev varm och ytterligare 1 liter tömdes efter nytt korridorspromenerande. Nu trodde jag nästan själv att det var slut på vätska. Men när jag stod och pratade med ena rumskompisen så bara rann det på helt plötsligt så det blev 0.6 liter till.
Totalt 4.1 liter. Första gången var det sex liter, men då var nedre magen mer tjock än den var nu.
Slangen drogs och ett förband sattes på som jag kan ta bort i morgon.

Sedan fick jag vänta på de nya pillren, men vid fyra knallade jag därifrån. Läkarintyg fick jag också till året ut.

Vägde mig innan tömningen.

Och efter. Jag minskade lika mycket i kilo som i liter och fem cm mindre diafragma. Nu är ju 94 cm mycket det också, men jag kan bara hoppas det fortsätter minska nu. Att pillerna gör verkan. Fast fan trot. Jag fortsätter förstås att mäta, för att se om det börjar öka igen.

Cancermarkören var nu nere på 18, lägsta jag haft. Men det är en markör för äggstockscancer, vätskan produceras ju av bukhinnans cancerväxter. Om jag nu fattat läkarna rätt. Men jag förstår inte riktigt det där. Angreppen på bukhinnan beror ju på äggstockscancern. Inte mycket att fundera på nu.
HB-värdet låg på 119, är väl okej men lite högre vore bra.

Trots att jag var halvtrött efter en dag på onkologen så traskade jag ner till stan efteråt. Fanns ingen cykelslang med måttet 26 x 1½. 26 fanns, så köpte det. 38 kr kan jag väl mista ifall den inte funkar. Fick, när jag var på stan, sån jättevärk i högra skuldran. Var tvungen att sätta mig en stund. Då ville jag bara hem och ta en värktablett.
Var likadant sist minns jag. Ungefär, men då värkte det när jag hostade ...i typ en dag. Det här idag lättade efter ett tag så någon tablett har jag inte tagit än.

Kom hem strax före halv sju och då blev det mat och prat och att ta igen lite på datorn. Ingen tv ikväll. Men är ju ändå inget att se. Nu är jag rejält trött, så när jag publicerat inlägget blir det sängen.

2 kommentarer:

Hans-Eriks funderingar sa...

Greta
Du ser pigg ut efter ha lättat 4kg. Bra att du ringde. Du skall inte lida i onödan. Grattis till fina värden också!

Gretas Svammel sa...

Håller med...Hans-E... att det var bra att jag ringde, fast det satt långt in.