BÄTTRE, MEN INTE BRA

Jag önskar att jag kunde skriva att jag mår rätt okej. Men då skulle jag ljuga. Bättre men långt ifrån bra. Huvudvärken har hållit sig borta idag, men nacken känns av vid vissa rörelser. En vecka idag så tycker det borde ge sig nu..... om det är muskelsträckning som jag tror. Tog en Panodil till igår innan jag lade mig. Då hade jag tillbringat ett antal timmar i soffan framför tv-n med nack och huvudvärk, stönandes, stojandes och pustandes så fort jag rörde mig. Det gör ju inte mindre ont för att man stönar och säger aj, aj, aj, men det kommer automatiskt. Jag hoppas det är bra till helgen så ungarna slipper höra sin morsa åbäka sig.

Släckte lampan vid halv ett i natt och när jag sedan vaknade av ett intensivt hostanfall tittade jag på väckarklockan... och blev glad. 05.07 tror jag det var, i alla fall 05 och det betyder att jag sovit utan att vakna i fyra och en halv timma. Somnade om sedan men då vaknade jag ett par gånger innan jag gick upp vid åtta. Jag är så jävla, jävla trött på hostan och slemmet. Jag har hostat hela det här året. Nu känns det i bröstet ibland när jag hostar, men det kanske inte är så konstigt. Började snora i går också, men tror det är giftet som satt igång något ( vill i alla fall tro det ). Ingen förkylning alltså. Småfryser som jag gjort ett tag. Sitter just nu med mössa på mig i tron att jag ska bli varmare. Ja, jag har ju två tröjor och en virkad poncho också och tjocka strumpor på mig. 
Trött är jag också på min spökande mage. Ibland tror jag att den aldrig blir som förr igen. Jag som nästan skrutit om min järnmage. Nu har jag fått igen *ler*. Fast med tanke på att efter buktömningen så var den helt okej i tre dagar, så det finns nog hopp för den också.

Nu får man inte fokusera på eländet, bara konstatera att det finns där och ge akt på förändringar... bra som dåliga. Man måste också försöka se något positivt, helst varje dag och koncentrera sig på det. Jag vet, det är inte alltid lätt, men det kan man träna sig i om man vill.
Jag har sista dagarna uppmärksammat att jag nu ser undre magen när jag sticker sprutan i fläsket på morgon. Det gjorde jag inte ens efter tömningen. Och i lördags när jag var ute märkte jag att de enda jeansen jag kunnat tränga på mig ibland, inte hela tiden åkte ner under magen.

Så idag när jag skulle till vårdcentralen fick jag iden att testa ett av de två par jeans jag kunde ha innan diafragman började växa i januari. Trots att de var rentvättade så fick jag om mig dem och utan att det kändes obehagligt. Jag har dem faktiskt på mig än. Det var positivt och kul och överraskande. Fast det betyder ju inte att jag nu är smal om magen, fast den har åtminstone minskat. Jeansshortsen och sommarkjolar och tightare jeans ger jag mig inte på att testa ännu *ler*. 

Annat positivt idag var att de har så att man själv kan ta blodtrycket på vårdcentralen. Kollade hur det fungerade och det verkar skitenkelt. Ska fota det nästa tisdag. Idag var det inte dags för blodtryck. Men skönt att slippa ha en tid att passa till distriktsköterskan. Idag var det bara blodprov, ett rör enligt onkologen, men enligt labbtjejens remiss skulle hon ha urinprov också. Jag brukar ju kissa innan jag går hemifrån, men lyckades klämma fram några droppar. Jag vet inte om onkologsköterskan informerade mig fel? Jag skrev upp det hon sa och hon bekräftade, men kan ju hända de ändrat sig efteråt. Det är varannan vecka innan Avastingiftet som jag ska lämna urinprov och ta trycket, plus blodprov då. På torsdag får jag bara det andra giftet Paklitaxenet. Jag tycker det är lite kul att jag efter ett år lärt mig vad det giftet heter. 

Positivt var det också att de nu hade fått hem febertermometer på apoteket. Så nu har jag äntligen en fungerande hemma och det känns rätt tryggt. Testade förstås och hade strax över 36, så ingen feber här inte. 

Köpte en påse ängamatsoppa som jag åt i eftermiddags. Det blir mycket soppa nu, för dels är det smidigt att fixa till och dels tror jag det är lugnande för magen och dels är det lätt att få ner. Det här var riktigt gott. Men efter soppan, smörgåsen och halva vattenglaset var magsäcken proppad och det åkte hiss ett tag. Jag tycker det är trist för det är länge sedan jag var sugen på mat. Jag äter för att jag vet att jag måste få i mig näring. För att inte tala om vin. Det är evigheter sedan jag smuttade på ett glas rött och njöt av det. Jag har testat bl.a. när 08- folket var nere sist, men det bränner hela vägen ner och det inte bara suger i magen, utan då värker det. Har inte heller något sug efter vin, vilket jag kan tycka är tråkigt. Men när jag ändå inte kan dricka det så är det väl snarare bra.

De här olivkärnorna jag satte, de kommer visst aldrig upp. Men istället för att kasta ut jorden så köpte jag idag en påse sommarblomsterfrö. Om nu de här kommer upp och blir blommor, så blommar de enligt påsen till september. Alltså tills min giftperiod är över.

Sista bilden är den oroligaste bilden. Alltså inte så rolig. Jag vet inte när det blev så här. Efter i fredags i alla fall, men lördagkväll och söndag orkade jag ju inte bry och slängde bara av mig kläder och strumpor på kvällen. Och när jag tog på mig var jag nog fullt upptagen med att stöna och stånka. Men igår efter duschen fick jag se att vänsterfoten blivit så här blå. Är ju ingen trevlig fot och så vill jag inte ha det. Jag ska visa den på torsdag, men antar helt logiskt att det är Avastinet som påverkat blodkärlen. Eller så är det helt enkelt ett blåmärke, för det var det lättare att få har jag för mig. En vanlig biverkan om jag minns rätt. Men man hajar ju till.

Just nu är det rätt lugnt i magen, men det kan ändra sig på en sekund. Jag ska nog göra som igår kväll, värma en mugg havremjölk med en tepåse i och smutta på till tv-n.  Det var inte alls oävet. Påminde lite om indiskt te.

I morgon hoppas jag nacken är ännu ett snäpp bättre. Helst helt bra förstås. Så jag fixar att dammsuga  och torka golv. Det är bara 14 dagar sedan sist, men med små minimänniskor i huset blir det lätt både smuligt och kladdigt, vilket det också ska bli. Men på fredag kommer ett nytt gäng och då vill jag gärna ha det skapligt igen. Jag hoppas verkligen att jag mår bättre kommande helg än helgen som var, för jag har troligtvis nattgäster både fredag och lördag natt och på lördag är det kalasdags. Fast inte här av naturliga skäl. Jag behöver som vanligt inte göra någonting. Men jag önskar verkligen att jag hade kunnat och orkat.