tisdag, oktober 28, 2014

GIFTOMGÅNG 6.... vecka 3. INTE sista

Blev en lång dag även idag. Inför allra första cellgiftbehandlingen 26 juni, tog jag ett kort på toan innan jag vandrade vidare upp till onkologen. Då var det något helt okänt och lite spännande för mig. Nu är jag evinnerligt trött på det. Ifall det skulle bli sista gången idag som det enligt planering ska vara, så ville jag ha ett likadant kort.
Trots att det ännu inte är november så kunde jag inte låta bli att ta både vinterkängorna och röda jackan på mig idag. Det kändes bara att jag skulle det, fastän de lovat sol och värme idag.


Gud så störande att jag inte förrän nu ser att jag bytt plats på l och e i blev. Fixar det i morgon. Idag blev det inget ombyte av venkatetern innan gifterna kopplades på, eftersom vi inte visste om den skulle bort eller inte. Vid halv ett till halv tre ungefär brukar de ha läkarmöten fick jag veta när jag frågade. Tänkte att läkaren kanske skulle hinna ge besked innan jag var klar. Blodet efteråt skulle ju ta några timmar. Sköterskan skulle prata med läkaren.

Idag hade jag nästan ångrat mig och önskade på ett sätt att de inte ville ge mig ytterligare behandlingar. Jag hade två meningar i huvudet när jag vaknade som jag skrev ner direkt. Tolkade dem som att det här skulle bli den sista.

Men innan sista påsen blod var klar så kom läkaren in och sa att de bestämt att jag fick två behandlingar till. Okej, tänkte jag, sex veckor går rätt fort och jag fixar två gånger till med magvärk, lätt illamående och förbannad trötthet. Nu vet jag i alla fall att jag gjort vad jag kunnat och jag tror faktiskt, eller vill tro att eftersom det här med gift varje vecka gett så bra resultat på tre omgångar, så är sannolikheten stor att resultatet efter ytterligare två omgångar blir ännu bättre. Och det är ju det jag vill. Ska bli kul att se nästa tisdag vad cancermarkören visar då.

Jag var till en början ensam på rummet idag, sängen bredvid var borta. Men den rullades senare in med en kvinna i med man i sällskap. Han drog för avskiljaren så förstod att de ville vara ifred. Själv slumrade jag till då och då. Men efter någon timma eller två skulle de hem och när mannen hämtade bilen pratade kvinnan. Tio år har hon hållit på och hade nu hjälp av LAH. Samma sorts cancer som jag och nu var det cancer i hela buken ( bukhinnan ). Operation sa jag? Nej, de opererar inte det. Jag nämnde Uppsala men hon orkade väl inte hålla på med att tjata osv. Som hon sa.... hon hade en dödsdom, men visste inte datumet. En del vårdmissar och väntan fanns med i bilden också. 

Jag vet inte hur många berättelser jag fått höra under den här tiden och jag tycker ju det är jätteintressant. På något sätt har jag inte känt att jag liksom är en av dem. Inte förrän nu börjar jag inse att.... sjutton jag har ju också cancer och om två år, fem år, tio år kan jag kanske dra mina erfarenheter också och då är jag ju en av dem.... fastän jag förstås medvetet vetat. Men det är en sak att veta och en annan att ta det till sig. Och fortfarande är jag inne på att bli fullt frisk och förbli frisk. 

Jag orkade inte gå ut så ofta idag, för precis som i lördags när jag tillät mig att ligga i soffan, så somnade jag när kroppen ansåg det var dags. Men jag var ute och hämtade en sked till min saffransrisifrutti och då satt kvinnan som jag träffade en gång och som jag kände mig så i nivå med, om ni minns. Efter den första gången har vi råkat vara samtidigt ytterligare en gång och när jag då sa att jag som idag då skulle få mina sista gifter så var även hon här informerade hon.

Helt fantastiskt egentligen. Hon hade köpt en present till mig, två handstöpta ljus från hemslöjden. Så kan du tänka på mig när du tänder dem, sa hon. Så som vi connectade skulle jag tänka på henne ändå ibland, vilket jag också sa till henne. 

Så jäkla tacksam för ynnesten att man kan få blod. Det gör sådan ofantlig skillnad på ork och lust. Fast den här gången kändes det inte så snabbt som sist. Men jag känner ju nu ikväll hur mycket bättre jag mår.
Kom hem vid fem idag och har inte sovit något. Å andra sidan sov jag ju till och från på onkologen.

Ni ser väl skillnaden på höger och vänster vad ? Vaden kändes än mer stum i morse och när jag kollade såg jag att den även var svullen och även vristen. Inte jättemycket, men tillräckligt för att man ser det med blotta ögat. Nu pratade jag ju med läkaren igår om det och jag nämnde det även för sköterskan idag. men det är nog bara att avvakta. Kan ju ha med dålig njurfunktion på grund av gifterna att göra, men det är bara egen spekulation. Körde med stödstrumpa idag för säkerhets skull och nu ikväll känns den bättre.

Nu blir det lagom att fixa något att stoppa i munnen när jag tittar på GW Persson. Kanske bara blir en avokado och en clementin i kväll. Det är tre program jag vill se ikväll kl. 21, förutom GW är det Felix Herngren och Jenny Strömstedt. Jag väljer Veckans brott. 

2 kommentarer:

Hans-Eriks funderingar sa...

Greta
Du är en tapper kvinna!

Gretas Svammel sa...

Inte mer tapper än andra...Hans-E..