måndag, oktober 27, 2014

RÖNTGENSVAR... BÅDE BRA och MINDRE BRA

Nu har jag sett sommarpratarna, mailat och sms-at med ungar och har en halvtimma innan reprisen på Dobbiloo och lite hallon och blåbär. Ser ju Idol på fredagar så försöker om det går att se repriserna på Doobiloo och Skavlan. Men jag tar dagen från the beginning.  

På bilden står jag utanför onkologen ca 9.20 på väg att få veta vad senaste röntgen visade. Som jag nämnt så var det en för mig okänd läkare, men hon var helt okej. Fast jag har så satans svårt att lita på läkare, politiker och folk överhuvudtaget, vilket inte betyder att jag går omkring och misstror allt och alla. Men jag är på min vakt.
Vätskan har försvunnit, säger hon. Något som när jag började fråga, visade sig inte stämma riktigt. Vätskan runt leverspetsen har försvunnit. På övriga två ställen minskat betydligt. Men det är ju positivt och bra hur som helst. Fast inte tillräckligt bra för mig.

Två lymfkörtlar som varit lätt förstorade... 12mm respektive 15mm, var oförändrade. Visst, det är kanon att de inte blivit större, men jag hade velat höra att de var helt normala nu.

En lätt förtjockning av bukhinnan, där det tidigare var mer vätska. Här gick min fantasi igång. Jag har läst någonstans om en tjej som hade cancer i bukhinnan och det är inte bra. Finns en läkare i Uppsala som med relativt bra resultat opererar bukhinnor. Men han verkar vara den enda. Nu är inte förtjockning detsamma som cancer *ler*, men på min fråga om det finns risk vid eventuellt återfall att det då sätter sig i bukhinnan fick jag svaret att så kan det bli men det är inte säkert.
För övrigt vad gäller buken var allt bra och inga nya förändringar.

När det gäller lungorna så har förändringarna där luckrats upp och det måste jag vara nöjd och glad för. Kanske därför jag harklat upp en massa slem sista tiden. Läkaren såg det inte som osannolikt. Och jag tror det är förbättringarna där som gjort att jag känt en förändring i kroppen till det bättre.

En " normal" person skulle kanhända ha jublat över resultatet. Men jag hade ju velat höra att all skit var borta och att det blivit som vanligt i kroppen. En barnslig önskan kanske, men jag SKA bli frisk. Trots att läkaren sa att sjukdomen är kronisk och kan blossa upp när som helst.

Så jag hör mig själv säga att ska man verkligen lämna det så bara? Ska man inte fortsätta? Fast egentligen vill jag ju ha slut på de här behandlingarna. Den sista enligt planering är i morgon. Man kan få två omgångar till, vilket i mitt fall skulle betyda ytterligare sex veckor. Mer ger man inte för kroppen pallar inte hur mycket som helst.
Så trots trötthet, kraftlöshet, orkeslöshet, magont, yrsel, dimmig hjärna, sömnproblem och kortisonsvullen kropp som man knappt känner igen, så säger jag att jag vill ha fler behandlingar. Fast jag egentligen inte vill. Men då har jag i alla fall gjort vad jag har kunnat... och vem vet... kanske är allt helt normalt igen efter dem.

Nu kunde hon inte bara besluta det, där på stört utan ska ta upp det på läkarmöte i morgon och så får jag besked i morgon eftermiddag.
HB-värdet var det lägsta jag haft och då är det från i fredags. Nu är det alla gånger ännu lägre. 101 var det och inget snack än att jag får blod i morgon. Men ska jag sedan ha ytterligare sex veckors gift så lär jag behöva blod ännu en gång sedan. Det håller sig cirka två veckor, sedan börjar det sjunka och har man inte upplevt det själv, är det nog svårt att föreställa sig kraftlösheten, yrseln och dimman.

På väg ner till stan. Ja, jag gick faktiskt. I sakta, sakta mak genom trädgårdsföreningen. Vänstervaden är inte okej fortfarande och enligt läkaren så kan det ta tid innan propparna försvinner. Det sköter nämligen kroppen om själv. Sprutorna är till för att förebygga nya.
Jag hade några timmar tills det var dags för perukfrisören och jag visste knappt om jag skulle palla med. Köpte en mixer för 200 på Claes Olsson, så nu ska kroppen få nyttiga smoothies med ingredienser som cancercellerna avskyr. Två billiga, tunna mössor och två par innesockor blev det också. Det tog ju inte lång tid det där. Kollade på tyger, men fanns inget jag ville ha. Ska kolla hur länge presentkorten gäller, men bör väl vara ett år i alla fall. Jag var trött och yr och ville bara sätta mig någonstans .

Det blev på Gyllen cafét, där jag tog en kaffe och rågmacka med ost. Satt där länge för att tiden skulle gå. Skrev en liten dikt bl.a. Men den tar jag inte nu. Sedan iväg till perukfrisören. Tyckte han kunde klippa den lite kortare än den tidigare. Förändring är aldrig fel *ler*, om än att den blev liten. Trodde inte det skulle kosta något, men jag bedrog mig. 1700 gick det på. Tog det på faktura. Jag har inte de pengarna.

Hemma vid halv fyra. Helt, totalt slut. Tog kortet för att visa nya peruken, inte för att visa att jag ser ut som ett vrak. Så glad att jag fixade maten igår, så det bara var att värma. När tallriken var tom lade jag ner min lekamen i soffan och somnade bums. Sov ett par timmar och hade utan problem kunnat fortsatt sova. Men jag vill ju kunna sova någorlunda i natt så kravlade jag mig ur soffan.

Frusen som jag så ofta är nu för tiden och som beror på det låga HB-värdet, virade jag in mig i filten och tog plats här vid computern. Tog kort med en av de nya mössorna. Mina egna handsydda är lite kalla nu. Speciellt i nacken brukar det kännas kallt.

Nu blir det lite tv och i morgon tidig uppgång igen och ny resa till onkologen.

2 kommentarer:

Hans-Eriks funderingar sa...

Greta
Det är bra att du är hos en läkare som bryr sig om din hälsa och tillfrisknande. Du ser fin ut på bilderna

Gretas Svammel sa...

Inte vet jag...Hans-E... hur mycket hon, läkaren bryr sig? Hennes uppgift var att förmedla ett röntgensvar och göra en undersökning.

Men bra att hon inte bara avfärdade min önskan att få fler behandlingar i ett försök att få bort mesta möjliga av skiten.