LITE BLANDAT EN ONSDAGSKVÄLL

Jaha, här är man ute och vandrar igen. Samma tid, samma plats som förra onsdagen. Idag har det varit riktigt behagligt ute. Ett lätt regn hann att börja innan jag var framme vid vårdcentralen. Men jag brydde mig inte om att dra fram paraplyet. Några regndroppar bör väl peruken tåla.

När jag var klar postade jag brevet till FK och fick sedan vänta 25 minuter på bussen till stan. Utan att bli tjatig, men jag förstår inte hur de tänker på FK. I beslutet jag fick att jag ska betala 2.500 för aktivitetsstöd som jag inte skulle haft, står som motivering: Du har inte rätt till aktivitetsstöd för perioden 27/4-10/5 därför att det inte finns något beviljat program för denna tid.

Då påtalade jag ändå att jag var i program till 31 maj i mitt förra brev. Den här gången skickade jag med kopior på beslutet, på mailkonversationen med handläggaren och på förfrågan jag sände till FK angående hur jag skulle göra efter 31 maj. Jag har liksom fortfarande inte fått några papper från AF att jag är utskriven. Omöjligt för mig att veta att jag inte är i program när jag har beslut på att jag är det. Ja, vi får se hur det går. Jag gör mig inga förhoppningar. Jag fattar inte heller varför det ska ta sådan tid med min sjukpenning. En och en halv månad hittills.

Jag var inne på Mobergs blogg förut och läste att Lasse Kronér också haft problem med FK.  Först hade han 12000 i ersättning, men trots läkarintyg så tog de plötsligt bort det så han fick inget. Nu hade han ju pengar ändå, men hur mycket man än har så har man väl rätt till sjukersättning när man är sjuk? 

Medan jag väntade på bussen knäppte jag ett par kort. Jag var ensam så kunde åbäka mig lite.
Första anhalten sedan var hyresvärden till ettan för att göra mig av med det allra sista, nycklarna.  Visst är det trist att inte ha något speciellt litet krypin längre, men det är också himla skönt att släppa det där området. Kändes befriande faktiskt. Ni har säkert läst om gängbråken som sist nu resulterade i en ung killes liv. Jag har mycket åsikter om det här med otrygga, osedda ungdomar som ingen vill ha att göra med. För ett tiotal år sedan var jag på möte med polis, socialtjänst och skola och då lät det så bra med ökade personresurser, närpoliser och bla bla.  Efter ett år fanns inga pengar kvar och stökiga ungdomar lämnades återigen vind för våg.

Det här fenomenet finns ju över hela landet och specifikt i de fattiga områdena med hög arbetslöshet. Jag blir riktigt arg på denna kortsiktighet. Det kostar att förebygga, att stötta, att finnas på plats. Men det kostar mycket mer att skörda det man inte brytt sig om att vårda. Det säger sig självt att finns det gott om typ närpoliser eller vuxna som ser, lyssnar, bryr sig så går brottsligheten ner. Norge är ett bra exempel. När terrorhotet hängde över dem så kryllade det av poliser överallt som visade sig minska brottsligheten avsevärt. Det är inte högre straff som Ask förespråkar som är receptet. Men det är ett enkelt sätt för en regering som skiter i det mesta just nu.

På banken fick jag sedan nya lösen till både internet och telefon och en dosa. Jag har bara haft telefonlösen tidigare till den här banken, som alltså inte är min vanliga bank. För er som vill ge en liten allmosa till en liten Greta som på grund av utebliven sjukersättning och nödvändiga extrautgifter hamnat i tillfällig ekonomisk svacka, så har ni kontonumret till höger i en ruta. Clearing numret är alltså de fyra första siffrorna.

Såg att de fortfarande sålde jordgubbar på torget. 35 kr/l. De har alltså höjt priset fast det normala är väl att man sänker i slutet av säsongen. Jag har köpt för 25kr på torget, men oftast har jag gett 30 både där och här i samhället. Nej, jag köpte inga.
Pärmregister köpte jag och naturligtvis fick jag ett hostanfall i bokhandeln när jag väntade på min tur. Före mig stod en mamma med en halvårsunge kanske i vagnen och jag såg hur hon tittade på mig. Med viss rätt. Men jag kan ju inte säga att det här är ingen förkylning, det är lungmetastaser *ler*.

Var sedan inne på Hemköp och det var bara en enda röra, tyckte jag. De bygger ju om. Men ägg, keso och fil hittade jag i alla fall.

En bild från igår då jag fixade i köket. Men minsta ansträngning gör ju att man blir helt slut. Jag har inte särdeles lätt för att svettas, men igår rann det på ryggen. Ett nytt försök att ringa ungdomskompisen på kvällen gav äntligen resultat så det blir ett återseende på fredag.

Emma skriver idag om en paneldiskussion om sexarbete som hon var på igår. Ni har väl inte missat att det är Pridevecka nu? Skitbra att stigma och annat kommer upp i dagen, inte bara då i debatter med motståndare, utan som här.

Med tanke på det så läste jag att utbildning inom Hbtq blir alltmer vanligt och populärt. Det är ju också så himla bra. När kommer liknande att bli vanligt och populärt vad gäller sexarbete?