DEN ENAS VERKLIGHET AV SEXSÄLJNING STÄMMER INTE ALLTID MED NÅGON ANNANS

Jag kan inte fatta att jag är så trött när jag kommer hem på kvällarna. Jag gör ju ingenting här på förvaringen, men troligtvis är det just därför. Att jag bara sitter av tiden, plus att vara omgiven av en massa strålning och av andras hopplöshet. I går när jag kom hem satte jag på datorn för att föra över de ändringar jag gjort i manuset och för att lägga in en bild på USB-minnet till dagens blogginlägg. Nu blev det en annan bild istället, får spara lite på de få bilder jag har. Men efter en stund kände jag precis som katten på bilden, ville bara lägga ned huvudet och blunda.

Min tand är hel och fin nu i alla fall. Snabbt gick det och inte så farligt dyrt. Jag hade kvar av högkostnadsrabatten från sist, som går ut i mars. Så om någon mer fyllning har tänkt sig att ge vika så får den göra det innan mars *ler*. Kunde inte låta bli att köpa en liten sak till minimänniskan i huvudstaden, det är ju snart dags att ge sig dit igen.... och sedan igen helgen efter det. Ett väldigt farande. Men sista gången är bara över dagen för att träffa likasinnade och ta del av vad som händer och sker i organisationen. Sist det var träff hade jag huset fullt av folk och kunde inte vara med, men nu känner jag att det är på tiden.

Idag körde jag lite omvänd ordning när jag kom hit. Jag bara lade in datorn på min plats och sedan satte jag mig ute vid bordet och snackade1½ timma. En ny kvinna började idag med kvalifikationer och utbildningar som får en att ifrågasätta varför hon överhuvudtaget kommit så långt som till Fas 3. Det här var hennes första Fas3 ställe och hon kom från Stockholm där hon inte fått minsta stöd och hjälp. Jag hoppas hon inte blir långvarig här, för hon väntade besked denna vecka på en intervju hon varit på. Sedan fick jag av flera andra höra att det inte alls är ovanligt att speciellt den ena av fångvaktarkillarna här visar ointresse och nonchalans, så som jag upplevde i fredags. Mycket politiskt prat blir det också helt naturligt. Alla känner samma maktlöshet och frustration. 

Nu sitter jag framför min lånedator och lyssnar till syndrommannens gnisslande och flinande. Antagligen håller han på att skriva kommentarer på Facebook eller någon annan sida. Han brukar flina och bli upprymd då. Av sina egna inlägg. Jag ska ta en promenad när jag skrivit klart det här. Kanske är jag lite piggare då när jag kommer hem i kväll. Jag sitter mycket hemma också, men då har jag i alla fall möjligheter och framförallt anledning att resa mig då och då och göra annat. Här sitter man på sin ända dagarna igenom. Ska det sedan bli kallare som de säger så är det lika bra att passa på nu när det fortfarande är plusgrader. 

Friskvård kör jag med idag, men det blir friskvård hemma. Om det inte damp ner andra mail i mailboxen så skulle jag nästan kunnat tro att det är fel på mailen *ler*. Ingen intressent varken till ikväll eller till  fredagstiden. Men jag tar det med ro, så är det ibland. I morgon halv dag och på fredag halv dag. Sedan får jag börja fundera ut hur jag ska lägga upp nästa vecka. 

Jag såg att aftonblaskan nu hade artikel om pojkar som sålde sex, var visst radioprogrammet i P3 " verkligheten" som tagit upp det. Det är bra att de också uppmärksammas och på tiden. Det har ju varit känt i ganska många år att det är fler unga killar än unga tjejer som säljer sex. Men det är det ju ingen som låtsats om i debatten. 

Jag hittade även en länk på Flashback till svt debatt. Varför den finns just där vet jag inte. Det är inte tjejen som skickat den dit utan den är tagen från hennes blogg och översatt av redaktionen. Hon i detta fall är en fd sexsäljare som riktar sitt inlägg till sina sexköpare.  Det är väl inga vackra ord hon skriver till dem, men det är hennes verklighet och det är bra skrivet, tycker jag. Min verklighet är ju en helt annan och vilken som är vanligast vet väl ingen egentligen. Jag hoppas förstås att det är min. 

Men det är lite av det här jag menar när jag tjatar om att inte tabubelägga utan informera bl.a. I mina fiktiva historier i boken och på bloggen Gretas sparade, försöker jag att få med olika varianter. Det är väl ingen som tror att INTE den här varianten förekommer. Däremot vill ingen tro att min variant förekommer. Vilken sysselsättning det än handlar om så blir den inte kul ifall man är totalt ointresserad av den. Gillar man inte sex och att ha sex med olika så ska man inte ge sig in i den här branschen. Jag tror, utan att veta, att både yngre och äldre som står i valet och kvalet att börja, inte alltid inser vad det egentligen handlar om och vad som krävs. Därför är det bra med en sådan här information eller vad man ska kalla det för. Börjar man att tvinga sig själv till sexuella handlingar fast man egentligen hatar det, så klart att det skadar ens sexualitet och syn på män och det ena och det andra. Men en dålig erfarenhet bör vägas upp med hur  någon annan kan uppleva det, beroende på vilken syn och preferens individen har. Funderar faktiskt på att skriva ett inlägg själv till svt debatt. Fast av erfarenhet vet jag att den inte skulle publiceras. Fast försöka kan man.

Nu är ju den här tjejens upplevelser från, som jag tror, en klinik i Danmark där hon tog emot 6-8 kunder per dag och kan därför inte jämföras med en oberoende eskort som kanske träffar 1-2 några dagar i veckan. För jag hoppas verkligen inte att det är vanligt att träffa så många. Men jag lever ju i min egen bubbla så jag har egentligen ingen koll alls. Fast ska man gå efter vad de på forum skriver, så verkar de flesta göra som jag. Alltså gå på sin egen känsla, lust och tid. 

Det lustiga är varför redaktionen väljer att kopiera, översätta och publicera det här danska blogginlägget. Är det ett led i lobbyeringen av att prostitution är förkastligt månntro och för att bevisa att ingen säljer sex frivilligt och mår bra av det? Något svar på det får man väl inte. Nu går jag ut och andas luft. Frisk luft vore lögn att skriva, eftersom jag befinner mig i en stad. Stoppar nog ett papper och penna i fickan ifall jag kommer på något bra att pränta ner. Hoppas inte det regnar bara.