LÅNGSAMMA TIMMAR

Nu sitter jag här igen. Till ingen nytta och stör mig på allt och alla. Syndrommannen är tillbaka och det är ju kul. Han sitter mitt emot mig med sina hörlurar och gnisslar med sina skor och lägger då och då upp ett gapflabb för sig själv. Knepiga, mystiska mannen med märkliga lukten kom alldeles nyss och slog sig ned bredvid mig. Jag hade nästan hoppats på att han slutat. Han sörplar kaffe och stönar och grymtar. Tysta damen sitter tyst och stilla invid sin vägg och mitt emot henne sitter en lika tyst herre. Männen vid programmeringsbordet är helt inne i det de gör. Verkar det som i alla fall. Likaså vid spelbordet är det precis tyst. En verkar faktiskt sova. Själv sitter jag med vriden dator och sned kropp och tycker det är skit att vara här.

Jag har lagt till delen på skrivprojektet som jag fick för mig borde vara med och sökt ett jobb och spelat harpan och försökt hitta Movie Maker på den här datorn. Men den finns inte. Tänkte annars jag kunde fördriva tiden med att lära mig förstå det. Nu bloggar jag. Sedan vet jag inte. Sätter mig väl därute och pratar skit tills jag ska gå vid två. Kollat mailen förstås har jag gjort. Ingen vill tydligen komma i morgonkväll och då får det väl vara så.

Bilden är på en av de nya trasorna, som inte var någon höjdare, fast funkar väl någongång som variation. Lite stor tyckte jag och bandet ska jag klippa bort. En höfthållare inunder kanske kunde fungera. Och så förstås stay ups och stövlar. Men det har jag ju alltid i stort sett.

Jag har inte ens lust att fara runt på nyhetssidor och läsa  artiklar jag inte är intresserad av, bara för att få tiden att gå. Kanske kunde kolla upp priser på bokutgivningar. Men har ingen lust med något. Inte ens att blogga var tydligen kul. Tog inte med någon bok eftersom jag ska gå tidigt. Men det är ju några timmar kvar än.