LÄGET ANNANDAG JUL

Hur har ni det? Har ni smält julmaten, tömt flaskorna med rusdrycker, bytt era julklappar och återfått normal puls?

Torsdag idag, annandagen, sista dagen på julen. Det ser inte ut som om solen har gått upp ännu, fast det borde den gjort då klockan passerat halv tio på förmiddagen. Genom mitt fönster ser jag en grå himmel och på de bilar jag skymtar på parkeringen är rutorna nerisade. Det har alltså varit minusgrader i natt. Om solen bryter igenom framåt dagen så ska jag ta en långpromenad. Jag har inte varit ute på två dagar och längtar nästan efter att röra på kroppen och att andas in ny luft i lungorna.

Igår gjorde jag inte så många knop. Frukosterade vid tv-n, stickade lite, läste ut boken av Emilie Schepp. Norrköpingstjejen som föreläste på bokmässan och som fick nobben av bokförlagen och gav ut sin debutroman själv. "Märkta för livet " är titeln på boken. Den har fått bra kritik och jag tycker också den var klart läsvärd. Det händer saker och som läsare förs man hela tiden framåt och storyn är spännande. Men för mig fanns det tre sämre saker. 1. Formatet. Pocket är inte min grej då texten, som oftast är liten i pocket, är ansträngande att läsa. Även med glasögon. Sedan är inte pocket något kul att ha i bokhyllan. Men ger man ut själv så är pocket det billigaste. 2. Onödigt mycket beskrivningar. Viss beskrivning av personer och miljö är ett måste, men blir det för mycket känns det som att jag idiotförklaras. Jag vill ha en chans att själv göra mig en bild. 3. Två till tre fullständigt onödiga och orelevanta situationer förekommer boken igenom. Dels ena polisens privata sexliv, dels hans kvinnliga kollegas festande, dåliga ekonomi och pengastöld. Men eftersom jag inte vet Emilies tanke, så kanske det finns någon mening med det, med tanke på eventuella kommande böcker. Annars fullt godkänd ur min synvinkel. Vi är ju olika.

Eftermiddagen ägnade jag åt att korrekturläsa mitt eget manus om min arbetslöshet. Men eftersom jag häckade i soffan med skrivdatorn som har Vista som operativsystem, så gjorde jag inga ändringar. Få se om jag gör det idag när jag sitter vid den stationära. Jag börjar redan känna en viss oro. Man kan tycka att nästan två veckors ledigt från Fas3 är långt, men nu är det bara en vecka kvar. Nästa torsdag sitter jag i källarlokalen igen och glor. Jag brukar annars kunna leva här och nu och låta sedan få vara sedan. Men Fas 3 är ständigt närvarande och gör det omöjligt att kunna koppla av helt.

Lite kamerarepetition innan svenska filmen på ettan började klockan nio. Finns en himla massa motiv och filter och bakgrunder att välja på. Saker som man sällan kommer att använda. Mitt minne är ju inget att hurra för. Jag minns inte hur det var med förra kameran, om jag kunde se mig själv på främre displayen när jag körde med självutlösaren.  Jag vill gärna tro att det var så, men vet att jag i början störde mig på att det bara var siffror som räknade ner och inte ljud som på min äldre kamera. Så antagligen kunde jag inte se mig själv, bara siffrorna som räknade ner. Så är det i alla fall på den här nya fast på den här även ljud. Utan självutlösaren ser man  sig själv. Sedan kan man inte använda bakgrund och motiv samtidigt som självutlösaren. Men det spelar alltså mindre roll. Tycker att batteritiden var väldigt kort, typ ett dygn. Å andra sidan använde jag den ju intensivt utan att stänga av. Snart så..... har nyhetens behag lagt sig *ler*.

Berättar jag vad jag gjort idag, så undrar ni väl om jag är riktigt riktig ha ha. Jodå, riktig är jag, men jag har kanske lite lustiga idéer ibland. Inget som jag lider av och inte omgivningen heller. Vaknade halv fem i morse och med tanke på att klockan var över tolv i natt när jag släckte, så låg jag och funderade på om jag inte skulle försöka sova lite till. Men kände mig rastlös och hade ingen ro i kroppen, så gick upp. Drog på mysbyxor och linne, drog upp persiennerna och stegade ut i köket för att sätta på kaffe. På väg till köksfönstret för att först knäppa på adventstaken fick jag plötsligt bara en så ofantlig lust att rensa lägenheten på allt vad jul heter. Det är inte alls mycket, men jag kände att det räcker nu.

Så istället för att tända staken så tog jag bort den och fortsatte med stjärnan i rummet och bordsstjärnan här i datorrummet. Rev bort julduken i köket och på soffbordet, kastade julkorten och tog ner glittret som jag hängt dem i. Tog bort de färgade stearinljusen i adventstaken och upptäckte att fjärde ljuset inte ens var tänt. Så kan det va! Julgardinerna i köket är kvar, men de tar jag senare idag. Det röda sofföverdraget på kökssoffan är borttaget. Allt som ska ut i förrådet ligger nu i en hög på köksbordet. Tyckte inte att jag skulle väcka granntanten halv sex på morgon, så bär ut det senare idag.

Känns rätt skönt faktiskt. Inte bara rätt skönt. Det känns väldigt skönt. I morgon är en vanlig dag, inget intresse på tiden på hemsidan ännu, men jag åker nog ändå in till stan för ett besök hos bekanta och för att handla husman och mjölk. Ja det är faktiskt det enda som jag behöver för tillfället. Husman och mjölk till kaffet. Tog nästsista husmansknäcken till dagens frukost. Lördagmorgon åker jag till huvudstaden och kommer hem söndagkväll och då känns det bra att komma hem till en julfri lägenhet och med husman i skåpet till måndagsfrukosten *ler*.

Sedan är det bara att vänta in det nya året. Ingen inbjudan detta år, men det kanske borde vara jag som skulle stå för den för att bjuda igen. Men det är inget jag känner för alls. Varken att gå bort eller ta hem folk. Men nyårsdagen skulle jag vilja frysa länge, länge. Helst till september. Jag måste komma på något så jag slipper det här meningslösa Fas 3, fast jag vet ju att det är omöjligt. Men mitt motto är ju att "allt går bara man vill". Ja vi får se. Än så länge kan jag bara följa med och se tiden an. Allt brukar lösa sig vad det lider och det är ju en form av spänning även det. Vad väntar runt hörnet ?  Hur är läget nästa annandag jul till exempel?