BRA GENER

Min färgglada ljusstake.

 

Jättelänge sedan jag stötte på min gamla släkting som bor i mitt område. Men i morse stod hon och väntade på bussen när jag kom ut. Jag hoppas jag har ärvt generna från hennes sida. Ja, egentligen är det bra gener från båda mina föräldrar, så det finns hopp. Min pappa närmade sig 90 när han för första gången i sitt liv blev sjuk. Det som sedan orsakade hans död. Min mamma var inte riktigt så gammal, men hennes död berodde på miss i sjukvården. En av anledningarna till att jag är lite engagerad i vårdpolitiken.

 

Den här gamla släktingen är lite rolig. Kanske är vi lite lika, jag vet inte. Hon tycker det. Över 20 år äldre än mig och då kan ni räkna ut på ett ungefär att det inte är någon ungdom. Men pigg och vital, klar i huvudet och rask i benen. Lite problem med ena höften så hon kan inte cykla så bra längre. Idag berättade hon så självklart att hon skaffat sig en el cykel. Jag vet knappt inte vad det är, men tycker det är så skönt med människor som ser möjligheter och tar vara på dem. Bilen hade hon gett bort, sa hon. I eftermiddag skulle hon på tjejträff. Hon var yngst. Jag satt och log resten av vägen till stan, efter det att hon gått av. 

 

Just nu ler jag väl inte så mycket, där jag sitter i mitt förvar i en stor datasal med sju tysta män med trötta anleten som stirrar på en bildskärm. Tysta damen är inte här idag och inte syndrommannen, men mannen bredvid mig är på plats och det betyder att jag vridit min dator och sitter snett. Jag har inte kommit på någon bra anledning till att gå tidigare idag. Inte än i alla fall. Så dagen synes oändlig. Jag ska klicka upp mitt bokmanus, så får jag se om det blir något skrivet eller om jag bara sitter och tittar på det. Om solen fortsätter att skina så funderar jag på en lång promenad på lunchen, utanför stadskärnan. Har kameran i väskan så kan kanske bli något kort också. 

 

Jag längtar tills jag ska få nya kameran. Den här är så himla otymplig och klumpig. Jag tittar alltid på statistiken när jag uppdaterar hemsidan. Besöksantalet går ju sakta men säkert nedåt, vilket inte är så konstigt då jag inte marknadsför den någon annanstans än på sexforumet och där är den inte lätt att hitta om man inte vet hur man gör. Därför var det kul att se att jag haft 500 fler besökare i november mot vad jag hade i november förra året. Å andra sidan är det 1500 färre än november 2010. Men ändå.

 

Övergår till det här med sex och mat. Läste en artikel i lokalblaskan förra veckan som var rätt bra. Om vårt paradoxala sex och matliv. Trots att varenda blaska idag skriver spaltmeter om sex och böcker om sex blir succéer, så ägnar vi allt mindre tid till det själva. Likaså det här med mat. Varenda tv-kanal har ett matprogram eller två. Men de flesta ratar långkok, riktiga råvaror och att låta matlagningen ta sin tid. 

Citat från artikeln:   "Vi har i stället blivit någon slags mat- och sexvoyeurer som frossar i allt runt omkring mat och sex. Men sedan när det väl kommer till att göra det på riktigt, ja då orkar vi inte riktigt. Vi nöjer oss med att titta på andra som gör det. "  

 

 Visst ligger det en hel del sanning i det påståendet?