Nu har vi då tagit steget in i julmånaden. Må den gå fort så man kan börja blicka framåt. Fram mot vår och värme, fram mot att ännu en helt ny människa ska påbörja sin resa på jorden, med spänning se fram mot om änderna ska finnas på plats i år, fram mot att fortsätta kämpa för att slippa Fas 3, fram mot att fortsätta hoppas på ett jobb och slippa AF, fram mot ett eventuellt regeringsskifte osv, osv. Jag skulle ju vilja lägga till.... fram mot att all ondska utrotades, men det är inte riktigt realistiskt att tro att den ska göra det 2014. Kan ju ändå önska att det goda tar överhanden.
Idag skiner solen och det fläktar friskt i trädkronorna. Stundtals får vinden fnatt och tar i så det dånar. Jag hade ju hört experterna prata om blåst idag, så jag spatserade ner till samhället igår för att lösa ut ett paket med små barnböcker. Var ganska friskt även då så stoppade faktiskt huvudet i en mössa.
Innan jag drog mössan över skallen och företog promenaden, vilken föregicks av en hel del... ska jag, ska jag inte.... så försvann förmiddagen och lite till med nyhetsmorgon och diskussion med barn om hur vi på bästa sätt ska lösa vår julträff. Första preliminära planeringen gick i stöpet på grund av att en som först skulle vara ledig, sedan inte var ledig. Andra planeringen stöp på en liten människas rutiner och de anser jag också vara väldigt viktiga. I går kom en briljant ide från manliga avkommans sambo och den köpte alla. Så nu är det klart. Bara att börja planera mat och inköp.
Efter promenaden var det bara att direkt ta tvättkorgen och gå ut till tvättstugan. För att klara mig med bara två maskiner, så hade jag kört sängkläderna här hemma på förmiddagen. När maskiner och tumlare sedan gjorde sitt, så plockade jag in stakar och stjärnor från förrådet. Fick leta mig halvt fördärvad efter adventstaken där man använder vanliga stearinljus. Jag visste ju att den fanns, den där enkla ( som man slipper mossa i ), men snygga som jag köpte på Indiska för några år sedan. Jag rev i kartonger och bökade om. Högt upp på en hylla har jag en kartong med plastgranen och den har jag inte använt sedan jag flyttade hit. Men som ett sista försök kånkade jag ner den och där låg den. Fattar inte vem som kan vara så dum att den lägger den där? Nu är det ju bara jag som överhuvudtaget lägger saker i mitt förråd ha ha.
När jag varit ute och plockat ur tvätt, hängt tvätt och vikt tvätt, så skulle jag då få dessa adventsymboler på plats i mitt hem. Jodå, det gick faktiskt ovanligt smidigt. Lite skarvsladdar förstås men inte alls så mycket som det varit förr ibland. Kollade så lamporna var hela, men släckte direkt för jag vill inte tända något i förskott, vilket jag vet och sett att många gör. När jag sedan skulle sätta i ljus i staken jag letade mig fördärvad efter, så hade jag bara ett vitt kronljus kvar i förpackningen. Jag som alltid är så himla förutseende. Men jag hade flera färgade ljus av annan sort, så nu har jag en väldigt färgglad adventsstake som man faktiskt blir glad av att se. Ett blått, ett rött, ett gult och ett grönt ljus. Kanske ska ta ett kort på den i kväll när jag tänder första ljuset.
När tvätten var torr, vikt och inlagd i skåp och jag hade gjort allt jag skulle, så var det dags för soffan och Agnes i " Så mycket bättre". Överhuvudtaget så tycker jag att årets upplaga är den sämsta. Det beror inte på artisterna i sig, men ihop sättningen och sedan så blir man väl helt enkelt mättad på ett och samma koncept. Förra lördagen var det Dageby och trots att jag var borta då så ville jag gärna ha tv-n på för Nationalteatern har man skrålat mycket i sin ungdom. "Kolla, kolla" kan man säga var tvillingsjälens och min paradlåt. En enda av de här kända skrålarlåtarna var med! Lätt besviken var jag och Ken gjorde ju en helt egen låt.
Gången innan var det Titiyo och det blev ju en ganska hafsig dag, där Bo S lämnades ensam med en korvgryta och jag vet inte hur många gånger Titiyo sa.... Ä dä sant? Agnes igår var inte sämre. Fem gånger av sex sa hon ...Ä dä sant? när någon skulle sjunga. Jag har inget alls emot Agnes, men den här ordfattigdomen gör mig lite ledsen. Okej att säga det någon gång, men att ständigt upprepa. Annat hon upprepade och som också tyder på dåligt ordförråd var dessa svordomar. Jag är lite allergiskt mot svordomar, även om jag vid sällsynta tillfällen själv kan undslippa mig något. Men då är det befogat med ett kraftuttryck. Hon är ung och väldigt söt och troligtvis också väldigt trevlig, men den bilden förminskas när den ena efter den andra svordomen hoppar ut ur hennes mun. Tycker alltså jag.
Idag är det mest dator för Greta och natten i natt var en konstig natt. Jag sov ungefär två timmar i stöten och hade då drömt märkliga ting, som förstås snabbt föll i glömska. Tog väl ungefär en halvtimma mellan varje gång att somna om och då var jag fast övertygad om att jag inte skulle kunna somna om och nästan var på väg att gå upp. Sista gången jag vaknade så här var halv sex och då tänkte jag till slut att jag kan lika gärna gå upp för har ju en hel del att styra med vid datorn. Men somnade om även då och sov till över åtta. Då gick jag upp och den sista drömmen minns jag. Där slog jag med något cirkelrunt verktyg av munnen på kinesiska barn. När jag insåg vad jag gjort fick jag enormt dåligt samvete. Tolka den, den som kan. Jag kan det inte.
Medan jag sörplade i mig kaffe och tuggade i mig knäcke googlade jag Fas3. Jag ska ha en faktasida i boken har jag kommit på, för jag tror att väldigt många inte är insatta i arbetsmarknadspolitiken. Men jag börjar vid 2011 när jag själv hamnade i Fas 3. Noterade på ett papper viktiga datum osv så jag har att gå efter när jag sätter fart med slutfasen i boken. Kanske i morgon... hmm.
Sedan skrev jag ett mail till handläggaren, den märkliga kvinnan, med en del frågor. Svar får jag säkert, men jag har ju aldrig hittills fått svar på några frågor, så ska bli intressant. Över till hobbymailen och lustigt nog verkar ingen vilja komma på min lediga dag kommande vecka. Förutom några som jag inte vågar lita på. En ville för några veckor sedan ha förmiddagstiden och jag noterade preliminärt och informerade att jag skulle höra av mig för en definitiv bekräftelse när vi närmar oss och då ge adress mm. Han var väldigt på och såg fram emot besöket och hej och hå. I torsdags mailade jag om bekräftelse och svar hur eller hur, så att jag vet. Inte ett ljud har jag hört.
En annan blev jag osäker på direkt, men fortsatte kommunikationen för ibland har man fel. För varje svar jag fick ökade min osäkerhet utan att jag egentligen vet varför. Han fick ett förslag och han tog gärna den tiden på eftermiddagen..... men helst ville han ha tid då och då, men om det inte gick osv.
Så mycket omskrivningar tyckte jag, när det bara handlade om en dag och en tid. Punkt slut. Till slut frågade jag för andra gången om han verkligen läst min hemsida och om han hade åldern inne utifrån min gräns. Inte ett ljud efter det. Det här med ålder kan vara lite svårt. När inte kunden berättar från start. Och det är inget krav jag har alls, bara han inte är under 30 år. En annan gång fick jag också för mig att det var en barnunge som skrev, men det visade sig vara en trevlig medelålders herre och han tog inte illa upp av min fråga utan förklarade sina svårigheter med att formulera sig i skrift. Vi träffades och träffas fortfarande.
Hur som helst är inte kommande vecka klar än. Jag hoppas den blir. Jag har gjort halva uppdateringen av hemsidan hittilldags. Det är bildbytet kvar, vilket jag ska ta tag i nu när jag svamlat färdigt här. Man kanske kan tycka att jag borde hunnit mer, nu när klockan är halv fyra, men ni som häckar med olika projekt vid datorn vet vilken tid det tar. Sedan har jag ju inte suttit fastfrusen på stolen här sedan halv nio *ler*. Jag har ännu inte läst en enda blogg och enda nyheterna jag skummat igenom är på lokalblaskan ( och MSN sidan förstås eftersom det är min startsida ). Och det kan ni kanske vara glada för ha ha.
Ni kommer ändå inte ifrån en länk. Men det här läste jag för någon dag sedan och det var lite lustigt. Det var ungefär som att jag fick svar på den fråga jag ställde i bloggen och som jag naturligtvis också hade inom mig. När ska Frankrike ha bestämt sig för om de vill anamma vår idiotlag eller inte? Ni minns säkert att jag undrade det i ett inlägg.
På onsdag, den 4 december, kommer underhuset att ta ställning till den fullständiga lagtexten kring prostitution. Sedan väntas lagen gå vidare till överhuset.
Det beskedet hittade jag i en liten notis i Aftonblaskan för någon dag sedan. Mitt bidrag till att få folk att besinna sig och tänka en extra gång, i detta fall Österrike, har jag ännu inte fått någon respons eller tack för svar ifrån. Även om det varit helg så trodde jag att journalister jobbade då, speciellt som denna bara hade några dagar på sig. Skulle även vara intressant, trots att jag inte kan språket, att få ta del av artikeln på dagbladet Wiener Zeitung när den publicerats. Men jag kanske är för otålig.
Slutligen. Ä dä sant.... att man inte kan lita på mig? Ja, tydligen. Med tanke på Idol resultatet.
Nu ska jag tända staken i köksfönstret och min stora stjärna i rumsfönstret, innan jag tar mig an slutfinischen på hemsidan. Stjärnan på fot här i datorrummet är redan tänd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar