LITE HOBBY, LITE KEVIN, LITE AF, LITE MIG

Precis när jag tryckt på självutlösarknappen till kameran igår eftermiddag och tagit plats framför den vanliga dörren  (när jag fotar i oasen ) och jag ser på displayen att nu...nu knäpps kortet, så ringer besöket på dörren. Några sekunder efter första så tas ett andra kort, så jag stod kvar. Fast det kortet blev bara skit. Men jag tog också ett innan när jag drog på trasan och det blev skapligt okej. Det ser ni imorgon.

Drygt tio minuter tidig var således besöket, som så vanligt numera var en sedan länge tillbaka "känd", trevlig, med långa mellanrum återkommande figur. De nya som hör av sig skrämmer jag väl iväg *ler*. Inte alla nya intressenter förstås, men sista tiden har min intuition sagt nej ganska ofta. Någon undrade varför jag var så otrevlig. Jag anser mig inte själv vara otrevlig, tvärtom, så scrollade ner i mailkonversationen i ett försök att rannsaka mig själv. Skickade sedan ett sista svar till personen och om det kan ses som otrevligt kan jag inte bedöma själv. Jag skrev att det känns som att jag mailar med ett barn, för så kändes det trots att han skrivit att han var över 30. 

 Nu är ju inte mailboxen direkt överhopad av mail från nya ha,ha, vilket ju i så fall vore lustigt med tanke på att jag i stort sett bara finns här på bloggen och hemsidan förstås för de som söker.... och då måste de ju veta vad de ska söka efter. Annonserna på sexwork tror jag inte många klickar in och tittar på. Annars finns min annons sedan 8 år tillbaka där också. Uppdaterad naturligtvis, sista gången tror jag för tre år sedan med infon att annonsen gäller tills den tas bort. För att jag ska slippa hålla på och bry mig.  Förutom det måste man nog veta att Greta Garbo finns för att kunna ta kontakt. Jag tror ju att alla vet det haha. För några år sedan kanske de visste, men nu är jag tillräckligt realistisk för att inse att det är orimligt. Nya, gamla som unga sexbehövande män, tillkommer helt naturligt bland de sökande och mitt behov av att synas bland tillgängliga glädjeflickor finns knappt inte. För tillfället.

Jag lade till det sista, för jag har absolut inte stängt dörren. Även om det för stunden inte tilltalar mig så vet man aldrig med tanke på fas3 förvaringen. 

Från det ena till det andra. Varför sitter jag här en lördagmiddag? Mycket för att det finns massor jag vill göra på datorn och till en del för att datorn stod på när jag vaknade. Sedan kan jag även lägga till vädret. Hela veckan har det varit sol och fint, idag mulet med regnet hängande i luften och eftersom det kanske, kanske kan bli fint igen i morgon så passar jag på idag....trots att det är lördag och enligt mina principer datorfritt.

Jag njöt av att komma hem igår kväll och veta att jag hade en helg helt själv. Tre helger på raken har jag ju haft nattbesök. Jag skulle se Skavlan, jag skulle ta ett litet glas rött med vällagrad prästost till, jag skulle avsluta tv-tittandet med nyheter och sedan lägga mig och läsa med vetskapen att ingen klocka väcker mig som idag. Först satte jag på datorn för att föra över bilderna och se hur de blev, kollade även runt lite på stora vida webben samtidigt som jag då smuttade på lite vin, satte sedan på tv-n, tog med risgrynsgröt med utgånget datum 18/9 ( inget fel på den ), halva vinglaset var kvar så tog med även det till tv-n. Såg det sista på Dobbilo och det första på Skavlan ( vilket jag i skrivande stund glömt vad det var ) medan jag slevade i mig gröten med massor av kanel och ingefära. Puffade sedan upp kuddarna och lade mig till rätta för att se resten. 

Ni förstår ju fortsättningen *ler*. Ögonen föll igen för att sakta öppnas när tre unga härliga tjejer intervjuades som gjort en Modyssonfilm. Sedan sjöng Veronica Maggio. Det var säkert bra, men också väldigt sövande, så jag stängde av tv-n med förutsättningen att gå och tvätta bort sminket, stänga av datorn och släcka och lägga mig i sängen. Den förutsättningen resulterade i att jag vaknade idag kvart i sju, med sminket kvar, lamporna tända, datorn på och med ett halvdrucket vinglas och en skål med intorkad gröt på bordet. Det var min fredagkväll. Hoppas er var bättre.

Halva inlägget och mer till, gick åt till att skriva om mig. Fast det är säkert om just mig ni vill läsa *ler*. Men i mitt huvud finns en hel del som jag vill få ut och ventilera och få bort i tankarna...åtminstone för en stund.
ADHD, FETT, DAGENS POLITIK... som enligt mig och vissa andra är helt åt skogen.

IDOL däremot är inget som cirkulerar i skallen *ler*. Jag har sett snuttar två gånger. Förr, när den så kallade utrensningen ( som jag aldrig pallat med att se ) var klar så har jag vissa år följt det hela och skapat mig egna favoriter. Förra året brydde jag mig nog inte alls och frågar någon vem som då vann, kan jag inte svara. Inte ens ungarna bryr sig längre. I år zappade jag runt en kväll i väntan på något program jag tänkte se och fick då se killen på bilden, som jag nu vet heter Kevin. Jag kan inte bedöma hans sångprestationer eftersom jag själv har noll musiköra, men utseendet fängslade mig och hans coola attityd som en del kanske tolkar som dryg. Att han sedan starkt påminner om min tvillingsjäl i unga år bidrar förstås. Det är synd att jag inte kan lägga ut en bild på honom och mig, men då måste jag ha hans tillåtelse.

Han är för ung för mig, men jag tycker han är jäkligt snygg. Om han påminner om min tvillingsjäl som han såg ut när det begav sig, så är han också en dubbelgångare till en annan i nutid f.d. nära person. På vilket sätt det är f.d. nära, får ni lista ut själva, men ena dottern utbrast ....men mamma! .... när jag sa att jag tyckte han var snygg. 

Andra gången jag snubblade in när programmet visades, då sjöng en ung söt pojke som jag tror heter Rapp. När sedan nästa intog scenen insåg jag att alla hade exakt samma frisyr och zappade då snabbt vidare. Jag vet inte om det var tillfälligheter eller om de var stajlade, men tror det senare. Idag kollade jag lite på nyhetsblaskorna av nyfikenhet om Kevin var kvar ( därav bilderna ) och läser att han får kritik för sitt utseende. Kan det månne vara för att han vill vara den han är? Då blir han i mina ögon ännu snyggare. Den här Rapp verkar trots sin unga ålder vara en mogen, förståndig kille. Nu tror jag att jag ska se nästa fredag för att få ett hum om de andra idolerna och göra som förr, se ut en vinnare. Fast jag tror ingen kan slå Kevin.... i mina ögon *ler*. Är det en form av nostalgi månntro?

Eftersom inlägget tangerar att bli alldeles för långt så länkar jag bara som ni ser till adhd, fett och politiken. Utan att ge mina åsikter och synpunkter, men ni kanske vet vart jag står ändå. Fast alla tre är intressanta frågor så det är inte alls omöjligt att jag återkommer till det vid tillfälle. Det jag nu ska roa mig med vid datorn är att fixa alla bilder som ligger och väntar, med bakgrund. Men det är osäkert om jag orkar alla. Jag har just nu också lust och idéer till blogghuvuden. Även om jag sitter hela dagarna just nu vid en datorskärm så kan jag inte där hålla på med halvnakna bilder på mig själv *ler*. En annan sak jag är nyfiken på är om jag kan föra över från diktafonen till datorn och göra ljudfil av det.

Ja, gårdagens besök på AF blev kort. Märkliga kvinnan tappade kontrollen när jag sa att jag inte skrivit på fas3 beslutet och att jag ville ha papper eller bekräftelse på att det hon sa stämde. Jag fick numret till hennes chef och ska ringa dit på måndag. I samma andetag som jag fick numret säger hon att jag då också kan ta upp ifall jag vill byta handläggare??? Ytterligare en gång upprepar hon samma sak. Jag frågar om hon vill bli av med mig, men det nekade hon till. Jag vet inte hur jag annars ska tolka det. Nu vore det ju inte alls någon sport att be om ny handläggare *ler*. Så lätt ska hon inte komma undan. Någon ny handlingsplan blev det således inte. Allt är alltså inspelat, men väldigt dålig kvalité stundtals. Jag hade diktafonen i ponchofickan, men så fort den nuddade ponchon så blir det dåligt. Att jag inte för fem öre litar på henne är ju inte konstigt efter min avstängning och hennes märkliga beteende. Nu vägrar hon mindre än ett halvår på lustiga huset och säger att det är nya bestämmelser. Så kan det vara, men på min fråga varför andra på AF säger en annan sak och att det på hemsidan står en tredje sak, får jag inget svar på utan jag får numret till chefen. Så fortsättning följer. Resultatet vet vi ju redan. En arbetslös har aldrig rätt.

Slutligen mina missade jobbtimmar och uteblivna ersättning. Man kan tycka att mitt liv är innehållslöst, men sådant här att ständigt kämpa och ifrågasätta, det slutar aldrig verkar det som. Gruppchefen skickade i alla fall ett mail igår eftermiddag, som jag läste först idag. Ursäkt naturligtvis ( fattas bara ) och att mina pengar betalas ut vid nästa lön. Så sa de ju sist också, så vi får väl se. Jag tror ingenting längre förrän jag sett det och jag gillar inte alls att det ska behöva vara på det sättet.