UNDRAR OM MITT BEKRÄFTELSEBEHOV FÅTT SPADER ?

Jag hinner ju gott och väl att skriva ett inlägg till, ikväll, innan de gamle, de sjuka och Debatt får min uppmärksamhet. Och Filip och Fredrik också förstås genom små snabba glimtar. Liiite tjatigt kan jag tycka att det är nu med samma koncept som tidigare. Men de är så tokiga så det är rätt kul ändå.

Det blev ett himla ändrande på denna dag. Innan jag var klar med förra blogginlägget i förmiddags, så pep hobbymobilen. Jag gick och kollade direkt ifall det skulle varit återbud även på första besöket. Den här personen har jag träffat många gånger under lång tid, men han har svårt med att planera längre fram så det är långt mellan gångerna, vilket det i och för sig också ska vara. Alltså lite svårt att få till tider som funkar för oss båda. Därför ville jag absolut inte ha något återbud i sista minuten när vi nu hade lyckats.

Visst, det var från honom. Men inget återbud. På grund av saker som dykt upp ville han komma ca en halvtimma tidigare om det gick. Jag var klädd och klar, så jag svarade okej och hann med den tidigare bussen som jag först tänkt att ta. Hade han varit en kvart senare med sitt sms hade det varit kört. Eftersom jag nu var inne 1½ timme  före den sista överenskomna tiden bestämde jag mig för att trots allt handla innan besöket. Det hinner jag på en halvtimma. När jag går där i affären och snabbt rafsar ner det lilla som fattas till helgen... så piper mobilen igen.  Livrädd låter ju en aning dramatiskt *ler*, men jag ville verkligen träffa den här personen och nu var jag nästan säker på att han inte kunde plötsligt. 

Jag river upp mobilen och läser, att om det är möjligt så vill han komma så snabbt det går. Det hade väl kört ihop sig antar jag. Jag svarade att jag var i affären och att jag hör av mig när jag är i ettan, vilket jag gjorde direkt och skrev då att jag ville hinna duscha. Tjugo minuter senare var han där, en timma tidigare än vi bestämt från början. Det är alltid ganska snabba besök med den här figuren. En gång skrev jag att snabba besök kan vara lika bra eller bättre än ett längre och jag tror bestämt det var efter hans visit då *ler*. Idag blev det väl snabbare än vad jag egentligen ville och det sa jag förstås. Helst vill jag att min upphetsning ska hinna lägga sig lite innan personen drar. Men jag förstår också att folk har ett liv och en vardag utanför min oas och vissa saker kan man inte styra över alltid. 

Nåväl, mycket om det här blev det och jag är inte riktigt klar. Den här personen ( som kanske läser mitt svammel, kanske inte ) har förmågan att göra mig riktigt kåt. En hel del av mina kunder har den förmågan tack och lov. Men just det här att slicka en tjej är en konst och när jag skriver det nu känns det som att jag skrivit det förr. Många är bra, en del mindre bra, några är väldigt bra och så finns det ett fåtal som är överjävliga. Gissa vilken kategori dagens besök tillhör? Och gissa varför jag inte ville ha ett återbud?

Tack och hej leverpastej. När dörren slagit igen tänkte jag...att jag fotar väl lite då. Tar fram trasan jag nämnde igår och tubbehån jag stoppat i väskan.

Så här är trasan normalt sett. ( jag har inte brytt mig om den trista dörren nu, för ska inte spara på de här bilderna )

Sedd bakifrån. ( just denna bild sparar jag ev till hemsidan )

Med behån och det ser lite tokigt ut, tycker jag.

Börjar experimentera och leka lite. Om man drar upp trasan lite? Nja, lite väl kort.

Då kan jag ju lika gärna dra upp den utan att ha behån. Och då blev den ännu kortare. Resultatet blev i alla fall, att någon tub behå ska jag inte ha under den här.

Innan jag åkte hem tog jag fram skurhinken och drog över golven och det var välbehövligt.

Idag skulle jag enligt min matlista äta omelett och sallad. Jag skriver skulle, för jag har varken lust att laga till och är inte heller hungrig. En halv avokado och en näve mandlar och jag blev mätt. Lyxar som vanligt till det med en skål blåbär och turkisk yoghurt till tv-n.
Men till helgen har jag planerat vitkålssoppa, vilket var längesen och en annan dag brynt vitkål. I lådan med dessa stora huvuden hittade jag idag lustigt nog två mindre. Tyckte att de var så små och gulliga att jag ville ta kort på dem *ler*.

Jag vet inte varför jag fotar hej vilt nu för tiden. Kanske har jag tråkigt. Kanske har bekräftelsebehovet fått spader. Kanske är det åldern.... att det är viktigt att se mig själv på bild och att döma/bedöma mig själv. Just nu är det ju också så himla smidigt ( med nya datorn) att jacka i kameran i USB dosan på skrivbordet och importera tre gånger snabbare än förut. Klicka upp Photoshop på två sekunder, beskära, spara och ladda hit till bloggen på mindre än en minut. Men allt går i cykler och känner jag mig själv rätt så får snart kameran ligga orörd här på skrivbordet.

Precis lagom nu att tvätta bort sminket och krypa upp i soffan. Visst ja, en länk får ni också. Läste att riksdagens arbetsmarknadsutskott kräver att Hillevi förklarar vad som låg bakom generalskans avgång. Det är rätt rutet . En samlad bedömning räcker inte långt.