FÖRSÖKT ATT HITTA MIG SJÄLV

Andra varianten med jeansjackan, fotat förra veckan. Bäst att stå vid sitt ord *ler*. Men det kommer några fler bilder, från dagen idag.

Den här dagen har jag ägnat åt att försöka hitta tillbaka till mig själv ( klyschigt, jag vet ) och till att fundera och att finna svar ( vilket jag inte gjorde ). Att tillbringa mycket tid vid datorn kan och gör, att man till viss del blockerar sig. Eller det inre får blockeringar rättare sagt, intuition och magkänsla försvagas, man förlorar insikter, ser inte det uppenbara osv. Jag tycker all min tankeverksamhet sista dagarna gått till datorn och till att få ordning på den så som jag vill ha den. Som grädde på moset kom Fas 3 - anordnarna, som jag visserligen visste skulle komma, men som jag helt naturligt försökt förtränga in till sista stund. Jag hade väl något orealistiskt hopp att det skulle lösa sig på något sätt. Men nu är jag här och jag har inte många dagar på mig att finna ut något som inte gör min situation helt för jävlig. 

Så jag låg och tänkte i morse efter uppvaknandet, att jag ska försöka lyssna till mitt inre idag och gå efter det så får dagen bli som den blir. Om man delar in dagen i fyra delar så har den hittills bestått av en del säng, en del skog, en del dator, återstår en del tv och soffa och gurka. Gurkan ska jag alltså äta *ler*, men förutom frukostmackorna blir det, det enda jag äter idag. I morgon blir det vitkålssoppa. Het sådan med chilipeppar i. Det är bra för förbränningen har jag hört.

Jag hämtade kaffe och mackor och tog med till sängen, där jag sedan låg tills boken jag läser var utläst. Länge har jag hållit på med den här "Hus vid världens ände" av Åke Edwardson. Anledningen till det är dels att jag var så infernalisk trött varje kväll i somras, då jag jobbade och gick upp i ottan att jag inte orkade öppna någon bok ens, dels att den här deckaren inte är som man säger...någon bladvändare. Kommissarie Winter gör sig bättre på film än i bokform, i alla fall den här. Att läsa dessa samtal som förekom då och då sida upp och sida ner, blev himla tröttsamt och mycket hände runt omkring med döende mamma, rädda brevbärare, tinnitus med mera och inte mycket hände med själva brottet de utredde. Det var alltså inga svårigheter att läsa några sidor och sedan lägga ifrån sig boken, eller somna över den. I början gick jag tillbaka för att se vad jag läste sist, men sedan slutade jag med det. Vissa tråkiga böcker kan man läsa sista kapitlet och få hela boken, men det hade inte funkat med denna, för då hade vissa bitar inte fallit på plats. Men nu så, idag läste jag fram till sista sidan och slutet var faktiskt en aning oväntat och det är det bästa med hela boken.

När jag länkar nu så ser jag att jag inte är ensam om mitt omdöme. Kanske har Winter gjort sitt. Nästa bok jag ska börja med ikväll efter tv-n är en annan kommissarie, kommissarie Kraft, som 90- åringen skrivit. Valde mellan den och Tage Åströms bok, men Åströms bok är verklighetsbaserad och just nu räcker den ondska som jag får via medierna. Jag behöver lite lättsamt, tror jag. Sedan vet man ju inte hur boken är. Den kanske är helt kass. Jag kommer att berätta haha.

Fantastiskt väder även idag, så när sista sidan var läst, steg jag upp, klädde mig och gick ut. Skogen drog, som alltid när jag vill fylla på energi eller få svar på mina frågor. Ett stort stycke var avverkat och det kan jag tycka är lite synd. Men jag vet inget om skogsskötsel, så kanhända är det bra i en framtid. Jag vet inte om ni ser det på bilden. Jag höll själv på att missa det. Mitt i all denna "förödelse" lyser något gult. Jag viker av från stigen för att se vad det är.

Alldeles ensam står en rak och stolt solros. Jag tar det som ett tecken. Mitt i skiten finns solen typ. Det finns hopp, nya frön kan sås och de kan växa alldeles av sig själva.

Jag gick långt och länge idag. Nästan så långt som jag cyklade första hösten här, då jag fotade till hemsidan. Totalt var jag nog ute cirka tre timmar. Jag hade block och penna i fickan ifall något skulle komma till mig. Men här på bilden är jag nästan lite småskraj. Det är mitt i urskogen och jag har gått en bra bit in från den lite större stigen ( fast jag hade koll på vart jag var ), det knakar och brakar och prasslar överallt. Jag fantiserar att en älg plötsligt ska stå på skogsstigen och blockera vägen för mig och jag tänker ut i huvudet hur jag skulle agera. Jag skulle bara stå helt stilla och prata lugnande med älgen. Jo, jo... så kan man tro så länge det inte finns någon älg.

Jag går tillbaka, men när jag närmar mig civilisationen igen så tar jag vägen till vattnet. Sätter mig på en bänk i eftermiddagssolen och ber universum om råd. Skriver ner några fraser på blocket, som jag inte vet om det bara är önsketänkande, fantasi eller vad det är. Fast finns de är huvudet så finns de väl

där av en anledning.

Sätter på datorn när jag kommer hem, tar fram mitt ess som jag har i rockärmen vad gäller fas 3 och börjar googla. Den här anordnaren fanns inte med nu på mässan, men jag har sparat broschyren från tidigare beroende på en sak de sa då. Jag kan göra ett eget projekt. Det är egentligen en spelklubb och det är bara den hemsidan som finns på nätet. Sedan har de då som det så vackert heter rehabilitering av arbetslösa. Jag har ett nummer att ringa och kanske ringer jag på måndag.

Läser sedan vidare lite på vida webben, inte mycket, bara lite. Men förstår att politikerna leker med varandra, ungefär som småungar. Läste på Alliansfritt att sossarna vill att partierna ska vara öppna med sina sponsorbidrag och gick ut med en kallelse igår 12.50 där de bjöd in till pressfrukost idag kl.9.30.

På eftermiddagen slängde Anders Borg ut någon inbjudan till pressträff angående något oviktigt till idag samma tid. Sossarna ändrade då sin tid till kl. 12.00. I morse bjöd plötsligt Reinfeldt in till pressträff kl.12 idag. Vad det handlar om? Varför moderaterna beter sig som sjuåringar? Jo, de vill inte att folket ska få insyn i vilka som bistår deras parti med miljonbelopp. De som är sponsorer gynnas naturligtvis av staten och regeringen på sätt som vi inte riktigt vet om...ännu. Jag säger inte att det är så, men nog försvävar det mig att vissa bolag, företag etc. har gräddfiler.

Att föra sitt lands medborgare bakom ljuset hör väl nästan till vanligheterna numera. Nu har jag inte läst och tagit del av allt om vårt samarbete med USA vad gäller tex  spionering, men vi kan ju inte ha undgått veckans stora, stora händelse där Reinfeldt stod i strålkastarljuset och log sitt falska leende. Läste nu ikväll den här artikeln på SvD och det finns säkert mycket mer skrivet i medierna. Men jag tänker inte fördjupa mig just nu. 

Jag ska gå och skära upp gurkbitar, fylla på mitt vattenglas och glo en stund på tv-n. Jag har hämtat in färger med mera från förrådet, så i morgon är tanken att stå vid staffliet.